Citat:
Ursprungligen postat av
sno
Eftersom Eric inte kunde tala då hade han ju inget sätt att kommunicera ATT han överhuvudtaget önskade sig ett vapen som födelsedagspresent. Det har föräldrarna kommit på alldeles själva...
Vilket i min värld ytterligare bevisar vilken typ av föräldrar det handlar om.
Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag har kommit till samma slutsats som dig, men formulerat mig i mer förtäckta ordalag.
Alltså, nu tycker jag det här skuldbeläggandet av Eric´s föräldrar får sansa sig lite.
Likaså uppfattningen att Eric rakt av är på en treårings nivå.
Jag ser generellt ett stort förminskade av relationen föräldrar/barn i flera inlägg (
ej direkt riktat er två)
Börja fundera på detta: Vilket treåring kan ge uttryck för att älska poliser?
Vilken treåring tar nycklar, beger sig ut för att landa på ett spelcentrum där han även deltager?
Eric har levt i 20 år, han har självklart blivit en djupare person i det, även om diagnoser finns.
Han har ju självklart utsatts för, och bildat sig uppfattning om vad han gillar eller inte, och helt säkert lärt sig förmedla det gentemot sina föräldrar.
Vapen tex, genom tv eller film eller tidningar precis som vilken grabb som helst.
Han lär även ha lärt sig hantera sina intressen, i vart fall på någon slags rimlig nivå.
Vilken grabb har inte ett leksaksvapen, eller gillar vapen? Eric har kunnat hantera leksaksvapen i flera år, även om vi inte vet om det är första gången han är utomhus och leker med det.
Det är ganska uppenbart vad som hänt här i detta tragiska.
Eric gillar (bland annat) vapenlek. Han gillar även poliser. Han verkar gilla spel. Han är en grabb, som ej är förvägrad att vara grabb. Hans diagnoser förhindrar omdöme i någon mån.
Slå ihop det, och det kan bli förödande, men
att slå ihop det är inte rätt.
Man kan inte begära att hans föräldrar ska ha slagit ihop detta till någon komplicerad ekvation likt flera här på fb nu gör.