Citat:
Ursprungligen postat av
Mes
Har vi verkligen en intellektuell elit?, våra politiker är väl förutom på lönelistan de minst utbildade i hela Europa som helhet. Skulle vilja säga att vi har en elit som följer den centraliserade makten d.v.s EU.
Emotionell intellekt tillåts bara släppas fram då en elit tjänar på det. Vi hade ALDRIG haft t.e.x massinvandring om det inte vore för att just eliten tjänar enormt på faktumet att fler invånare ger mer konsumenter och kan man låta deras konsumtion betalas med skattebetalarnas pengar så är succén given. Det ligger samma krafter bakom klimathysterin nu.
Makten ligger inte i händerna på varken män/kvinnor eller feminister i detta fallet, de är bara brickor i ett spel där de alla (Vi) är och kommer bli stora förlorare.
Det däremot kvinnor har lyckats väl med i främst framgångsrika i-länder där Socialism tillåts regera (Som i Sverige) är att flytta fram positioner givetvis inom främst offentlig sektor eller där mjuka värden tillåts efterfrågas (Där skatter kan drivas in och ge de förutsättningarna). De har också maximerat sin sexuella frihet, ekonomiskt jämlikhet o.sv, nu många gånger så med största sannolikhet så gränsen både är uppnådd och passerad vilket gör att polarisering ökar.
Vi går mot tider där individualismen kommer maximeras, är inte så säker kvinnor kommer vara vinnarna i även den framtiden då resurser är ändliga och de som främst skapar dem kommer minska än mer, eller rättare sagt de kommer vara det så länge det finns vinning av det för eliten.
Det är tämligen ointressant om kvinnor är lika kapabla som män i en värld där män är de som står för i princip allt som gör att ett modernt civiliserat samhälle fungerar. Det har inte med att göra att kvinnor inte skulle kunna (i en skyddad värld av just männen), de är oftast helt ointresserade av det slit det medför att bygga upp det som fungerar och som ger en bekväm vardag för alla.
Vi står inför ett par mycket intressanta decennium (2020-2040) framöver. För Sveriges del är jag mer än säker att det är "över", motsättningarna i landet är fler än ekonomiska, kulturella, kriminella de är nu även på ett existentiellt plan som aldrig diskuteras. Och även om det skulle diskuteras så är det just bara "diskussion" vi bevisligen är kapabla till att möta de enorma problem vi står inför.
Talkers are ahead of doers.
Formandet av kulturen (inta maträtter och skit utan värderingar, normern, etc. som där tillkommer) sker ju på ett ganska så välplannerad och metodisk sätt i Svea rike, där vi blir tilltalade om en massa mjuka värderingar som vi ska böja oss för från unga ben. Att få hegemoni över de institut som berättar vilka vi är, vilka vi varit och vilka vi bör vara (genom uppfostran genom skolan, kultur, media, etc.) tycks mig vara nyckeln till att ha den högsta av alla maktpositioner i samhället (mycket större än materiel rikedom).
Det kan tyckas lite mystiskt hur feministvänstern fått sådan total makt över alla våra mest inflyttelserika institut, men vi har att göra med en emotionell spel av sådan komplexitet att det inte riktigt går att prata om inkompetens från motståndarsidan. Ifall vi alltid har logiskt rätt i debatten, men de alltid vinner människors hjärtan genom emotionella poäng, då innehar de helt klart kompetens som vi inte riktigt innehar.
Kan exempelvis dagens höger i Sverige ens berätta en historia? Vänstern berättar ständigt historier, med en varm emotionell täcke över alla fina projekt som justifierar all makt de besitter. De manipulerar genom sin hegemoni över lingvistiska instituten hela vår språk, skapar emotionell laddade ord som genast kan tysta meningsmotståndare (och sprider dessa ord som propaganda igenom kanaler de erövrat), de skapar iden om "godhet och ondska", smutsar ner gamla hjältar och ideal, tills även högern tar avstånd från det mesta i vår historia, tills högern blir lika neurotiska att inte ses som det vänstern definierar som "ondska"; "priviligierad", "reaktionär", "rasist", "misogyn", "emot alla människors lika värden", etc.
