Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Så du förnekar hans rätt att säga nej? Vad är då Marianne för otäckt monster som inte kan respektera sin fånges nej, trots att det var hans lagliga rätt att säga nej? Det är som att beskylla våldtagna kvinnor för att de sa nej, för hade de inte sagt nej hade det inte räknats som våldtäkt. JA är Mariannes offer enligt FN. Hon har våldfört sig på hans mänskliga rättigheter. Och sen har hon mage att håna honom för att han sa nej! En riktig ful mobbare, den där Marianne.

När du säger SW:s mänskliga rättigheter gissar jag att du gör en omskrivning för politikers mänskliga rättigheter att pervertera rättsväsendet för sin egen fascistiska agenda att tysta de hjältar som avslöjar korrupta regeringars brott mot mänskligheten.

Att det ens öppnades en brottsutredning är ju ett stort jävla skämt eftersom ingen av kvinnorna uppenbarligen hade upplevt något i umgänget med Assange som fick dem att vilja anklaga honom för något.

En sån grej kan helt enkelt omöjligt hända utan ett massivt politiskt tryck.

Så när du skriver...

UK kommer värna om SW:s mänskliga rättigheter, vilket inte Ecuador gjorde överhuvudtaget.

...så menar du egentligen...

UK kommer värna om politikers mänskliga rättighet att pervertera rättsväsendet till att bli ett instrument för att förtrycka de hjältar som avslöjar korrupta makthavare, vilket inte Ecuador gjorde överhuvudtaget.

Det som är ett skämt är att vissa nedvärderar hela polisväsendet och rättssystemet där man i tre oberoende instanser konstaterat på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt m.fl. sexualbrott, baserat på svansens önsketänkande om en alternativ verklighet styrd av blind idoldyrkan av en person vars gloria har ruttnat och kastats på soptunnan för flera år sedan.

Vad är det man tror har hänt för något som är våldtäkt och sexualbrott?

Du vet själv att man inte konstaterat ett jävla skit i tre oberoende instanser.

Det enda man gjort i tre oberoende instanser är att man följt rutinen att man låtit åklagaren hållas.

Man har låtit henne hållas och inte brytt sig om att själva öppnandet av brottsutredningen från första början var ett stort skämt.

Det går inte till så att man sätter igång en brottsutredning när kvinnorna inte ens själva ville anklaga Assange för något.

Det händer aldrig i verkligheten. Inte utan att politiska krafter dragit i trådarna.

Det var en brottsutredning som öppnades på politiskt initiativ.

Och vi vet dessutom med 100% säkerhet att det case som de krystade fram med mycket möda inte ligger i närheten av att kunna räcka till något åtal.

Ord står mot ord i bästa fall och det är detsamma som nedläggning.

Vi har alltså två kvinnor som i sitt umgänge med Assange uppenbarligen inte upplevt något som de ville anklaga honom för.

Redan där har vi att göra med ett stort jävla skämt.

Jämför med Jenny Örn-fallet.

En kvinna - Jenny Örn - ringer SOS-alarm och gråter. Man kan höra henne säga: "Jag vill inte, snälla sluta". När polisen kommer till platsen ligger hon hopkurad och gråter. En poliskvinna rapporterade att Jenny hade ont och hade svårt att gå. Sjukhusjournalerna vittnar om skrap- och blåmärken på kroppen.
Jenny vädjar om rättvisa och att få bli tagen på allvar.

Vad tror du händer?

Jo, polisen la ner fallet. Åklagaren påstod att hon gjorde det för att ord står mot ord, och då är det ingen idé att väcka åtal.

Nu tycker jag själv, och många med mig, att nedläggningen av Jenny Örn-fallet är en rättsskandal. Jennys skador på kroppen och SOS-samtalet gör att man får betydligt mer än bara ett ord-mot-ord-fall.

Men det är inte det som är det väsentliga.

