EU-parlamentet är det nya Eurovision

Otroligt att denna tråd saknas. Har letat.

Vänsterpartiet, Moderaterna och Centerpartiet toppar sina EU-listor med homosexuella kandidater. Tomas Tobe, Fredrik Federlay och Malin Björk är alla homosexuella. Hur det är med övriga är jag inte säker på men det är inte heller poängen.

Förr var ju Eurovision ett arrangemang som lockade partysugna, numer är det tydligen EU-parlamentets fester som gäller. Gay-rörelsen har ju alltid varit först med det senaste och att se en nersupen Per Garton eller Peter Eriksson tafsa i en illasittande kostym funkar inte längre. Fru Corazza Bildt känns ju inte superhet längre och inte heller Cecilia Malmström.

Nej, vad tror ni? Är det kändislivet, partyn med lobbygrupper, supandet i loungen, skattefria jättelöner som lockar eller är det verkligen politikens digra luntor och ändlösa utskottsdiskussioner som är drivkraften?

Kör igång, ordet är fritt.

Stora löner gäller bara de som når toppen, de flesta politiker tjänar ganska skralt eller inget alls. Det är lätt att glömma att de flesta politiker sitter på kommunal nivå på ideell basis.
Partyn med lobbygrupper och supande i lounger känns ganska långt från de flesta politikers liv.

När det gäller toppolitiker är det troligast makten/ förmågan att påverka som lockar mest.
De största pengarna finns ju verkligen inte inom politik. Samma sak är det med jetsetliv/kändisskap.
De flesta känner ju knappt igen våra ministrar än mindre EU-parlamentariker och riksdagsledamöter.
Och något jetset/party-liv är det ju knappast fråga om. Politiker "partyn" är ju inte direkt paradise island festande om man säger så.

Att homosexuella skulle ha annan motivation än andra är löjligt. Vissa vill ha makt, andra pengar, några vill genuint förändra världen till det bättre. Den sexuella läggningen har så klart inget med personens motivation till yrkesval att göra.

Till skillnad från närligslivet där du måste prestera för att nå de stora pengarna, räcker det inom politiken att upprepa politiskt korrekta floskler och ha en udda sexuell läggning.

Dock finns det yrkesgrupper med kraftig överrepresentation av homosexuella. Det går inte att förneka.

Det där är ju inte sant, en väldigt liten andel når den politiska toppen. Om det vore så lätt som du påstår skulle vem som helst kunna bli toppolitiker men så är det inte.
Däremot så är den tragiska sanningen att politiken precis som näringslivet handlar betydligt mer om att vara född i rätt släkt eller ha rätt vänner än kompetens.
Politik är dock väldigt svårt att bedöma någons skicklighet i.
Är du en skicklig politiker om du vinner ett val men för att vinna har du tvingats avstå från den politik man vill bedriva? Du har ju då vunnit ett val, å andra sidan har man ju misslyckats med att få igenom sin politik.
Är man duktig om man förlorar val men står på sig och vägrar kompromissa om sin politik och sina värderingar? man har ju då misslyckats med att få igenom sin politik.

Vette tusan om det är sant om näringslivet heller, snarare rätt föräldrar och/eller kontakter, precis som inom politiken.
Bara kolla hur VDar totalt sänker företag, får sparken med gigantiska fallskärmar bara för att någon månad senare vara VD för ett bolag i liknande storlek men ofta helt annan bransch än tidigare.
Nej näringslivet är i stort en klubb för ömsesidig beundran, i alla fall den högre nivån.
Kolla hur det är inom finansvärlden, de stora fondförvaltarna klarar sig ofta sämre än börsindex.
I Sverige är det ungefär hälften av alla aktivt förvaltade fonder som går sämre än index, 25%går lika med index och 25% går bättre. det är dock över en begränsad period. Över en längre period så ser man att det varierar vilka som går bättre och över 10år eller mer är det bara ca 1% som är bättre än börsindex.
Och för detta tar de ut miljarder per år i avgifter. Det som är mest tragiskt är att Sverige faktiskt i snitt är bättre både globalt och i Europa.
Och betänk också att det räcker inte med att gå jämt upp eller lite bättre än index för att det skall ge relativ vinst, man måste gå över index med större marginal än vad förvaltarna tar ut i avgift.

Udda sexuell läggning är heller inte en fördel som politiker. I Sverige är det kanske inte så stor nackdel men det är tveksamt om det ger speciellt mycket röster, däremot är det garanterat att man förlorar massor.
Jag har inte träffat en enda person som skulle rösta på en person bara för att de är homosexuella, däremot har jag träffat massor som aldrig skulle rösta på en homosexuell.
I de flesta andra länder är det en enorm nackdel att inte vara heterosexuell.


Kanske det, men även i de yrkesgrupperna så kommer du finna att det varierar varför de ville ha just det jobbet.

Vet inte om politiker är en av de yrkesgrupperna, men det vore iofs logiskt om det vore så eftersom politik är ett sätt att påverka och homosexuella har varit tvungna att slåss för att få samma rättigheter som oss andra.

En duktig politiker måste framförallt ha argument för sin politik, samt kunna förankra dessa bland bland folket. Det som sker idag är att politiker snackar ihop sig bakom ryggen på väljarna, kallar det blocköverenskommelse, och alla blir missnöjda.
Duktiga politiker från förr var Konrad Adenauer, Helmut Kohl. Idag, Vladimir Putin.

Delvis stämmer det att kontakter leder till att fel folk hamnar i positioner man inte förtjänar.
Vanligtvis bedöms dock individuella prestationer och erfarenhet. Det går inte att lura någon när företaget uppvisar röda siffror.
I politiken kan såna som Ulf Kristersson, Anna Kinberg Batra eller Annie Lööf hålla på betydligt längre ochändå inte bli sparkade från "företaget".

Tycker man ser exakt samma sak inom näringslivet. Jag har sett massor med exempel på VDar som haft rejält dåliga siffror i flera år för att sedan "få sparken".
Jag skriver få sparken inom citat därför att sparken i dessa fall innebär en fet fallskärm på flera årslöner och en ny anställning, inte sällan av delvis samma personer från den styrelse som nyss get dig sparken fast nu anställer de dig i ett annat bolag där de också sitter.
I gengäld så anställs någon av bolagsstyrelsen i det andra bolaget eller deras vänner i det företaget som nyss avskedat sin VD.
Är mest en stor grupp folk som byter jobb med varandra.

De som får sparken när företag visar röda siffror är oftast de vanliga arbetarna och de lägre cheferna.
VDn är ofta den siste att ta ansvar(trots att de motiverar sina löner med att de har så stort ansvar).
VDar får inte sällan bonusar trots minskade vinster eller till och med förluster.

Det är fan aldrig man ser en VD som tankat ett stort bolag som sedan inte får en ny VD tjänst, om de nu inte år 90+ och går i pension.

Ulf Kristersson, Anna Kinberg Batra eller Annie Lööf är ganska dåliga exemepel. Batra fick sparken ganska snabbt, satt bara 2 år. Lööf kan nog inte påstås ha gjort ett dåligt jobb, hon har lyckats hålla sitt part på bra siffror en lång tid och har stort förtroende från sina väljare.
Kristersson har bara suttit i 2år.

Har medelmåttorna hankat sig fram med stöd av andra medelmåttor, eller via familjeband?
Det förstnännda tror jag.

Det intressanta är ändå den lön de får efter tiden som politiker, d.v.s. när näringslivet ska betala ut mutorna till de politiker som agerat enligt önskemål.