Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Polisen VET vem som gjorde vad. Bara så du vet. De är dock inte intresserade av att delge detta till dig eller den stora allmänheten. Det finns en enkel orsak till detta: ingen kommer åtalas. Du har fortfarande inte begripit det mest elementära trots att du hängt i tråden i mer än ett år. Vad du också måste begripa är att redan efter något dygn visste man att man inte behövde leta efter en yttre gärningsman, och därmed visste man att utredningen skulle komma att läggas ned efter undersökning. Detta gjorde också att förundersökningen blev sekretessbelagd per automatik. Det är ett regelverk man måste följa. Nu har polisen ändå gått ut med en hel del information, pga ärendets svåra art och allmänhetens tryck och intresse. Du får nöja dig med det.

Att din kriminologkompis, som du hänvisar till som "poliser från andra landsändar uttrycker sig inte uppskattande om hur skånepolisen skött sina pressuttalande, det är i alla fall ett faktum här bland palmer, drinkar och bad" påstår sig inte gilla hanteringen får stå för dig - om denna kriminolog inte är en uppfinning från din sida. Du försöker åter göra dig till talesman för en hel grupp personer. Källor som du i vanlig ordning inte kan verifiera. Nu är det en konversation bland palmer. Annars är det telefonsamtal från åklagare, en titel/ett yrke som inte ens är inblandad i ärendet. Tar mig för pannan återigen. Du är inte trovärdig längre.

Edit: F ö hade jag hoppats att Polistidningen (inte Svensk Polis) i detta nummer haft en liten uppföljning av ärendet efter Svensk Polis´ stora artikel om Bjärred. Men icke. Den senare kommer ut om några dagar, kanske det kommer något då. Eller så är händelsen avslutad även från den median.

Edit 2: Att din poliskriminolog Solglittret, anser att hanteringen av ärendet inte är bra, kan bero på att inte heller övrig polis i landet har insyn i ärendet, och är lika nyfiken som du. (Om denne nu ens finns i sinnevärlden förstås.) Har du tänkt på det? Lätt att kasta skit på andra.

Hanna och Oskar hade bestämt sig för att dö tillsammans med sina barn. De genomförde därför morden på döttrarna gemensamt och i samförstånd, allt enligt polisens slutsats efter sin omfattande utredning.

Oskar dog genom hängning. Exakt vad som föregick Hannas död och hur den gick till vet vi inte. Vi vet bara att hon hade stora mängder sömnmedel i sig och att hon av rättsläkare bedömdes sannolikt vara bragd om livet genom strypning och ev. kvävning.

Oavsett hur det förhölls sig, är det min uppfattning att Hannas och Oskars död är av absolut sekundär betydelse i förhållande till deras mord på döttrarna. Dessutom var deras föresats att själva död tillsammans med sina barn väldokumenterad, underskriven och bevittnad.

Jag har tvärtom hört att man i juridiska kretsar är mycket imponerad av hur malmöpolisen hanterat det delikata gemensamma familjemordet. Man har för mig från flera håll beskrivit att malmöpolisen bedöms ha vägt, balanserat och omdömesgillt hanterat olika aspekter och behov - anhöriga, media, allmänheten, juridik - på ett ytterst professionellt och välavstämt sätt. Man är övertygad om att fallet har varit uppe på högsta nivå för att kunna landa så väl som det har gjort.

Det är nog dock på det hela taget lättare att hantera fallet väl, när man inte har någon annan egensinnig agenda än att det ska bli så bra som möjligt för så många som möjligt. Prestige, särbehov hos enskilda, dålig omdömesförmåga och ren och skär dumhet lär, som i alla andra sammanhang, inte heller vara så bra.

f.p

Jag vet. Detta är bara Solglittrets försök att imponera igen. Det lyser igenom. Jag är INTE imponerad. Men försöka duger. Ganska desperat.
Ärendet har varit vidrigt t o m för den mest erfarne utredaren. De som behövt kunde få briefing, Hampus och Fredrik snackade med varandra och kollegorna istället. Poliser har känslor de också, även de gamla rävarna, men dessa känslor sätter man inte på pränt i utredningen. Man pratar med varandra utanför protokollet.

Jag instämmer i det mesta, inte minst det sista.

