Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

En Hanna-gillare skriver i tråden ---> Önneredskolan, sen Frölundagymnasiet/Naturprogram (bor i Gtbg 85-88) och att föräldrarna skiljde sig "senare":
Enligt tidigare uppgift tråden skiljer sig föräldrarna juni 1985, när H är 15 år, och hon flyttar med sin far (han har ny kvinna) och då står det Borås beträffande hennes pappa.

Har H bott i Borås eller vad menas? Om föregående uppgifter ska sammanfalla så bidde det bara en kort stund på sommaren innan terminstart. Nån som vet mer?

Så kan det vara. Utifrån läkarintyg, skolhälsovård, elevhälsa, lärare, rektor och föräldrarna fattades beslutet att hemundervisning var det bästa.

Jag lägger till barnen i centrum som torde uppvisa symtom och vara pratbara.

Att barnen lämnades utanför den 3 jan är ett lika starkt tecken som avskedsbrevet så de förstärker varandra (förutom den digitala media som finns).

Bortom testamente så är jag fundersam kring uppgiften som säger att H flyttade med sin far och hennes bror stannade hos modern. Om hon flyttade från Gtbg till Borås flyttar hon från sina vänner, bror och mor. Trippelsplitt som tonåring.
Men så sägs hon gå gymnasie i Gtbg.

Tack! Naturligtvis, man gjorde ju dessutom försök med andra anpassningar innan (vilorum på skolan mm) men också återskolning efter en tid. Eftersom barnens mående försämrades då fortsatte dock hemundervisningen. Just hemundervisningen bedömdes fungera bra för flickornas tillstånd. Att gå runt med kraftiga influensasymtom i skolan kan knappast vara värt något.

För att inte tala om kardinalsymtom ansträngningsutlöst utmattning (PEM; Post-Exertional Malaise).
A drar ner på fritidsaktiviteter, försöker vara i skolan på halvtid. Att hon har kontakt med skolpersonal (förutom flera lärare) ses via att hon ska lära känna en ny kurator (pratbar..).

Ja, om dessa uppgifter stämmer lär Hannas liv, såväl yttre som inre, förändrats radikalt under en för personligheten ömtålig period. Det är inte ovanligt att föräldrar som haft traumatiska upplevelser under sin uppväxt, reagerar kraftigt när deras egna barn når samma livsfas, särskilt om man tidigare flytt sina problem istället för att bearbeta dem. Man kan reagera med egen ångest och depression, men också genom projektioner på de egna barnen. Om barnens alldeles egna problem dessutom är stora, fungerar dessa som en passande projektionsyta. Projektionerna upplevdes inte bara som bekräftade av barnens sjukdom, utan tog sig dessutom oproportionerligt stora uttryck när Hannas trauma blandades med barnens tillstånd. Under sådana förutsättningar och under inflytande av sin egen sårbarhet, var det kanske inte så konstigt att Hanna kände att "ingen av dem någonsin kommer att kunna leva ett liv i egentlig mening".

Ja, jag fattar dock inte uppgifterna i tråden.
Men det kanske var en flytt tidigare än 15 års ålder när skilsmässan går igenom slog det mig:
13-14 år?

Då kan hon väl iofs ha flyttat tillbaka sen till Gtbg vid gymnasiestart?
Det står tyvärr inte datum gällande adresser/flytt - nämns bara att han bor i Borås och att H bodde ihop med honom "ett tag".

Sen har det väl med lagen att göra och om den nu såg ut på samma sätt innan -85 (?) gällande betänketid (barn <15 år) eller särlevnadsintyg (bott separerade 2 år)?

Äktenskapsbalk (1987:230)

Skilsmässan i sig behöver inte vara traumatisk eller så det kan det rent av vara det bästa för barn.

Men barn komma i kläm precis som du säger. Jämlikheten att splitta barn likt inventarier kan nog vara problematisk (om föräldrarna är som hund och katt framöver).
Det beror likaväl på en persons sårbarhet. Det är inte hur man har det, utan hur man tar det..

Uppgiften är dock intressant med tanke på det som skett. Det sammanfaller också med deras ålder - på väg in i tonåren eller rent av samma ålder som A.
Sen finns det som sagt närhet till döden i senare ålder via oro vid cancersjukdom.

Jag hakar på det du skriver om.
Allt kan ha upplevts gå väl just då och livet går vidare - men separation, rädslor, förlust kan reaktiveras vid nya kriser (beror på hur det bearbetades/copingförmåga, dess intensitet och återigen personens sårbarhet).
Man vet inte om det spottades i näven - bit ihop och på't igen - och då kan det sammanfalla med stark integritet, fasader, stänger inne starka känslor och pratar inte om det som starkt oroar. Till exempel sjuka barn. Det kan också sammanfalla med stark bindning (attachment) som blir patologisk och att inte vilja lämna sina barn (extended self) och läsa av barnen via sig själv.

Det gjorde den där kvinnliga psykiatrikern som upplevt förlust/separation (modern su), anorexia och ångest som tonåring, bet sen ihop och utbildade sig -
... and she compartmentalised her problems.

men när hon fick för sig att den 15-åriga (friska) dottern hade anorexia så skulle hon eliminera allt ångest och lidande. Det var dock hennes egna trauman, hennes egen ångest hon applicerade när hon pseudoaltruistiskt dränkte dottern i badkaret.
Diagnos: Major depressive disorder.

Och som alltid - beskrivs vara en lojal, fantastisk mor. En underbar vän som alltid satte barnen i första rummet. Det är sant, men det kan vara altruism overload. En totalt chockad omgivning som inte såg detta komma.
Jo förresten, vissa depressiva tecken och ett överfokus på sitt barn enligt en väninna.

Grundkomponenter som ses vid mercy killing eller pseudo-altruisitic.

Påminner mig om "allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här"

Ja, pseudoaltruismen går som en röd tråd genom hela händelsen. Och visst måste man vara en fantastisk och lojal mor för att — inte bara vara beredd att gå i döden för sina barn — utan dessutom göra något så motbjudande som att döda sina egna döttrar. Allt för barnen, allt för att de ska undkomma — ett öde värre än döden. En psykopat eller narcissist hade istället tagit sitt pick och pack och stuckit för länge sen.

Fantastisk och lojal är garanterat sant - innan det skenar till överdos altruism- när det går från krisreaktion till nån form av psykisk ohälsa. Det gäller Oskar likaväl.

"allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här"
Det behövs givetvis nåt mer än bara förstämningssyndrom, varken deprimerade, su-benägna dödar barn.
Det är mer komplext än så.
Oavsett så är det nästintill alltid en chock när det sker vid filicide/murder-su - för föräldrarna har (dess innan) oftast inte uppvisat nåt klandervärt i föräldrarollen vid mercy killing.

"allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här"

Den meningen säger ju det mesta om det här fallet, överfokusering på döttrarnas mående, tolkat allt till det värsta, ingen som helst ljus i tunneln bara kompakt mörker.

När inte sjukvården i Sverige eller utomlands kunde svara upp på parets förväntningar så fördjupades krisen hos föräldrarna med det fatala slutresultatet vi diskuterar.

Och som jag har skrivit tidigare, jag är helt säker på att det var H som initierade och drev projekt död, O letade efter något som kunde hjälpa men fann inget och då hängde han med i den dödsdans som H förde.