Citat:
Ursprungligen postat av
Berra168cm
1. Jag skrev att man i framtiden (vid fällande dom) högst troligt får en poliskår som är mer obenägen att ha ihjäl civilister när det inte behövs (så nej, du gör ingen poäng här).
2. INGEN har påstått att det var natt, inte ens poliserna på plats.
Det närmaste de kunde dra till med, var att det var dunkelt ljus på innergården (så inte heller där gör du dig någon poäng, utan det är nog du själv som är "faktaresistent" om något...).
Det övriga du anför, javisst man kan alltid säga att det finns värre saker eller peka på andra problem som man tycker är viktiga (vet inte riktigt vad du vill ha sagt med allt det där).
1. Det handlar inte om civilister, utan om olika situationer, där varje situation är unik. I detta fall visste inte polisen att det var en storvuxen bebis med Downs Syndrom som var ute på äventyr.
2. OK. Dunkelt ljus. I mörkret (brukar man säga) är alla katter lika.
Jag påstår inte att det finns värre saker, eftersom jag inte relativiserar sakens allvar, eller de anhörigas sorg. Men jag påpekar att med ökad brottslighet och en befogad rädsla för att själv bli skadad när man utövar sitt yrke som polis, måste man beakta faran med att saker kan gå allvarligt fel, när en person med Downs Syndrom är ute med en leksak som liknar ett riktigt vapen.
Jag tycker saken visar hur ensam en människa kan bli. Sverige har en sjuka att alltid tycka synd om fel personer. Nu är det ett allmänt intresse att ensidigt tycka synd om fel personer utan att beakta deras ansvar. Detta sker på bekostnad av de 3 polismän som det verkligen är synd om.
I detta fall handlar det om enskilda polismän som inte var beredda för det som hände i Stockholm när en pojke med Downs Syndrom hamnade i skottlinjen. Att pojken var där han var, är inget du kan ta till intäkt för att generalisera över civilister. En civilist, utan Downs Syndrom, som hotar polisen med ett föremål som ser ut som ett vapen lever farligt överallt på hela jordklotet.