Vilka av böcker av Ulf Lundell tycker du att man ska läsa?

"Hjärtats ljus" tycker jag är den sämsta bok han skrivit, när jag hade läst ut den kändes det verkligen som ett fullständigt slöseri med tid.

Tror jag läste det i gymnasiet men minns inte om så är fallet, men på den tiden slukade jag allt jag hittade av Lundell på biblioteken och hos bokhandeln. På tal om böcker av honom som jag haft med svårt att ta mig igenom var utan tvekan Varg söker sin flock. Kanske var för ung helt enkelt, men inte haft ork att ta reda på det på senare år nu.

Nu har även Vardagar 2 kommit ut i handeln såg jag igår då jag surfade på Adlibris hemsida. Passade på att köpa första volymen som ljudbok och lyssnat i 3½ h, mycket imponerad hittills, förmodligen det bästa han skrivit på många år. Älskar verkligen hans anteckningar om diverse fåglar som han ser ute i naturen, som den fågeltorsk jag själv är.

Har läst och kommer fortsätta läsa allt Lundell ger ut. På senare år är han otroligt slapp och avskalad i intrigen (som egentligen mest består av gnällig-gubbe-trycker-i-huset-på-Österlen), men skriva kan han jävlarimej. Alltid rolig att läsa.

Vad gäller läsråd till den oinvigde är ju Jack oumbärlig. Vissa tycker att den är fladdrig och tråkig, i helvete säger jag. Ett sant mästerverk med en ömsom febrig, ömsom inåtvänd berättarstil. Här berättar han om sitt liv mellan 20-25, vilket är den epok han i senare verk ideligen återkommer till. Tung bitvis, jävligt underhållande för övrigt. Humor har han, den gode Ulf.

Sen: kyssen. Till den som påstår att Lundell inte kan skapa en intrig utan bara berättar om sig själv. En snyggt konstruerad skröna om en ung man besatt av berättarjagets fru, en bedagad sol-och-vårare, jakten på en våldtäktsman och uppfinningsrikedom när det gäller att göra sig av med ett lik. Sjukt underhållande.

Och: vinter i paradiset. Ännu en snygg och välberättad skröna om en ung knarklangare som vaknar upp misshandlad i snön utanför Åre, tas om hand om en alkoholiserad författare på fallrepet och tillbringar vintern som dennes otacksamme och ovilliga gäst.

Dessa tre skulle jag som Lundell-novis börja med. Skippa Sömnen, den tycker jag personligen är ganska tråkig. Hjärtats ljus tillhör inte heller favoriterna.

Är man efter ovanstående trio sugen på att närma sig Lundells mer navelskådande, reflekterande alster (vilket är i princip allt de senaste 25 åren) är Tårpilen en perfekt starter. Lugnt, skönt berättad i poetisk stil. Dock aldrig tråkig.

Är det han själv som läser in den eller är det någon annan?

Det är herr Lundell själv som läser, bidrar med en hel del sett till upplevelsen, mera "äkta" eller hur man ska säga.