Ingen fara! Ställ på bara, alltid trevligt att kunna hjälpa till.
Tempot på basåret var riktigt lågt, i mitt tycke hade de kunnat öka på det lite. Hade ett par kamrater som passade på att tenta av ett par mattekurser redan då, jag valde att arbeta rätt mycket på sidan om istället. När sen Ii-programmet startade var tempot mycket högre, och det är tufft. Du läser lika mycket matte under första året som vilket annat civilingenjörsprogram, sånär som på komplex analysen för Y.
Många, mig inkluderad, behöver lägga mer tid på matten för att hänga med där, vilket gör att språket tenderar att nedprioriteras. Det tycker jag fungerade rätt bra i första året ty nivåskillnaden mot basåret var inte jättehög. Det andra året lade jag mer tid på språket, men det föll sig också naturligt då studietekniken förbättras över tid. Du behöver inte vara ett geni för att klara programmet, allt kommer resultera i hur mycket tid du behöver lägga på att plugga. För mig varierade det, tyckte t.ex. att de båda matstat kurserna var relativt enkla men hade mer problem med stelkroppsmekaniken. Det är nog högst individuellt och svårt att svara på hur de kommer bli för din del, men du kommer definitivt att stöta på kurser du finner lätta samt kurser du finner svåra.
Jag gjorde mitt utlandsår det tredje året, vilket var standard då (är troligen fortfarande det). För att få åka måste du ha klarat alla kurser årskurs 1 (Alla räknas som spärrkurser). Åker du i trean kan du också välja om du vill göra kandidatarbete eller ej. Jag skippade det då flertalet studenter tidigare år hade lagt mycket tid på det utomlands för att sedan inte få tillgodoräkna sig poängen när de väl kommer hem. Vilket resulterade i att de aldrig nådde poängkraven (minst 30 HP på valt språk) om de samtidigt missade en kurs.
Vissa av oss skrev kandidaten i fyran istället, jag valde att plocka de poäng inom system jag behövde på avancerade kurser då det gav mig mer än att göra kandidatarbete.
Utlandsåret var det bästa med hela utbildningen, helt klart. Har nog inte gjort något som varit mer utvecklande än det i mitt liv tror jag. Men det var inte enkelt. Det är en sak att sitta på 1-2 språklektioner i veckan på ett universitet i Sverige och att ta varenda kurs på Japanska. Det tog nog 2 månader innan jag började hänga med på lektionerna. Dessutom så är terminerna omvända i Japan, d.v.s. VT är första termin och HT andra. Så jag fick läsa alla fortsättningskurser innan jag kunde läsa grundkurserna vilket gjorde första terminen rätt svår.
För min del fick jag bara ca 4 HP per kurs jag läste, så läste 5 kurser parallellt under min första termin och 10 parallellt under min andra termin. Fick också välja fritt bland kurser för årskurs 2-4 inom elektronikfakulteten vilket strulade till det för mig i tentaperioden då jag lyckades få 4 tentor på samma dag. Vet inte hur det fungerar i Kina men kan vara värt att tänka på.
Det var mest tungt att komma tillbaka för att jag trivdes väldigt bra i staden jag pluggade i. Träffade en fantastisk tjej där, skaffade massor med Japanska vänner samt gillade atmosfären som staden erbjöd. Kunde inte riktigt få samma känsla i Linköping. Dessutom när man närmar sig examen är det nog rätt vanligt att vara lite trött på att plugga och man vill hellre ut och börja jobba (eller så var det för min del i alla fall).
Till sist kan jag slå ett slag för systeminriktningen. Utan tvekan den mest krävande, men kan vara ett bra alternativ om du vill göra mer än att bara programmera
