Vilken film ska du se nu och varför? v2.0

Självklart ger jag inte upp på grund av en dålig spanjor. Har nog bara sett italienska innan faktiskt, så ska hålla ögonen öppna efter de där. Tack för tipsen!

Just nu går tankarna mellan Joe Hill (1971) eller The Heroin Busters (1977)... Får klura på det medan jag fixar frukosten.

Många påbörjar sin giallo resa med de italienska filmerna. Främst Argento och i viss mån även Bava samt Fulcis filmer. Sedan blir många besvikna när de ser andra giallis och noterar frånvaron av stilfulla mord och gore som ju är typiska för Argentos och Fulcis filmer, men inte representativa för genren som helhet. Argento och Fulcis giallis är snarare undantagen som bekräftar regeln i form av "blood and guts".

The Heroin Busters är en trevlig poliziotteschi av Castellari i hans heyday. David Hemmings ger väl ett något avslaget och ointressant intryck, men annars är filmen bra som jag kom ihåg den. Längesedan jag såg den.

Det viktigaste för min del är kanske inte snygga mord, utan snarare den sköna stämningen, det snygga fotot, snygga miljöer också självklart musiken. Sen lite blod på det och en handling som åtminstone inte är tråkig så är jag nöjd. Helt klart världens bästa genre, för även en dålig giallo är oftast en fröjd för ögonen och öronen ändå, och efter väldigt många sedda genom åren och att de ändå ofta är rätt lika varandra är suget efter mer fortfarande på topp.

Får se om man åker på en varning för OT nu kanske.

Går i samma fotspår som Punkliv gjorde igår och ser en hederlig gammal eurocrime signerad Ruggero Deodato; Live like a cop, die like a man (1976) eller med den ännu bättre svenska titeln Iskalla typer på heta bågar.

Måste vara över tio år sedan sist, så det är välkommet med en omtitt för att fräscha upp minnet.

Seyrigs roll är mer som en modell än en skådespelare, som i sig inte är ovanligt i Duras filmer. Filmen var väldigt bra, främst för hur ljudspåret och bilderna clashar med varandra.

Den har jag sett. Just Seyrig var det jag tog med mig från den och viss stämning. Däremot blir det för många höftade beslut i den filmen bara för att styra handlingen i den riktning man vill, vilket dränerade mitt intresse efter ett tag.

Senare under dagen ska jag se klart A Land Imagined (2018) som jag började se inatt. Vann förra årets guldleopard i Locarno och hittills är den rätt intressant.

Konstigt nog var det hennes personilga favoritroll, när man betänker vilken slags film det egentligen är.

Det får man säga, med tanke på hur många hyllade roller hon hann skrapa ihop. Har du någon egen favoritroll av henne? Min är från Jeanne Dielman, 23, quai du commerce, 1080 Bruxelles.

Jag har ärligt talat inte sett henne i mer än en handfull roller tror jag. Accident, Stolen Kisses vad jag kommer på. Schakalen tror jag också hon har en liten roll i. Men det är klart att Daughters of Darknes är favoriten då det är en av de filmer jag uppskattar allra mest.

Inte varje dag man ser någon nämna India Song. Helt underbar film, suggestiv med en atmosfär och ljudspår att dö för. Man rent sugs in i den minst sagt speciella berättarstilen, riktigt känner den tropiska hettan i Calcutta och den dekadenta livsledan hos de välbeställda västerlänningarna på ambassaden.

Kolla också upp Duras Son nom de Venise dans Calcutta désert (1976) om du inte redan gjort det.

Edit: En rolig trivia är att de (om jag minns helt rätt) satte inte sin fot i Indien, utan den är helt inspelad i Frankrike.

Såg att det kommit en ny film av Jeong-beom Lee som gjorde The Man from Nowhere tidigare, så nu ska jag se hans senaste alster Jo Pil-Ho: The Dawning Rage (2019) eller Bad Police som den heter på IMDb.

Kul att du för Accident på tal. Sällan Joseph Losey nämns som gjorde ett par riktigt bra filmer.

Duras börjar bli en favorit för mig. Kontrasten mellan hur ljudspåret och bilderna beskriver olika händelser får en cool effekt. Man får känslan av att människorna har en intim relation till platsen. Som att de upplever dimmiga minnen från många aftnar i liknande slag bara genom att strosa runt där i salongerna.

En annan läcker grej är hur Duras använder speglar. Ger salongen en nästan metafysisk känsla och de spöklika reflektionerna känns nästan lite som dubbelgångare om du förstår vad jag menar.

Den har jag inte sett, läste lite om den och måste ju såklart se den. Har du sett
Agatha et les lectures illimitées? Min absoluta favorit av henne.

Be My Cat: A Film for Anne (2015) som jag läste om i boken Äkta skräck 2 tidigare idag. Bara synopsis får en att bli nyfiken på vad den kan bjuda på.