Citat:
Ursprungligen postat av
Tufsankatt
Jag hoppas/tror att alla inblandade barn fått någon att tala med... hade jag varit UW hade jag ändå valt att flyttat för att komma ifrån området. Det finns många fina områden i Örebro och barnen sluppit bo nära där mamman blev mördad (oavsett GM).
Jag förstår hur du tänker.
Det finns absolut en stark logik i det.
Jag hade nog frågat mina barn, frågat psykologen de går till och därefter tänkt noga vad som är bäst.
Jag vet att mina barn är alla olika. Ett av dom är väldigt "kärt" i sitt rum. Det är som en liten helig plats för vila och ro. Och det är klart, känner man att den platsen inte längre känns som ett ställe för detta, då är det viktigt att lyssna.
Jag kan också tänka mig att en aspekt kan vara att tänka på att om man flyttar, kan man psykologiskt på ett djupare plan, uppfatta det som att man flyr från något farligt. Att man måst ge vika.
Jag är själv en hemmakatt, mitt hem ska ingen inkräkta på. Jag skulle känna starkt behov av att visa att ingen har rätt att ta ifrån mig varken den man älskar eller mitt hem och min trygghet.
Fast det är lätt att säga när man själv inte är drabbad.
Jag vet inte hur jag skulle känna eller reagera.
Jag hoppas och tror att det hela löser sig genom att det blir en rättegång någon gång.
Kanske ska man inte "fly hals över huvud", utan låta beslutet mogna?