Vänstern är lokomotivet som pekar vart vi ska gå, högern är än gnislande vagn långt bak som enbart söker göra motstånd, säga med logisk röst att "neeh, all denna flummiga drömmeri fungerar inte", men är helt oförmögna att själva komma med en dröm om framtiden.
Högern måste ständigt anpassa sig till vänsterns historieberättande, vänsterns moralsystem, vänsterns emotionella manipulation.
Till exempel sökte SD göra en logisk (korrekt) antagande att vi kunde hjälpa många, många fler och mer behövande flyktingar på plats än i Sverige. De använder sig av vänsterns antagande att Sverige har skyldighet att hjälpa flyktingar med skattepengar, och taktiken är att bara vinkla det till något mer logiskt.
Problemet är att SD inte är kompetenta i sitt historieberättande, så när man mumlade om antal barn som kan räddas i något läger i Syrien istället för 1 skäggbarn i Sverige så kände ingen åhörare någonting.
Det är som om högern är analfabeter kring känslornas Värld, som om ingen högerut (speciellt i Sverige) har läst något om psykologi eller subliminala meddelandens makt i att ändra hur människor tänker och handlar.
Detta kan delvis förklaras i att vänstern är kvinnostyrd och högern nästan totalt manligt styrd, framförallt är Vänstern totalt feminin (speciellt i Sverige, kanske inte betongkommunismen). Högern förlorar därmed alltid kampen om framtiden då vi främst styrs av irrationella känslor.
Det är bara några fåtal högermänniskor (exempelvis Jordan Peterson) som på allvar sökt gå in i fighten om människors hjärtan mot vänstern, jag antar att det just är för att de inte riktigt förstår sig på varför folk agerar irrationellt, eller ens att de i grunden inte är högermänniskor enbart av rationella skäl utan även känslomässiga sådana (som kärlek till ens rötter, att vilja förbli vad man alltid varit, kanske en fadersgestalt som man älskade, avsmak för likritade kollektiv)...fast de kan ju inte uttrycka känslan som får de att röra sig högerut, det är ju tabu att vara passionerad ens bland svenska nationalister (i SD i alla fall).
Så, enda slutsatsen kan vara att alla härinne gravt underskattar känslornas makt över människan och vilken kompetens folk som förstår känslor innehar.
Exempel: En manipulativ kvinna kan ju exempelvis få en man att agera arbetshäst åt hennes drömmar hela hennes liv, ibland behöver hon inte ens vara slående vacker, utan bara förstå mannens emotionella triggers. Mannen kommer hem och är trött efter 15 års äktenskap och förstår inte ens när kvinnan emotionellt börjar distansiera honom (kanske för att han inte får hem stålarna ifall hon är riktigt yttlig), skilsmässan tycks för honom komma från blå himmel. Han är en emotionell analfabet så att säga, han blir traumatiserad av händelsen och plötsligt finns ingen där för att se efter hans emotionella behov (de kom med ett pris).
Kanske mannen var en otroligt kompetent IT-konsult eller liknande, men vad gör det när man ser den större bilden? Hon äger hans barn (emotionellt), han får dålig kontakt med familjen, hans liv känns värdelös, hon uppfostrar hans genetiska framtid (barnen) att bli något som inte följer hans ideal på något sätt alls, han blir ensam och deprimerad...
Vem i äktenskapet innehar då tillslut den kompetens som verkligen räknas? Det som betyder något från en större perspektiv? Man kan ställa samma fråga om i princip alla duktiga manliga tekniker och ingenjörer som sliter hårt för att bygga fina prylar som finansierar välfärden...och vår lands förstörelse!
Hela snacket om att kvinnor inte är bättre på något än män känns otroligt farligt, speciellt för männen själva, för det är inte alls smart att underskatta ens meningsmotståndare eller partner (och möjligen ens framtida värsta fiende).
Ifall vi nu leker med iden att bankirer och överstatliga institut/företag högst upp manipulerar vänstern att i sin tur manipulera oss, då skulle vi ändå inte kunna bortse från fakta att bankirerna utnyttjar en kompetens som vänstern innehar, eller hur?