Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Han arbetar i Mölnlycke på vårdcentral som barnpsykiatriker/barnläkare. Han kan ha kommit i kontakt med familjen på ett eller annat sätt.
Då han även aktivt söker upp/mailar föräldrar till barn som har ME. Fast han inte är deras behandlande läkare och ordinerar/föreslår kurser i ligthning process. Han har nu blivit anmäld för det. Av en annan familj med ett me-sjukt barn. Så är det inte helt osannolikt att han kommit i kontakt även med bjärredfamiljen. Och även anhöriga till bjärredfamiljen.
Något som han tjänar pengar på då han har ett ekonomiskt intresse i de kurserna. Han har andelar i en anhörigs företag. En anhörig som arrangerar lightning processkurser.
Kan tänka mig vilken slitning det kan bli i en familj om den ena föräldern tex tror på en sådan läkare som Mats Reimer. Och den andra föräldern tror på en erfaren ME-specialist. Eller om släktingar lägger sig i och försöker påverka. Kanske av godo. Men det får förödande konsekvenser.
Nu är ju det föräldrarna som tar det slutliga beslutet att mörda sina döttrar. Men vägen dit kan ha varit väldigt krokig.

Ja - det är ju liksom det jag funderar kring. Om det kanske fanns två diametralt olika åsikter, iaf inledningsvis.
Det kan ju krylla av tips och rekommendationer kring dem innan A får diagnos och sen är det fortsatt tvetydigt tills de är helt skruvade och tappat all sans.
Läste om en tjej med ME och det verkar ju vara helsnurrigt i all välmening. Hon verkar då ha en jäkligt klok man som sållar i röran:

Du ställer frågor och vill att alla ska svara på dina frågor ständigt och jämt. Du kommer aldrig med något eget förutom när du hamnar OT. Har du något som du själv kan bidra med som faktiskt handlar om fallet? Ditt barnsliga orerande om falanger gälls inte. Att bara tro att alla ska vara här för din skull är väl självupptaget även för en egocentriker.

Det är precis det jag menar. Det uppskruvade tonläget där extremerna positionerat sig och endast verkar drivas av kampen, är något som verkligen kan te sig förvirrande och verka desillusionerande för någon i kris som söker stöd. Det finns säkert de på "patientsidan" som kör fulspel, men det kommer alltid att vara värre när utbildade medicinare gör det. Om man inte förstår det, förstår man inte heller ansvaret som kommer med ett visst ämbete. Den som sitter på makten är alltid den som måste vara "the bigger man".

Så ja, det är möjligt att den hätska debatten kan ha varit det som fick familjen att tippa över och ja, där är säkert både svartsyn från vissa patienter som ME-förnekande läkare skyldiga. Skillnaden är dock att den sistnämnda har ett mycket större ansvar i kraft av sitt uppdrag.

Patienter, i sin förtvivlan över sin sjukdom, eller för all del svårighet att acceptera den, kommer alltid att vara något som människor i vårdande yrken har att hantera. Det är en del av jobbet och börjar man öppet kränka sina patienter eller köra fulspel så bör man söka sig efter ett annat jobb.

Jag kan i viss mån förstå att som Scheele beskriver att några skrockar lite över att någon "vågar ta bladet från munnen" och "säger som det är", särskilt om man själv har haft svårt att hantera "besvärliga patienter". Probemet är dock att det handlar mest om ett utagerande.

Att i egenskap av läkare ge sig på en patientgrupp genom hätska utfall, uppskruvad retorik och hänvisning till ovetenskaplig forskning (pace-studien, lightning process) är inte bara oetiskt, utan faktiskt också anmälningsbart, av den enkla anledningen att det faktiskt kan vara farligt för de som man är satt att tjäna - patienten.

I denna tråd ser jag framförallt representanter för hetsande ME-förnekare. Vi har också några patienter eller anhöriga till patienter som själva är drabbade av ME. Deras retorik är långt ifrån lika polariserad och aggressiv som ME-förnekarnas. Själv företräder jag ingen sida, mer än att jag tycker att man ska behandla sjuka och drabbade värdigt och att man ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet. Jag tycker också att man har ett större ansvar när man är läkare.

