Vilka av böcker av Ulf Lundell tycker du att man ska läsa?

Av dom alternativen tycker jag det bästa är att läsa alla hans böcker

Han är ju en bra författare, helt klart. Och är man i övrigt ett "fan" av honom så får man mycket ledtrådar till hans "person" genom böckerna, vilket ju är trevligt.

Tycker att hans senaste poesibok, En Öppen Vinter, var förjävla bra. Speciellt andra halvan som kretsar mycket kring hans sommarturné under 2009, och alla våndor och tankar kring att kuska runt och spela.

Jag ställer frågan pånytt. "Frukost på en främmande planet", kan det vara något om man gillar tex. Friheten? Har hört att den ska vara osammanhängande, men vet inte. Dock så kan ju en rad av något osammanhängande betraktelser av Lundell aldrig vara fel.

Om jag skulle göra upp en lista på böcker som bör läsas kommer Lundell så långt ner att endast 500-åringar hinner med honom.

Hm... Har du läst nån Lundell bok ännu?

Tillagt. Jag tog mig friheten att kolla igenom dina inlägg, och såna som dig brukar tycka om feminister. Lundell älskar självständiga kvinnor, så jag föreslår "Saknaden" i sådana fall. En man som orkar med en kvinna som Monica i den boken är ingen dålig rackare, Puh!

"Frukost på en främmande planet" anser jag nästan kan ses som poesi mer än skönlitteratur. Själv föredrar jag Lundells dikter (och Jack, självklart). "Det är långt mellan lycka och leda", "Fruset guld", "Tid för kärlek" och "En öppen vinter". Svinbra grejer.

Jack är som så många andra påpekat given som introduktion, men därefter är det lite av ett snår. Förslagsvis arbetar du dig från de tidigare verken till de mer 'samtida', eller så gör du som en annan och väljer att mest gå på måfå. Du kommer genom båda sätten råka på en hel del skit bland all bråte, men bitvis också genialitet. Desperationen som finns och kommer till uttryck i romaner såsom Värmen och Saknaden är enligt mig det som präglar både Lundells skrivande och konst i särklass mest, och det går liksom inte att annat än fascineras över den riktiga oviljan att sluta, trots att både kritiker, lekmän och Lundell själv vet att det till viss eller stor del faktiskt är genomruttet.

- d

Snart släpper arvtagaren till Jussi ännu en bok: http://www.bokus.com/bok/9789146221425/allt-ar-i-rorelse/

Jag vågar dock inte läsa vad den handlar om, då jag både har Värmen och Vädermannen olästa i bokhyllan. Hoppas att den blir lång ialla fall! Det står ännu inte angivet hur många sidor den är på, ej heller på Wahlström&Widstrands hemsida.

Bumpar tråden då jag nyligen läst ut Vinter i paradiset. Underhållande, humoristisk och spännande roman. Rätt ytlig dock, men det är nog Lundell väl medveten om. Vad vill du med dina böcker, undrade en intervjuare: Bara berätta historier blev svaret. Eller ytlig och ytlig, kanske hårt att kalla den för det. Men den är ingen uppvisning i någon högre visdom eller filosofi om man säger så. Å andra sidan är det inte många böcker som är det.

Har även läst Jack, Sömnen och Saknaden. Dessa tvingades jag emellertid stundtals pressa mig igenom.

Drivet i språket kan man inte ta ifrån Lundell.

Jag har bara läst Jack och Kyssen. Jag rekommenderar båda, för båda är ju väldigt bra och snudd på mästerverk.

Nya boken Vardagar (2018) verkar vara ett måste. Sådana lovord på kultursidorna har Lundell inte kunnat glädja sig åt sedan debuten med Jack. Det känns som ett andra genombrott på gamla dar.
Hans svagaste sida har ju alltid varit dom krystade intrigerna. Roligast hans iakttagelser och åsikter om ditt och datt.
Här har han uppenbarligen renodlat sina starkaste sidor och satsat fullt ut på dagboksformen.
Det var länge sedan jag köpte en bok av Lundell, men den här tänker jag skaffa.

Har läst och kommer fortsätta läsa allt Lundell ger ut. På senare år är han otroligt slapp och avskalad i intrigen (som egentligen mest består av gnällig-gubbe-trycker-i-huset-på-Österlen), men skriva kan han jävlarimej. Alltid rolig att läsa.

Vad gäller läsråd till den oinvigde är ju Jack oumbärlig. Vissa tycker att den är fladdrig och tråkig, i helvete säger jag. Ett sant mästerverk med en ömsom febrig, ömsom inåtvänd berättarstil. Här berättar han om sitt liv mellan 20-25, vilket är den epok han i senare verk ideligen återkommer till. Tung bitvis, jävligt underhållande för övrigt. Humor har han, den gode Ulf.

Sen: kyssen. Till den som påstår att Lundell inte kan skapa en intrig utan bara berättar om sig själv. En snyggt konstruerad skröna om en ung man besatt av berättarjagets fru, en bedagad sol-och-vårare, jakten på en våldtäktsman och uppfinningsrikedom när det gäller att göra sig av med ett lik. Sjukt underhållande.

Och: vinter i paradiset. Ännu en snygg och välberättad skröna om en ung knarklangare som vaknar upp misshandlad i snön utanför Åre, tas om hand om en alkoholiserad författare på fallrepet och tillbringar vintern som dennes otacksamme och ovilliga gäst.

Dessa tre skulle jag som Lundell-novis börja med. Skippa Sömnen, den tycker jag personligen är ganska tråkig. Hjärtats ljus tillhör inte heller favoriterna.

Är man efter ovanstående trio sugen på att närma sig Lundells mer navelskådande, reflekterande alster (vilket är i princip allt de senaste 25 åren) är Tårpilen en perfekt starter. Lugnt, skönt berättad i poetisk stil. Dock aldrig tråkig.

Läst det mesta som Lundell skrivit under sina verksamma år som författare förutom vissa poesiböcker som han skrivit, och nu senast i maj lånade jag hem tegelstenen Visenterna som jag verkligen tyckte om, så läs den om ni kommer över.