Konstigt illamående med sjukdomskänsla

Jag har sett det på nära håll. När väl diagnosen ställdes gick det ganska fort. I detta fallet gick det ungefär två år innan det var dags att plocka upp årorna. Det knatade på fram tills det sista halvåret som inte var så roligt. Jag vet inte om det kroppsfettet men personen du kände försvinner framför ögonen på dig och blir alltmer svag. Minns att på likvakan så var det främst munnen och tänderna som var sig lik den personen jag en gång känt.

Det är vad jag förstår en extra lurig form av cancer och när väl diagnoses är fastställd är man ganska rökt.

Varför jag frågar är att jag har lite diffusa symtom som trötthe frusenhet och dålig aptit och illamående som kommer och går varannan dag och har haft det i 5 månader. Men det konstiga är att jag har gjort en ganska omfattande utredning med många plodprover röntgen av magen och gastrokopi och koloskopi och allt ser bra ut men har fått någon enstaka gång lite ont i magen och har nyligen gjort en helkropps scanning för en stor summa pengar. Så hittar dom något så tror jag att ligger bra till och är ganska förändrats i min personlighet från glad till ganska bitter. Men den älmäna sjukvården gör tyvärr inte någon mer eftersom alla prover ser bra ut och det var därför jag gjorde en scanning av hela kroppen.

Förloppet kan gå fort, både förälder och en kompis har gått bort i det. När smärtorna satte in vsr det inte mycket att göra då är det över på någon månad. Jobbigt men sant.

Jobbar just med den formen av cancer.

Vanligtvis kommer patienterna in till oss försent. De söker vård när gulsot (ikterisk) har börjat komma och smärta i samband med måltider. Då har cancern vuxit så mycket så att det börjat trycka mot magsäcken och/eller gallgångarna. Då finns det i regel i så mycket att göra förutom att smärtlindra och försöka göra det så bekvämt. Detta beror alltså på vart cancer sitter. Sitter den på "svansen" så finns det goda möjligheter att operera bort den delen men.. ja, ett normalt liv återgår man inte till utan hög sannolikhet att patienten får en insulinbehandlad diabetes.

Skulle säga cancer i bukspottskörteln eller pancerascancer som det heter dödar rätt många.
Jag kan säga att patienter som överlevt har haft tur och kommit in i tid. Tyvärr, en väldigt dödlig diagnos, tyvärr.

Väldigt långsökt att få detta till cancer i pancreas. Helt ärligt, om jag ska gradera den riskem så är den mindre än 1 procent trots dina symtom

Du kan ju vara rätt lugn i att det är extremt osannolikt att du genomgår grundlig utredning och sen ändå har en allvarlig sjukdom som inte upptäcks. Det ska mycket till.

Nja det stora problemet är väl att pancreascancer ofta hunnit skicka iväg metastaser samt att det är en besvärlig cancerform

Se till att få till en ultraljudundersökning och en skiktröntgen av bukspottkörteln och levern. Du får stå på dig mot läkaren för att få undersökningarna till stånd.

Två bekanta drabbats och avlidit i sjukdomen.

Den ene hade vid ett årsskifte besökt Nordafrika och drabbades av diarré. Han undersöktes bl a på Roslagstulls sjukhus om han drabbats av någon smitta. Först på eftersommaren fick han med hjälp av ultraljud diagnosen.

Den andre hade en längre tid lidit av ryggvärk och åt starka tabletter mot smärtan. Innan diagnosen hade han svårt att sköta sin rörelse, en mekanisk verkstad, som gick i stå.
På slutet verkade inget smärtstillande.

Finns det möjligheter att kontrolleras för alla möjliga former av cancer i syftet att upptäcka om man har något på gång i tidigt stadie utan symptom? Blir nojig av sådant här men vet inte om sjukvården ens kan/vill göra en "total genomgång" på någon som bara verkar hypokondrisk? Har i princip aldrig varit på sjukhuset mer än för skitsaker över många år så är vanligtvis inte där och stör dagarna i ända.

Lägg av nu. Det är inte möjligt, då får du bekosta det själv. Då får du årligen göra skiktröntgen på kroppen, och gör du det i många år så ökar du cancerrisken av den anledningen. Lite blodprover, anamnes och klinisk bild täcker mycket.

Alltså du måste inse en sak,. I dagens Sverige får du inte ens komma i tid till undersökningar även om man har en mycket stark misstanke om cancer ( senast nu i Bohuslän, där tre patienter med stark misstanke om cancer fick vänta 8 månader på koloskopi för att bekräfta cancer). Hur tror du att du ska få en sådan undersökning utan symtom. Vi lever i ett nytt Sverige nu där resurserna inte ens räcker till de som är svårt sjuka. Det var så här de flesta svenskar ville ha det- nu har ni det!

Det som är så konstigt är att jag bra blodvärde och samtidigt känner mig så trött och orkeslös och frusenhet med dålig aptit och känna nästa inte någon hunger. Och nu på slutet har jag börjat att få ont i kroppen det är dom sakerna jag är orolig för tyvärr.

Kan mycket väl vara psykosomatiskt.