Det väsentliga är hur obekymrat åklagaren hävdar att ord-mot-ord-situationen är detsamma som nedläggning.

I Assange-SW-fallet har vi en situation som knappt ens kvalificerar sig till en ord-mot-ord-situation eftersom SW inte ens själv påstått att hon sov i den centrala situationen. Halvsov/halvvaken och redan där är det tveksamt om det är brottsligt. Lägg där till att Assange inte uppfattat att SW skulle vara sovande. Då har vi alltså under perfekta omständigheter (för åklagarsidan) en ord-mot-ord-situation som alltså enligt Jenny Örn-åklagaren är detsamma som nedläggning.

Vi kan alltså konstatera att brottsutredningen aldrig borde inletts eftersom den krystades fram av politiska skäl. Och vidare att det som de lyckades pressa fram under ideala omständigheter för åklagarsidan leder till en ord-mot-ord-situation som är lika med nedläggning.

Vi inser alltså att man omöjligen kunnat komma fram till någon annan slutsats än den ENDA EXISTERANDE SLUTSATSEN från svenskt rättsväsendes i skuldfrågan, d.v.s. chefsåklagare Ewa Finnés konstaterande att inget brott har begåtts.

Se länkarna i början på tråden. Det finns även bevisning som är sekretessbelagd så det är svårt att säga exakt vilket bevisning man har. Det vi vet rent objektivt är att tingsrätt, hovrätt och HD (och tingsrätten igen senare) har oberoende av varandra konstaterat att JA var på sannolika skäl misstänkt för multipla sexualbrott inklusive våldtäkt. Då de mindre grova sexualbrotten gick till preskription 2015 (då JA gömde sig på ambassaden) återstår nu bara den misstänkta våldtäkten som möjlig att åtala för.

Dessa händelser från 2010 kan man få ganska mycket inblick i genom att läsa den läckta häktningspromemorian från november 2010. Det finns länk till den i förstapostningen i denna tråd. Det finns ytterligare information också, men det mesta som är känt finns där och kan nog betraktas som basfakta som "alla" här har läst.

Frågan är om det inte var UK som obstruerade mest genom att råda Marianne att inte förhöra i UK. Och Marianne bestämde sig för att gå i främmande makts ledband. Detta stöds av hur hon gömde undan kommunikation med UK, och hur Paul Close förstörde massor av material när han pensionerades, och motiveringen för att vägra Stefania Maurizi att få ut kommunikation via FOI, freedom of information.

Marianne bestämde sig för att lyda UK och mörka kommunikationen mellan henne själv och UK. Som hon dansade efter deras pipa! En riktig mariannettefigur!

Trams. Allt rättsligt är dokumenterat och beslutat om i svensk domstol. Det man kommunicerat med UK eller Ecuador påverkar ju inte i sig på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och bevisläget utan mer hur man agerat för att komma vidare med olika typer av åtgärder som konsekvens av JA:s långa flykt undan rättvisan. Domstolarna bedömer i sak, inte på rykten eller på kommunikation mellan åklagaren och exempelvis UK. Du önsketänker om att gallringen av kommunikation på något sätt skulle ha påverkan i sak i rättsfallet, det har det givetvis inte. Man har lagkrav på viss gallring av sådant som inte har direkt koppling till rättsfallet, inget konstigt alls.

Nej, de har konstaterat att MNs sk. häktningksskäl vid första tingsrättsförhandlingen ansågs godtagbara. Ingen domstolsinstans har tagit ställning tiĺl vare sig skuldfråga, lämplighet i brottsrubricering, eller bevisvärde.

Däremot har ex.v HD haft synpunkter på åklagarens saktfärdighet, och ovilja att driva förundersökningen framåt, samt proportionalitet i vissa bemärkelser. Utöver detta har domstolsbesluten inte varit enhälliga av samtliga ledamöter.

