Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det finns väl inte mycket vittnesmål alls, de isolerade ju sig i ganska hög grad. Jag förnekar inte barnens sjukdom, i min tanke är sjukdomen förutsättning för stress in casu. Man vet att stress har en negativ inverkan på immunförsvaret. Långvarig eller ständigt upprepad stress orsakar till och med osteoros genom de ämnen som utsöndras när binjurarna bryter ned adrenalin som orsakas av stress. Stress med adrenalinpåslag kan man få oavsett om "faran" är verklig eller ett hjärnspöke, en person med paranoid schizofreni upplever vanligtvis faror som inte är verkliga men de får likförbaskat ett adrenalinpåslag.

Mycket av detta stämmer och det är till och med värre än så.
Stress gör att kroppen ökar adrenalinpåslaget, adrenalinet produceras i binjurarna. Binjurarna är ett några cm stort organ som sitter inbakat i vävnaden i anslutning till varje njure, ett på varje sida.
När kroppens situation kräver mycket adrenalin, som vid stort stresspåslag, har man en enormt hög binjureaktivitet för att producera adrenalinet, binjurarna går på högvarv. Man har sett många fall där binjurarna har blödningar inuti pga adrenalinpåslaget vid ren psykologisk stress.
Rent fysiska blödningar av rent psykisk stress.

Dessutom finns det såväl pågående forskning som många beskrivna fall där fr a yngre och medelålders människor 1 1/2 - 2 år efter en svår livskris plötligt diagnosticeras med en cancertumör. Alltför vanligt.
Vi vet också att personer som opereras på flera ställen samtidigt, eller går igenom flera operationer på rad, läker sämre än de som bara gjorde ett ingrepp och hann återhämta sig ordentligt före nästa.

Det är naturligtvis så att psyke och kropp hänger nära samman. I många andra länder kallar man det som i Tyskland ”Nevenklinik” - nerverna i kroppen och psyket hänger intimt ihop. Sjukdom hos det ena ger ofta besvär hos det andra och tvärt om.

Vi har några välkända sjukdomsgrupper idag där man trots intensiv världsomspännande forskning inte lyckats hitta någon kroppslig förklaring till besvären: fibromyalgi, utbrändhet, el-allergi, vissa(ej alla) oförklarliga kroniska smärttillstånd och ME.
Eftersom man inte har några kroppsliga fynd, men de drabbade definitivt mår dåligt - ligger kanske orsaken helt eller delvis på andra sidan ”staketet”, på den psykiska sidan?

Det är kanske kroppens sätt att signalera att nu mår den här individen inte bra, nu är omgivningenssituationen sådan att kroppen måste stoppas för att fortsätta på samma sätt. Självklart hittar man när kroppen säger ifrån inget på tester, röntgen och prover, i vart fall inte i början.

Problemet idag är när personer som drabbas av dessa sjukdomar, som ex ME, ser det som en kränkning och förolämpning när man vill undersöka om sjukdomens orsaker ligger i gränslandet mot psykologiska orsaker eller kanske till och med helt där. Patientföreträdare uppmanar sina medlemmar att bojkotta all forskning och all hjälp som inte är ”biologiskt inriktad”. En formulering som i deras värld betyder att man inte ens får nämna psykologin.
All behandling som har psykosomatisk inriktning avfärdas på samna sätt. Till och med de studier som visar att psykologisk behandling, som KBT, har hjälpt, avfärdas lika kategoriskt från patientföreträdarna.

Någonstans mådde inte barnen i Bjärred optimalt bra i den miljö de vistades i. På något sätt sa barnens kroppar ifrån. Sannolikt var det något som inte riktigt stämde hemma hos familjen i Bjärred, någonting var fel.
Om det var alla flyttarna och skolbyten, föräldrarnas krav, skolmiljön eller bristande sjukvårdshjälp eller vad det var - en eller flera av dessa företeelser var inte optimala för barnen.
Det vi helt säkert vet idag - om vi verkligen ska utgå från att båda föräldrarna var införstådda med slutet - var att båda föräldrarna var helt tokiga/knäppa/borta från förnuft med tanke på vad som till slut skedde. Vad som än felade barnen - föräldrarna var definitivt inte bra föräldrar när de hade bestämt sig sedan tidig höst att mörda barnen.


Var de bara knäppa på slutet? Eller var det kanske så att dessa två vuxna (om båda var med på det) hade en skruv lös långt, långt tidigare? Vi ser bara idag effekten av själva morden, men tokerierna och oförnuftet kanske började långt tidigare?
Båda barnens ME är kanske inte alls problemet utan enbart ett symptom på det rektorn uttryckte - vi har försökt hjälpa den här familjen under flera år. En familj med kris inne i familjen.
ME var kanske bara barnen kroppars och psykes försök att visa att de inte mådde bra i miljön - en miljö de faktiskt mycket riktigt till slut dödades i.