Risken att veckla in sig i rubriceringar är uppenbar, men man måste ofta kunna vara ödmjuk även inför de oödmjuka och de kanske alltför ödmjuka.

Problemen med suicid och assisterade suicid är nog inte alltid att folk dör eller att folk bryter mot lagen — för folk kommer att dö och folk kommer att bryta mot lagen — utan problemet är mer det principiellt grisiga området som dessa saker utgör. Där, tror jag, punkt nummer ett är att folk inte ska leva med döden för ögonen, för sin egen och framför allt för sina anhörigas skull, och för gemenskapens skull. Det bör uppfattas som ett råd i all välmening. Att välja att vilja leva måste vara det rätta. Ungefär som att välja att vilja arbeta. Som utgångspunkt. Sen är folk som vill dö kanske mer än man tänker sig insyltade i andra människor (och inte bara helt ensamma på jorden), där påståendet att man vill dö kanske bör ses som ett resultat av en psykologisk eller känslomässig dynamik mellan flera, och inte ett rent individuellt förhållande. Det kan dessutom finnas en och annan psykodynamiskt kunnig bland hugade självmordsassistenter och glada arvtagare...

Kort sagt: det är ett jäkla gungfly. Där folk måste erbjudas samhällets och statens stöd att leva, inte detsammas stöd att dö. Vilket jag vet åtminstone vissa skulle kunna uppfatta som en förolämpning, eller direkt kränkande.

Där nånstans kan (omvänt) även ett antal sinnelag passa in som ser på självmordet inte sällan motsägelsefullt som å ena sidan en ren privatsak (som ingen borde lägga sig i) och å andra som någon form av revansch på livet eller omvärlden, som ska basuneras ut och som man gärna vill ha assistans med. (Som om livet vore ett sämre hotell som man checkar ut ifrån när det inte levererar, för att lära portiern och ägaren en läxa. Med hopp om bättre service i ett nytt och varmare land i nästa liv då.) Få önskemål om att få dö är troligtvis rena privatsaker, trots hyllandet av självmordet som det yttersta tecknet på människans fria vilja.

Låt vara att det alldeles säkert finns mycket lidande o smärta...

Men i Bjärred står vi inför faktum att den här kvinnan har inte planerat att fortsätta leva. Att föreställa sig H sitta ut livstiden på Hinseberg kan man ju göra om man vill. Och gärna då ögonblick för ögonblick under tjugofem—trettio år. Och få eller inte få besök av bror och föräldrar och kusiner. Och byta till sig cigg av sina medinterner. Sätt igång och sluta inte!

Men det finns ingen riktig realism i att hon lever eller nånsin kommer åter till livet. Hjälper det om man säger att O o H var tillräckligt vuxna och mogna och förstod så mycket av livet att de kunde med säkerhet både veta och inse vad de gjorde och behövde göra i relation till hur samhället uppfattar detta och vad det skulle innebära? Fullt medvetna om sina handlingar och deras effekter? Sånär som på följande i alla fall...?:

Lagar mot assisterat självmord behövs inte precis just för att hejda O i hans framfart mot H, utan för just precis för alla andra människor på jorden (än mer tydligt efter O o H:s frånfälle). Hade just den lagen hindrat O o H redan långt tidigare så hade det ju varit bra, men där fanns det en annan lag som borde ha hindrat dem båda förr...

Om det är något som O o H borde ha förstått så vore det lagarnas anda och karaktär av stark rekommendation och råd. Som mänsklighetens och samhällets råd till dem som upplever sig rådlösa. I det ljuset säger lagen att mord och självmord kan framstå som en utväg, men är en ren chimär och är förbjuden av det skälet. Det är inte förbjudet att döda sig själva och sina egna barn fr.a. för att det är ondskefullt utan för att det är knasigt. Nu är det sagt...

O o H behövde inte veta att assisterat självmord är förbjudet. Det visste de. De behövde veta varför både familicid och ass. självmord är förbjudet. Inte primärt för att det ont, utan för att det i bästa fall är dumt o stolligt. Det är klassat som ont just för att det är dumt o stolligt och kan bli ruskigt tokigt.

Så att dividera om assisterat självmord i fallet H skulle jag betrakta som dimridåer som bidrar till fördumningen som bidrar till att sånt här händer. Man förstår att myndigheterna inte gör sak av det, för det tar fokus från det som är stolligt på riktigt, och som blev konsekvensen av det assisterade självmordets rent praktiska möjlighet.