Synd MN la ner hela utredningen och drog en fet lögn, dagen innan Tingsrätten igen, skulle besluta om ev. forsatt anhållan/häktning. Annars hade ju en domstol fått visa vägen.

Du är mycket dåligt påläst. Vid förhandlingarna i tingsrätt, hovrätt och HD har domstolen haft tillgång till förundersökningen, bägge parters inlagor, den sekretessbelagda bevisningen, protokoll från tidigare instanser etc. Varje gång har man dels konstaterat att flyktfara finns (vilket visade sig vara rejält underskattat), dels att domstolen finner att han är på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt m.fl. sexualbrott. Kan du inte ta och läsa besluten från domstolarna istället för att fantisera kring en alternativ verklighet?

Du vet själv att man inte konstaterat ett jävla skit i tre oberoende instanser. Det finns ingen sekretessbelagd bevisning som visar att SW sov.

Det enda man gjort i tre oberoende instanser är att man följt rutinen att man låtit åklagaren hållas.

Man har låtit henne hållas och inte brytt sig om att själva öppnandet av brottsutredningen från första början var ett stort skämt.

Det går inte till så att man sätter igång en brottsutredning när kvinnorna inte ens själva ville anklaga Assange för något.

Det händer aldrig i verkligheten. Inte utan att politiska krafter dragit i trådarna.

Det var en brottsutredning som öppnades på politiskt initiativ.

Och vi vet dessutom med 100% säkerhet att det case som de krystade fram med mycket möda inte ligger i närheten av att kunna räcka till något åtal.

Ord står mot ord i bästa fall och det är detsamma som nedläggning.

Vi har alltså två kvinnor som i sitt umgänge med Assange uppenbarligen inte upplevt något som de ville anklaga honom för.

Redan där har vi att göra med ett stort jävla skämt.

Jämför med Jenny Örn-fallet.

En kvinna - Jenny Örn - ringer SOS-alarm och gråter. Man kan höra henne säga: "Jag vill inte, snälla sluta". När polisen kommer till platsen ligger hon hopkurad och gråter. En poliskvinna rapporterade att Jenny hade ont och hade svårt att gå. Sjukhusjournalerna vittnar om skrap- och blåmärken på kroppen.
Jenny vädjar om rättvisa och att få bli tagen på allvar.

Vad tror du händer?

Jo, polisen la ner fallet. Åklagaren påstod att hon gjorde det för att ord står mot ord, och då är det ingen idé att väcka åtal.

Nu tycker jag själv, och många med mig, att nedläggningen av Jenny Örn-fallet är en rättsskandal. Jennys skador på kroppen och SOS-samtalet gör att man får betydligt mer än bara ett ord-mot-ord-fall.

Men det är inte det som är det väsentliga.

Det väsentliga är hur obekymrat åklagaren hävdar att ord-mot-ord-situationen är detsamma som nedläggning.

I Assange-SW-fallet har vi en situation som knappt ens kvalificerar sig till en ord-mot-ord-situation eftersom SW inte ens själv påstått att hon sov i den centrala situationen. Halvsov/halvvaken och redan där är det tveksamt om det är brottsligt. Lägg där till att Assange inte uppfattat att SW skulle vara sovande. Då har vi alltså under perfekta omständigheter (för åklagarsidan) en ord-mot-ord-situation som alltså enligt Jenny Örn-åklagaren är detsamma som nedläggning.

Vi kan alltså konstatera att brottsutredningen aldrig borde inletts eftersom den krystades fram av politiska skäl. Och vidare att det som de lyckades pressa fram under ideala omständigheter för åklagarsidan leder till en ord-mot-ord-situation som är lika med nedläggning.

Vi inser alltså att man omöjligen kunnat komma fram till någon annan slutsats än den ENDA EXISTERANDE SLUTSATSEN från svenskt rättsväsendes i skuldfrågan, d.v.s. chefsåklagare Ewa Finnés konstaterande att inget brott har begåtts.