Det fetade har rektorn aldrig sagt, det är en lögn.


Tror du att deras ME var unik och inte gav samma symptom som andra har? https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/kronisk-trotthet-och-narkolepsi/mecfs---kroniskt-trotthetssyndrom/

Symtom
trötthet som inte går över när du vilar.
sjukdomskänsla som utlöses när du anstränger dig och som kvarstår i mer än 24 timmar.
problem med sömnen.
ont i halsen.
svullnad i lymfkörtlarna.
smärta i lederna.
svaghet i musklerna.
huvudvärk

Fast det ME patienter brukar beskriva som jobbigast är inte just smärtan utan orkeslösheten, att stå vid sidan av livet och knappt orkar se på än mindre delta (vilket mer då framstår som själslig smärta isåfall?).

Smärtillståndet hos ME patienter är väl sällan värre än reumatiker eller sådana med förslitningsskador i exempelvis leder. Det är väl inte många reumatiner eller arbetsskadade vill in på avlivningskliniker för sin sjukdom varför jag tänker att det inte specifikt är smärttillståndet som är orsaken till dödandet här heller.

Det betyder inte att ME sjuka har alla dessa symptom. Just smärtan är inte typisk för ME, men kan förekomma. Det betyder att ME- sjuka ibland beskrivit en del av desa symptom men symtomen är varken specifika eller typiska för ME - det är symptom som förekommer hos väldigt, väldigt många andra sjukdomar. Till och med hos friska bakfulla individer.

De här sjukdomarna med likartade symptom brukar typiskt också medföra ganska långa utredningstider där man testar mot olika sjukdomar innan man kan fastställa diagnos för att sedan kunna ge lämplig behandling. Den perioden medför nog en hel del stress och oro för såväl patienten (även om det är barn) och deras anhöriga.

Läs boken.

Skillnad på att må psykiskt dåligt pga sjukdomen. Nej, jag tror speciellt M tog det väldigt hårt när även hon drabbades. Som Missan beskrev var hon redan innan besviken på familjesituationen då A:s sjukdom begränsade deras möjlighet att resa. Och mår barnen dåligt mår även föräldrarna dåligt - även om välfungerande föräldrar vare sig visar det för barnen men framförallt inte dräper dem.

Man kan lika gärna vända på frågan, varför avvisa möjlig hjälp för att lindra eller eliminera något som man vet har negativ inverkan på sjukdomen (för det har negativ inverkan på allmäntillståndet till och med för i övrigt friska personer)?

Fast jag tror nog att även hyfsat små barn uppfattar om föräldrarna inte mår bra. Definitivt någon i Agnes ålder.

Varenda levande individ +30 år har begynnande skavanker och lite ont någonstans. Det är alltid så. Jag har patienter som efter exakt samma åtgärd alla har ont, men en del får man dra ur dem att de hade lite ont i natt, ”men sånt får man tåla och bita ihop över”, medan andra beskriver ordrikt sitt lidande - men alla hade ont. Det handlar om hur man frågar och hur mycket den personen känner efter, vad den har för förväntning - och vad omgivningen har för förväntning.

Det behövs ett fullständigt grepp om såväl psyke och kropp för att hjälpa någon med ex. Kronisk smärtproblematik och ME. Det går inte att bara se på biologiska markörer och biologisk forskning.

Skulle ME vara en av världens ytters få sjukdomar som är helt utan psykosomatik????

Jag tror att flickorna i Bjärred inte fick tillräcklig psykologisk eller psykiatriskt stöd utan istället mådde urdåligt. Kanske inte själva förstod varför de mådde så dåligt.
Påverkan från ME-förvillare/lobbyister samt påverkan från anhöriga och omgivning som är direkta motståndare till psykiatrisk sjukvård har med stor sannolikhet influerat familjen i Bjärred.

Och detta vansinne med endast ”biologisk forskning och behandling” fortsätter.
Det är egentligen en enorm kränkning och nedvärdering av alla psykiskt sjuka personer att man blir så upprörd om man förknippas med dem att man kämpar emot forskningen.

Jo, det skiner väl igenom även om man gör sitt bästa för att barnen inte ska uppfatta det.

Jag skulle inte heller tycka att en förälder som råkar börja gråta inför ett väldigt sjukt barn är en dåligt fungerande förälder.