ME-förnekarna försöker dock ofta svepande trycka ut mig i en extrem och menar att jag tillhör "ME-lobbyn" (vad det nu är?). Det gör de med flera andra också. Generaliseringarna och det hårdföra polariserandet går som en röd tråd genom tråden.

Om detta är vad O och H mötte när de sökte stöd för sina barn: hätska utfall från ME-förnekare, raljerande läkare som inte behandlade eller tröstade, ett totalt avfärdande av de fysiska symtomen med hänvisning till psykiatrin, enskilda patienter med undergångsprofetior och hopplösa prognoser, så är det rimligt att tänka sig att detta påverkade dem när de menade att "ingen av oss kommer någonsin kunna leva ett liv i egentlig mening".

Jag manar till vett och sans! Och innan någon hinner kasta sig över mig och mena att jag minsann också varit taggig vill jag säga: det är en väldig skillnad att vara hård mot de som kränker svaga och drabbade och att kränka de som är svaga och drabbade. Har man inte förstått denna fundamentala ordning i interpersonellt fungerande bör man ta sig en funderare och påminna sig om att man aldrig sparkar den som ligger ner, man slickar inte uppåt och slår neråt och den som är stark måste också vara snäll. Är detta verkligen insikter som gått förlorade i vårt samhälle? I så fall är läget värre än jag trodde. Dags att börja läsa Bamse och Pippi för barnen igen!

Det är nog ytterst få sjukdomar där det råder så stor oenighet som gällande ME. Vissa regioner öppnar specialkliniker medan andra verkar domineras av enskilda läkare som rent av förnekar sjukdomens existens. Man skulle kunna ta livet av sig för mindre. När man förstår hur illa det är ställt så förstår man också varför vissa skribenter, uppenbart verksamma inom vården, gärna ser att tråden bara handlar om skolans eventuella tillkortakommanden eller om O eller H var mest drivande.

Allt som håller fokus borta från dom som faktiskt hade vårdansvaret. Brevet som inleddes med Till den det berör som beskrev hur familjen levde ett liv utan mening och hur all deras fokus och energi gick åt till sjukdomen är riktat direkt till den sjukvård som borde ha hjälpt, lindrat och om möjligt botat två sjuka flickor. Två barn som istället lämnades att tyna bort med två förtvivlade föräldrar.

All text om ME-maffian är bara dimridåer och ursäkter för vårdens tillkortakommanden. Alla som angriper föreningen för drabbade och anhöriga för att stilla sitt eget dåliga samvete och rikta bort uppmärksamheten från sig själv förtjänar en särskild plats i helvetet.

Det där vet vi ju överhuvudtaget inte. Som jag ser det så är rubriken "Till den det berör" riktat till samtliga som berörs. Dvs förklaring till polis, förklaring till anhöriga. Att det inte fanns någon mördare utifrån. Och att båda föräldrar var ansvariga. Jag tror det att den största anledningen att alla dessa dokument, och framförallt avskedsbrevet, skulle undanröja alla tvivel på att båda föräldrarna var ansvariga för morden på barnen. Hade vi fått se texten under maskningen så finns säkert många andra förklaringar än enbart barnens sjukdomssituation. Det senare är, så vitt jag förstår, dock det primära. Hade brevet varit direkt riktat till sjukvården, så hade vi - allmänheten - säkerligen fått veta att händelsen varit ett direkt pekfinger mot sjukvården.

Istället är det en förklaring till att dessa föräldrar helt enkelt hade högt ställda förväntningar på livet, där det inte fanns plats för två kroniskt sjuka barn. De skriver ju faktiskt det i klartext.

Budskapet har gått fram till alla om ME.

Diskuera istället hur någon kan bli så sjuk i huvudet att den dödar sin familj. Ingen frisk människa stryper sina barn oavsett vilken sjukdom de lider av eller oavsett bemötande av sjukvården eller vad det nu är ni grottat ner i. I så fall skulle vi ha många mördade familjer. Vad är det som gör en människa så desperat att han/hon mördar hela sin familj? Dåliga gener? Kanske men tillsammans med något annat.

