Vem hör nödropet från Filipstad? Jag läser nödropet. Men vad skall jag göra åt det?

I Jöken tas ett par migrationspolitiska punkter upp. Den första meddelar förvisso att den tillfälliga lagen skall förlängas i två år – alltid något. Men i samma punkt tillkännages att de så kallade ”alternativt skyddsbehövande”, alltså asylsökande som inte är flyktingar men ändå har rätt att söka asyl, skall få ”samma rätt till familjeåterförening som flyktingar.” Det är redan i sig problematiskt, men än mer blir det så när man läser den följande migrationspolitiska punkten som säger att dessa alternativt skyddsbehövande dessutom skall få tre månaders respit från försörjningskravet.

Det beräknas att ungefär 20 000 personer och deras anhöriga kommer att beröras att dessa regelförändringar. Ingen av de kommer krävas kunna försörja sig för att de skall få uppehållstillstånd. Migrationsverkets anknytningsärenden kommer att, enligt deras egna beräkningar, öka med 70 procent de kommande tre åren. Ansökningarna om familjeåterföreningen kommer att fördubblas bara i år. Medan resten av EU går i mer restriktiv riktning, inklusive Tyskland, så blir alltså Sverige istället ett av de mest generösa EU-länderna vad gäller familjeåterförening.