Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Mord blir väl för sjutton inte bättre för att man fattat beslutet gemensamt av två?
Vad hjälper det offren?
Ja jag begriper fortfarande inte vad som låg till grund för beslutet!
Det uppgivna skälet - ”inget framtida liv i egentlig mening för någon av oss” med enligt polisen hänvisning till döttrarnas ME-diagnoser är inget reellt skäl. Det är nämligen ett fullkomligt felaktigt skäl - för så ser inte prognosen ut vid barn-ME.
Hade de skrivet ”på grund av döttrarnas pågående förkylning, nuvarande benbrott eller vattkoppor ser vi inte ett framtida liv för någon av oss” - så hade de flesta inte heller förstått.
Därför är det helt enkelt något i detta som inte stämmer. Antingen är ME ett svepskäl eller ett delskäl, eller så visste föräldrarna inte hur prognos mm ser ut och var i klorna på ME-förvillare. Eller så var en av dem djup deprimerad och psykotisk.
Just detta borde utredas!
Du har fått en anledning, som polisen redovisat från föräldrarnas brev. Där finner du orsaken. Det är inget som de flesta av oss skulle ha en tanke på, den väg vi skulle välja. Men uppenbarligen blev det för mycket för föräldrarna - det var
deras verklighet,
deras val. Hur fel och förkastligt vi än tycker att det är att "ta med sig" sina barn i döden.
Vi utanför familjen
vet inte hur deras värld såg ut, hur svårt de uppfattade att det hade det. Du skriver: "Det är nämligen ett fullkomligt felaktigt skäl - för så ser inte prognosen ut vid barn-ME." Ja, det är fel, men det hade säkert ingen betydelse för föräldrarna i deras situation hur prognosen för ME ser ut. De utgick säkert från hur svart och hopplös de uppfattade
sin situation där och då.
Om du verkligen är läkare, så borde du ha förmågan att kunna sätta dig in i andra människors känslor och upplevelser, tro på människor/patienter (nu var ju dessa inte dina, men generellt), hur de mår och uppfattar sin situation.
Deras val var just deras val - oavsett hur obegripligt det framstår för dig.
Tänker ofta på Agnes och Moa. De var verkligen inte värda detta öde. De skulle ha fått leva, uppleva, utvecklas, ta del av - och ingå - i livet. Nu blev de tyvärr offer för sina föräldrars mående och val. Jag hoppas de har det fint där de är nu och att de har varandra! <3