Vad hade föräldrarna, en eller båda, råkat ut för?

De måste ha haft trasiga uppväxter. Ingen fysisk misshandel men empatilöst och känslokallt. De blev nog sedda för vad de presterade och inte vilka individer de var med fel och brister. Inte ens när Oskar gick till semifinal i dåtidens bästa basketlag såg han lycklig ut. Ja, tycker nog synd om Oskar. Hanna vet jag inte så mycket om annat än att hon blev strypt av honom. Trodde Oskar att döttrarna skulle skämma ut släkten? Efter hans död så ser man på hans hemsida vad som var och är viktigt. Hannas anhöriga har inte protesterat när de hörde att hon blev mördad. Alla sitter nöjda med testamentet oavsett om alla förstått att föräldrarna inte var vid sina sinnens fulla bruk. Andersson bytte efternamn till Henkow och Hannas släktingar hette något annat också tidigare. Det vilar nån sorts uppkomlings-komplex över bägge familjerna.

Du avgör inte vad som gått fram eller vad som skall diskuteras. Här har idag skrivits flera intressanta inlägg - varför vill du stoppa dom? Läs dom istället - kanske lär du dig något? Frank-Jesus skrev något väldigt tänkvärt. Läs och begrunda ett par varv:

ME-förnekarna försöker dock ofta svepande trycka ut mig i en extrem och menar att jag tillhör "ME-lobbyn" (vad det nu är?). Det gör de med flera andra också. Generaliseringarna och det hårdföra polariserandet går som en röd tråd genom tråden.

Om detta är vad O och H mötte när de sökte stöd för sina barn: hätska utfall från ME-förnekare, raljerande läkare som inte behandlade eller tröstade, ett totalt avfärdande av de fysiska symtomen med hänvisning till psykiatrin, enskilda patienter med undergångsprofetior och hopplösa prognoser, så är det rimligt att tänka sig att detta påverkade dem när de menade att "ingen av oss kommer någonsin kunna leva ett liv i egentlig mening".

Diskutera gärna sjukdomar där de hör hemma. ME och bemötande som motiv har debatterats sedan trådstart. Bommen gick ned för ett år sedan men det kommer inget tåg. Du kan gå över bara du ser dig för.

Vad är det som gör någon till mördare? Uppväxten spelar stor roll. Det finns hur många sjukdomar som helst som är mycket värre än ME. Det finns hur mycket olika typer av bemötande som helst inom vården. Ingen blir barnamördare pga det. Kanske skulle en lättkränkt människa skicka en brevbomb om han är teknisk eller hotbrev om det är enklare. Möjligtvis skulle en rasande narcissist döda alla.

Vad utlöste morden i Bjärred? Brevet stämmer ju inte. Hanna och en dotter blev strypt.

Jag tror faktiskt inte längre du är läskunnig, eller också klarar du inte att få ihop 1+1. Det kanske är mattekunskaperna som fattas? Eller den analytiska förmågan. NÅGOT fattas i alla fall. Två föräldrar beslutade att döda sina barn och sig själva. Detta skedde. De skrev aldrig hur detta skulle ske. Så brevet stämmer. Däremot finns det en massa maskat som vi inte fått se - och det är där alla dina fantasier går igång.

Hur har du kunnat missa att stor del av diskussionen handlat om just hur föräldrarna kunde hamna i den djupa svartsynen som ledde till ett enigt beslut om familjeförintelse? Läser du inte alla inlägg?

Det fetade är inget annat än din tolkning av brevet. Föräldrarna hade kanske inte högre förväntningar än någon annan, det som har hänt senare år är att samhället har backat, man tar bort assistans och lägger allt med ansvar på föräldrar och anhöriga.

Frågan är vad som var den primära handlingen för föräldrarna, upplevde dom sig som mördare som måste ta sitt eget liv för att undgå straff eller upplevde dom sig som självmördare som inte ville lämna två svårt sjuka barn kvar efter sitt självmord?