Citat:
Själv reagerade jag på mammans glädje att det blir åtal, för att det på något sätt skulle visa att det inte var Erics fel. Som om hon tyckte det var bra att han blev skjuten i ryggen.
Han hade lina gärna nu när dött av första kulan, i stället för att en av de sista träffade så olyckligt. Hade det varit hans eget fel då?
Om poliserna gjorde rött eller fel med de sista kulorna är en annan sak. Det jag tycker är osmakligt är att mamman är glad för att de kanske gjorde något fel. Trots att det var helt rätt att skjuta till att börja med.
Han hade lina gärna nu när dött av första kulan, i stället för att en av de sista träffade så olyckligt. Hade det varit hans eget fel då?
Om poliserna gjorde rött eller fel med de sista kulorna är en annan sak. Det jag tycker är osmakligt är att mamman är glad för att de kanske gjorde något fel. Trots att det var helt rätt att skjuta till att börja med.
"Autism/Aspergers syndrom är ofta ärftligt och en nära släkting lider mycket ofta av liknande (om än mer eller mindre svåra) problem."
Det var också märkligt hur media tlllät mamman uppträda med nästan bar överkropp när hon intervjuades första gången angående sin sons död. Att visa pattarna vid det sammanhanget rimmade illa.. Inte ens den vuxna dottern som satt bredvid reagerade på detta (det har väl hänt förr..?).
Ansvarsfrågan tycks vara den som mamman vill få klarhet i. Jag kan utan rättegång säga att ansvaret ligger helt och hållet på föräldrarna. Alltid. Särskilt när det gäller en 3årings säkerhet.
Citat:
Det känns som en lättnad. Det känns som att vi tagit av oss en tung sten, en tyngd. All anspänning rann av, äntligen får vi veta att det blir åtal. Vi kommer få klarhet i ansvarsfrågan … vi kommer få upprättelse