Citat:
Ursprungligen postat av
Reimer
"allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här"
Den meningen säger ju det mesta om det här fallet, överfokusering på döttrarnas mående, tolkat allt till det värsta, ingen som helst ljus i tunneln bara kompakt mörker.
När inte sjukvården i Sverige eller utomlands kunde svara upp på parets förväntningar så fördjupades krisen hos föräldrarna med det fatala slutresultatet vi diskuterar.
Och som jag har skrivit tidigare, jag är helt säker på att det var H som initierade och drev projekt död, O letade efter något som kunde hjälpa men fann inget och då hängde han med i den dödsdans som H förde.
Det spelar nog ingen roll vad som erbjudit externt gällande döttrarna - förväntningarna är för höga i kombination med "over-loved" - däremot hade föräldrarna uppenbart behövt hjälp.
It takes two to tango. Ingen man, normalt sett, hänger med när det bjuds upp till sådan dans.
När det kommer till familicide så dominerar männen som förövare.
Motivet i Bjärred dominerar dock inte och det är ett gemensamt beslut.
Jag söker alltså utifrån den situation de befinner sig i.
Anledningen att gå in i gemensamt familicide via mfs-kvinnorna beror på mångårig stress, krisreaktion och sjuka barn. Kopplat till bland annat den mening som diskuteras:
"allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här"
Forskningen har mer att ge (mer forskat kring kvinnorna) och för att mercy killing är mer frekvent.
Och det är uppförstorat gällande framtida farhågor. Det är depressivt:
”Ingen av oss kommer någonsin kunna leva ett liv i egentlig mening”.
Det handlar om omvårdnad - även O uppvisar tecken på samma beteende, det förekommer givetvis hos män men dock ur ett mer maskulint perspektiv. Kvinnorna har en annan emotionell bindning.
Gällande män så ser forskningen, i stora drag, två typer av förövare.
"despondent nonhostile killer" (Wilson et al 1995) varav den andra sortens förövare "hostile accusatory killers".
Förstnämnda försöker bespara barnen lidande, drivkraft är pseudoaltruism; extended suicide och desperation. 'Despondent type' upplever att familjen inte kan klara sig utan henne/honom.
Nån snarlikt framkom i studier via Hodson (2008) som beskrev 'altruistic killer' vs 'revenge killer'. Hans studier visade att män som dödar frun och barn oftast inte är psykotisk.
Prof Websdale's typologi (2010) är "livid coersive killer" (rage, controlling, assert authority, revenge) - om kränkt när frun vill lämna leder det till utbrott med extremt våld och de fanns ofta med i kriminella register.
De är mer ute efter frun än att döda barnen.
Den andra personlighetstypen är "civil reputable killer", mer likt 'altruistic type' och starkt identifierad med familjen, deprimerad och ser ingen annan lösning.
Vid ekonomisk kris, typen starkt knutet till faderns försörjningsförmåga, är självmord alternativet och att döda barn och fru blir ett perverterat försök att rädda dem från lidande, svårigheter och skam.
Ur family Murder: Pathologies of Love and Hate; S Hatters Friedman.
Så det är samma "misused altruism" men ser ut att skilja sig ur ett genusperspektiv.
Citat:
Perpetrators of familicide have been classified as accusatory killers or despondent killers.
Accusatory killers had a grievance against their wives and often a history of violence.
The despondent killer is described as “a depressed and brooding man, who may apprehend impending disaster for himself and his family, and who sees familicide followed by suicide as ‘the only way out’” (Ref 21, pp 287–8). Our data showed more altruistic killings—that is, committed by despondent killers rather than accusatory ones—though occasionally characteristics of both types were seen.
http://jaapl.org/content/33/4/496