Citat:
Att bevara konstskatter i viss utsträckning (och inom rimliga ekonomiska gränser) ser jag inget bekymmer med. Däremot kan jag personligen känna stark avsky mot mänskligheten när den prioriterar 8-20 miljarder på att restaurera denna kulturskatt; framför att investera pengarna i forskning och stöd till allahanda cancer. Jag tror att många föräldrar skulle föredra att få ha sina barn i livet istället för att att restaurera en historisk kyrka; som de dessutom inte kommer att ägna en tanke åt i resten av sina liv.
Men - det är väl i vanlig ordning jag som är ute och cyklar.
Men - det är väl i vanlig ordning jag som är ute och cyklar.
Notre-Dame: hittills utlovade medel (det handlar så här långt nästan bara om löften, och alla som följt en internationell hjälpaktion vet att sådana här utfästelser ibland inte realiseras): ca 600 miljoner euro, runt 6 miljarder SEK
Kostnad i snitt för en (1) s k ensamkommande ung man från Centralasien eller Nordafrika i Sverige: ca 1 miljon SEK årligen, betalt med offentliga medel, i stort sett skattemedel. I retur: noll. Ensamkommande är som bekant den stora totemfrågan för hela den asylkramande vänstern här i landet.
Om vi antar att den ensamkommande killen vistas här två år, sedan får godkänt och tar hit sex muslimska släktingar som allihop måste försörjas med svenska skattemedel i någon form, så handlar det på fyra år om lågt räknat sex miljoner kronor för en sådan familj (bostad för familjen ej inräknat). Plus externa kostnader som är stora men svåra att beräkna.
Alltså motsvarar de pengar som utlovats för att återställa Notre Dame kostnaderna för att låta tusen ensamkommande unga män bo här i Sverige och stöd till deras familjer, de första fyra åren efter den unge mannens ankomst. I det läget tvekar jag absolut inte om att Notre Dame bör ses som en mycket bättre investering!
Vad kallar vänstern det tangentsbordskrigare, tuff bakom en skärm det beskriver Schulman till punkt och pricka.