Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Nu rapporteras det att M är på lägre nivå än de var då AKB fick gå. Partiet är i fritt fall och barlast måste kastas överbord.
Första bondeoffret blir Gunnar Strömmer. Han är tillräckligt högt upp på stegen för att markera allvaret för massorna tror M.
Självklart räcker det inte, skadan och trovärdigheten sitter djupare än så.

En mätning från SVD/Sifo inför EU-valet
Siffran i parantes är motsvarande siffra för mätningen 23-25 april

Socialdemokraterna: 23,1 (21,0)
Vänsterpartiet: 7,4 (8,2)
Miljöpartiet: 11,6 (10,0)
Moderaterna: 15,5 (16,5)
Centerpartiet: 7,6 (6,3)
Liberalerna: 3,3 (3,4)
Kristdemokraterna: 12,4 (10,7)
Sverigedemokraterna: 16,9 (19,9)
Feministiskt initiativ: 1,0 (1,7)


https://www.expressen.se/nyheter/mp-och-kd-gar-starkt-infor-eu-valet/

Ändå ganska stabilt att SD ligger kring 17% under 23-25 april när de var som mest tyst. De ligger nog kring 18 idag, vi får vänta och se på någon undersökning som är närmare maj. Konstigt ändå att de väntar så länge med att släppa denna undersökning.

SVT/Novus maj-2019

M 18,0 0,5
L 3,5 -0,2
C 8,8 0,6
KD 10,7 0,1
S 26,4 -0,8
V 8,8 -0,9
MP 4,6 1,1
SD 17,8 -0,3
Annat
parti 1,4 -0,1

S+MP 31,0 0,3
Övriga
(M, L, C, KD, V, SD) 67,8 67,6

https://novus.se/valjaropinionen/svtnovus-valjarbarometer/2019-2/novus-svt-maj-mp-okar-signifikant/

Först lite räkneövningar:
SD + M + KD 46,5
S +V + MP 39,8
M + KD + L + C 41
I en normal parlamentarisk stat hade ett valresultat som detta lett till en borglig regering, men svensk borglighet är ju som bekant inte normal.

Ja vad skall man säga om själva partisympatierna? För det först är ju opinionsundersökningar i regel rätt dåliga, även om de möjligen faktiskt förbättrats senaste åren, så låt oss förutsätta att dessa siffror stämmer någorlunda. Då kan man för det första konstatera att det inte lönar sig att ta politiskt ansvar; regeringen får mycket dåliga siffror, trotts att det väl egentligen varken går bättre eller sämre än tidigare, och att de åtminstone försöker ta tag i svåra långsiktiga problem. Märkligt. Men tycks inte vara någon akut fara för miljöpartiet att utplånas i vart fall...
Andra märkligheter:


V är visserligen historiskt starka på 8,8 %, men de går bakåt, och man kunde tro att de skulle vara ännu starkare p.g.a. vänstermissnöje med regeringens kompromisser.

Ännu konstigare är att väljaren strömmar tillbaka till moderaterna, trotts deras fullständiga misslyckande med att ta politiskt ansvar och alla korruptionsskandaler - men moderatväljare kanske blir imponerade av att politiker är så smarta så att de skor sig?

Att centern går fram är också konstigt, med tanke på deras destruktiva agerande under regeringsbildningen.

Mer naturligt är att L och SD har svag utveckling. L av närmast självklara skäl, och SD kanske för att de är så fullständigt passiva trotts många rikdagsmandat. Konstiga är att SD inte tappar lite till.

Krisdemokraterna fortfarande starka, även om uppgången stannar av. Ebba går genom rutan, och alternativen på högerkanten är svaga. Enda orosmolnet är Skyttedal, som knappt tycks kunna öppna munnen utan att grodor och paddor hoppar ut.

...men faktum kvarstår - nästan 60% tänker rösta på en partigrupp, som trotts två valsegrar på raken inte kan samla sig nog för att bilda regering. Detta är för mig en gåta!

Du glömmer att L är under 4% så dom borgeliga hade likväl varit mindre än dom rödgröna. vilket definitivt inte hade lett till en borgelig regering. Men det är inte säkert heller att det hade gjort det även om dom hade varit större än rödgröna som du säger.

Du har rätt, jag räknade på det fullständiga borgliga stödet. Det är riktigt att L ligger under 4% spärren, mede det närmat sig ett val, hade det funnits möjligheter till stödrösning. Men saken är ju den att med en såhär massiv majoritet som vi har för de borgliga partierna (inklusive SD) så är det närmast en bedrift att man inte bildar regering. Orsakerna till detta är väl utanför trådens ämne, men man kan ju fundera på varför nästan 60% av befolkningen vill rösta på partier som inte kan förmå sig att ta regeringsansvar. Själv tänker jag inte rösta på så ansvarslösa politiker, men det är tydligen bara jag...

Nja. Det är ju inte så märkligt då SDs närvaro har synat partierna. Det svenska är borgeligheten är inte enad och är inte beredda att gå hur långt som helst för att hålla ihop i vårt och tort. Vi kommer sannolikt aldrig få en borgelig regering igen om det fortsätter se ut såhär. Sen har vi ju hur långt högerut S är beredda att gå med.

Sen kan man inte räkna in SD i högerblocket rakt av. Men det är invecklat. Men M+KD+SD funkar in nån form..men då faller L och C bort. M+KD+L+C funkar..men då faller SD bort. Det går inte att få ihop det helt enkelt.

Mmmm... Det är lite det jag menar - men det hade förmodligen gått utmärkt för en alliansregering att regera med hoppande majoriteter - särskilt som SD gärna ger efter för allianpartierna, och S brukar vara villigt att kompromissa, men alliansen ville inte ens försöka! Det märkliga är ju att detta ansvarslösa beteende imponerar så på väljarna!

Mjo..Men det hade blivit en mycket svag regering som inte hade överlevt. Dom gjorde bedömningen att det inte ens var värt ett försök. S sa blankt nej till att ens vilja kompromissa detta då dom har intresse av splittra borgerligheten för sina egna syften. Och C och L var inte beredda att anpassa politiken så att det skulle falla SD i smaken som man måste göra för att kunna vara säker på att få igenom någon politik.

Ska man ens försöka bilda en regering måste ha åtminstone ett garanterat stöd i någon form eller iaf förhandligsvilja att vila på. Detta fanns inte helt enkelt. Annars är det ingen idé. Från S fanns det exakt noll kompromissvilja..Vilket inte är konstigt. Dom visste att regeringsmakten är deras om dom totalvägrade. Så det var inte bara att dom inte kom överens internt.

Nu håller vi på att lämna ämnet, men skylla på sossarna kan faktiskt gå för långt. Hur stor majoritet behöver borgligheten för att de skall ta sig samman och bilda regering? Min tro är att en alliansregering med hoppande majoriteter hade kunnat klara sig ganska bra, men Kristersson och gänget ville inte, vågade inte... Varför rösta på någon som inte ens gör ett försök? Varför ge sitt stöd till en fegis?

(Föresten är det inte sant att sossarna inte velat kompromissa - Löfvets förtahandsval har hela tiden varit en koalitionsregering över blockgränserna, och alliansregeringen på 90 talet (eller vad den kallades) gjorde stora krisuppgörelser med s.)

Nu förstår jag inte vad du menar. Det var ju Annie Lööf som inte villa ha en borgerlig regering. Kristersson gjorde vad han kunde, ända in i kaklet.