Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det kan handla om besvikelse, sedan förtvivlan, skam, vanära, desperation kombinerat med att de båda döttrarna inte heller förutsätts få något större genomslag för sina (tappade) förmågor. Det som krävs för en karriär och det som tas bort från någon, karriär. För många är en karriär och framgång lika viktigt som livet självt. Karriär är ibland synonymt med bekräftelse, erkännande, socialt utbyte, intellektuell stimulans, något att leva för... Det är också genom en karriär som en del släkter bedömer sina anhöriga. Misslyckad, lyckad. Den som inte blir befordrad får säkert tusen frågor om det, sedan misstro, kanske några ironiska ord om att sänka sina ambitioner med mera.

Men att O tyckte att det fanns viktigare värden än att bara överleva och leva det är ju helt klarlagt, åtminstone uttryckte han det.

O hade redan en strålande karriär! Dessutom tror jag inte han nödvändigtvis ville ha denna just nu.

Intressant vinkling. Vad får dig att tro det? (Jag är inte ironisk, utan tycker att det är en intressant tanke.) Handlar det om pengar till institutionen?

Jag tror det var mer institutionen som drev på professuren än O själv. Den allt mer akuta hemsituationen blev snarast värre.

Så du tror att han sökte professuren utan att vilja ha den? Det låter i och för sig logiskt med tanke på att han inte ville stanna kvar och se om han fick tjänsten, men det kan ju också vara rädsla han döljer sig bakom. Att slippa bli förnedrad/olycklig av att nekas professuren.

Han måste ju ha gett intryck av att vara intresserad när han SAMMA dag som han hittas död får ett positivt utlåtande. Jag kan inte släppa den synkningen. Sa professorn som bedömde hans ansökan att hon inte visste om att han var död när hon skrev detta? Hade de haft kontakt dagarna före morden?

Institutionen ville tillskapa sig en professur (alla institutioner vill växa) och naturligtvis behålla O, så han inte försvann med forskningspengar och de doktorander han kunde försörja.

Tror inte O var så intresserad, faktiskt. Familjen hade viktigare bekymmer.

Skulle inte O vara intresserad av att avancera i det jobb han var så framgångsrik i?
Dödsplanerna kanske inte har kommit på bordet än då han ansöker.

Han hoppades väl dödsplanerna skulle ändras.
Någon/t fick honom att aldrig uppleva Konferensdagen som den var planerad, i vart fall.

Tycker inte det är värst konstigt att han söker tjänsten. Det indikerar väl snarare att tanken på dödsplanerna inte har verbaliserats än.
Sen ältar de väl nåt vedervärdigt under hösten, han verkar ambivalent. Hon pratar inte sjuka barn.
Sen är det väl bestämt den 3:e och på självaste Hannadagen har de ballat ur å det grövsta som föräldrar.

Självklart söker han tjänsten, alla papper är redan klara. Inget arbete alls.
En kort ansökan, signatur. Ett knapptryck så kommer aktuellt CV. Klart.

De borde åkt till Bahamas, köpt sig en nanny, sålt huset och främst slutat leka Bror Duktig.

Personligen anser jag psykiatri vore det mer relevanta. Frågan är hur inställningen var till det? Aversion?
Kan-själv?