Förvillelsen syns rent av djupna av den tragiska konsekvensen. Ondskan ligger i att ge sig det hän. Det är att ge sig åt synden. Det är orätt. Synden (högmod, fåfänga, vad det är) kan framstå som en banalitet till namnet, i sammanhanget, men konsekvensen av att ge sig hän åt den är det inte.

(Sen att euthanasi etc måste flyta upp för att diskuteras ibland det måste man alldeles säkert acceptera, för det finns nog alltid behov att lära pånytt. Men man kunde allt diskutera fler saker också...)

Det är riktigt som du skriver. Men för Hs efterlevandes del kanske de ändå vill veta om H handgripligen var med om morden på barnen. Även om beslutet var gemensamt. Men det vet de kanske? Att polisen har delgett dem detta.

Det finns dock en liten risk att H ville "riva" det gemensamma brevet, att hon ångrade sig och att det då utbröt kaos och morden begicks. Men det får vi nog aldrig veta.

Bryr mig mest om barnen och det förfärliga i att bli mördade av sina egna föräldrar. Att de var "hårt ansatta" och att "allt deras fokus låg på barnen" har jag svårt att tro eftersom båda jobbade på sina karriärer. De kunde ha tagit ett steg tillbaka och ändrat sina livsmönster och prioriteringar. Varför de inte gjorde det vet vi inte.

Det finns inget som heter "kriminologutbildad polis". Kriminologi är en helt egen utbildning och kriminolog ett yrke helt frikopplat från polisyrket. Inte kriminalutbildad heller för då jobbar man inom kriminalvården. Det var intressanta poliser där bland paraplydrinkarna. Dom kanske drog dig lite vid näsan?

En polis kan läsa kriminologi utöver sin polisutbildning. Inget konstigt med det. En polis kan även läsa rättssociologi, rättspsykiatri eller andra närliggande ämnen på universitetsnivå. Kan tänka mig att många av dem gör det för att toppa sin polisutbildning.

Personen kan ha varit utbildad kriminolog och utbildat sig till polis - eller tvärtom. Men visst, det låter lite konstigt. Det finns ju juristutbildade poliser, och läkarutbildade sjukgymnaster. Dvs två högskoleexamina. Fast, oss emellan, tror jag inte personen existerar överhuvudtaget - som vanligt fantasier från Glittret. Ett desperat försök att nå fram, igen, med sin egna agenda. Snart kommer självaste polischefen besöka Glittret. Fan vet.

Bjärredärendet kommer fortsätta spöka i huvudena i många år hos flera av våra skribenter. Inget ändras för att man får reda på de smaskigaste av detaljerna som denna skribent nyfiket frågar efter. Morden är utredda och lagda till handlingarna. Sen kan några här kasta skit på polisen hur mycket det vill. Det har alltid varit coolt att ogilla polisen. I detta fall är det som att sitta i soffan och gapa på idioter till fotbollsspelare som missar en målchans - speciellt när man inte sett en fotboll på nära håll sedan man var 12 år. Skärpning besserwissrar!

På vilket sätt skulle en sådan utbildning göra en polis extra kvalificerad att uttala sig i detta fall, till skillnad mot en polis som till exempel har läst om biodling utöver sin polisutbildning.
Det var bara ett till patetiskt försök från Solglittret att glänsa med en påhittad titel för att öka sin trovärdighet. Det går inte så bra.

Det som talar emot att hon rev det gemensamma brevet var att hon nån dag innan morden skrev på ett bevittnat testamente som redogjorde för hur ett arv skulle fördelas om barnen vore döda. Dessutom var hon, i likhet med sin make, fullproppad med sömnmedel, något som också tyder på gemensamhet. Vilka bevis som fanns på den framlagda USB-stickan kan vi bara spekulera om. Polisen verkar ju i alla fall helt säker och jag har ingen fakta som skulle kunna motsäga deras slutsats

Jag tror som du att de anhöriga fick ta del av mycket mer ur utredningen än vad allmänheten fick, bla vem som dödade vem. Enl. Missan som ringde och försökte sätta griller i huvudet på gamla mormor, så hade polisen sagt till mormodern att deras bedömning var att Hanna var skyldig.