Citat:
Ursprungligen postat av
Fallskarmsjagare
Absolut, man måste omdirigera hela sitt liv när man får sjuka barn. Man blir trött men också mycket starkare än man trodde man kunde bli och får en annan mening med livet.
Om du tror att det gäller alla föräldrar så har du inte den blekaste aning om hur världen ser ut. Det finns många barn och föräldrar som mår alldeles förfärligt illa och brottas dagligen med suicidtankar pga av sjukdom i familjen. I dessa familjer är missbruk, aga, skilsmässor, starka konflikter, arbetslöshet, misshandel, psykisk sjukdom, fattigdom och suicid väldigt mycket vanligare än i familjer där sjukdom inte vilar över familjen, även om just mord är mycket ovanligt.
Visst har vi de som lyckas ställa om sina liv och blir alldeles fantastiska föräldrar till sina långvarigt sjuka barn. Men inbilla dig inte för ett ögonblick att detta är en lätt process för de allra flesta utan ofta kantad av kris och depression. Personligen har jag all respekt för de som lyckas, vilka också är ansenliga till antalet, skapa en ny mening och ett helt nytt liv i förhållande till sin nya livssituation. Dessa människor är sanna hjältar och är värda all respekt från oss som haft större tur i livslotteriet.
Vi är dock olika bra skickade att hantera kriser där egen sårbarhet, copingstrategier, grit och kringliggande stöd från anhöriga, vänner, vård och soc är viktiga faktorer för utfallet. Att moralisera över dessa sämre skickade är meningslöst utan energin ska istället läggas på hur vi kan hjälpa dem.
Om inte annat, för barnens skull.