Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tror egentligen att v 1 skrevs under sommaren 2017, och att döttrarna då gjordes fem år yngre - precis som på mordnatten då lego och nallar placerats ut på golvet. - När godnattsagan lästs fick sänglampan fortsätta brinna eftersom ingen skulle behöva vara rädd för mörkret.

Inget svar är åxå ett svar.
Du vet inte.
Vi vet inte.
Är det så svårt att säga?
Tack ändå för att du tillerkänner mig en hjärna.
Generöst!
Hursomhelst. Vi har mkt bristfällig info om läkare,utredning,diagnos,vårdplan.
Ändå offentliggjorde man själva diagnosen ME.
Varför hemlighöll man inte den åxå?
Klarade mig med två ??

I denna jubileumskrift var fokus på Momsen nu och i framtiden, ur olika aspekter.

Letar man efter rubriker som man kan fantisera om, kan vissa tydligen hitta något som stödjer ens sak ...

Artikel under Huvudrubriken: Digitaliseringens utmaningar på momsen i den nya ekonomin
”Acting in One’s Own Name on Someone Else’s Behalf: A Changing Concept?”

Vilken relevans har detta till händelsen?

.... varav jag svarade att det inte överhuvudtaget behöver röra sig om nåt motstånd.

Det är givetvis en avvägning och uppenbart med tanke på de chockartade reaktionerna var det ingen som såg detta komma.

Om man erbjuder hjälp och personen uppfattas reda upp tillvaron och ser ut att vara i kris som är överkomlig - OCH - upprätthåller fasader:
så går det inte att trolla med knäna.

Jag tillhör inget "ni".
Jag skriver helt allena med min egen uppfattning och det handlar inte ett förbannade dugg om att måla upp nån perfekt familj.

Men du kan ju förklara för mig hur missan som anser sig så förtrolig med familjen och såg så mycket inte gjorde nån orosanmälan?

Hon anade ju ugglor i mossen via Hanna som var undfallande och tyckte det var lite knäppt?
Varför reagerar inte pianofröken på att Agnes full frisk har hemundervisning?
Varför frågar hon inte Hanna kring Oskar då han beskrivs helt psykiskt instabil?
En så olämplig pappa att ha lös bland barnen?

Jag förväntar mig en hel haranger av bortförklaringar men jag är idel öra när kraven är så stora på familjens omgivning för övrigt inklusive skolan.

Det ska ju Missan själv svara på.
Men jag tänker mig att det är väldigt svårt och att man i det längsta vill undvika att lägga sig i, än mindre anmäla.
Man tänker väl åxå att hur ska den framtida relationen bli om jag nu gör en anmälan. Man tvivlar på sig själv. Kanske jag överdriver tänker man.
Sedan blev ju Missan bortkopplad när lektionerna upphörde.
Lätt att säga. Svårt att göra.
Man känner på sig att något är fel men svårt att sätta ord på och svårt att formulera inför socialtjänsten.

Nej, det ska DU svara på - eftersom du bredvilligt diskuterar deras omgivning. DU ska svara mig på varför DU inte reagerar överhuvudtaget på det vederbörande skriver som kryllar av orosmoment kring barnen.

Missan beskriver allt detta oavsett uppsagd vid pianot.

Men du börjar närma dig vad folk kan ha tänkt på - för det kanske inte var piece of cake att ringa soc på för vag grund. Kanske man tänker att man överdriver och det vore förbannat tragiskt om signalerna är vaga.
För övrigt har det inte framkommit att folk ens upplevde varningssignaler mer än att de var i kris.

Missans beskrivning av signaler är däremot inte vaga.

Detta är utgivet i dec 2017 och kan ha skrivits i samma veva som momsskriften. - Hur man sätter rubriker, och i övrigt väljer att tackla de problemkomplex man förväntas skriva om, hänger naturligtvis också samman med den tankevärld man förfogar över; kanske t.o.m. med det man funderar kring under själva skrivandet. - Och att moms kan exemplifieras och förklaras med hjälp av röda äpplen, blodiga köksknivar och statligt ordvrängeri gränsande till lögn, har vi ju redan sett. - Varför då inte ta saken i egna händer - om man bedömer att det finns skälig grund?

Som jag känner till vården i Region Skåne (ingen expert på något vis) så blev jag minst sagt förvånad över påståendet att Moa skulle fått en ME-diagnos på SUS i Lund över sommaren. År efter år talas det om sjuksköterskebrist och allmänna nedstängningar och -dragningar på avdelning efter avdelning. Har själv hört om bl.a kirurgipatienter som fått vänta snällt i flera veckor då allt utom det mest akuta legat nere.

Att då skynda på en sådan uteslutningsdiagnos som kräver mängder av provtagningar, undersökningar och där personalen gissningsvis jobbar i ett tvärvetenskapligt team med flera inblandade, för en diagnos där ändå ingen behandling finns att sätta in? Beklagar men får inte den ekvationen att gå ihop. (Hade det f.ö. inte varit rimligare att sätta ”idiopatisk trötthet” tills vidare? Inte minst i ljuset av att ME-diagnosen i sig ofta uppfattas som så hopplös och skrämmande.)

Kan vi f.ö verkligen vara säkra på att den ”skånska läkaren” finns på sjukhuset? Att familjen varit där behöver man väl inte tveka om, men är det säkert att diagnosen sattes just där? Kan man i stället tänka sig att de blev besvikna på omhändertagandet av någon anledning och sökte sig vidare till t.ex någon privatpraktiserande? Det har iaf tidigare funnits några äldre, lite kontroversiella barnläkare i Lund/Malmö-regionen som haft privata mottagningar.

*
Något helt annat. Rätta mig gärna om jag har fel, men har ett svagt minne om att de kraftiga maskningarna i FUP delvis hänfördes till frågor som rörde familjens privata ekonomi. Samtidigt finns det stor transparens i fråga om makarnas inkomster, villans taxeringsvärde och lån och deras deklarationer kan tas fram. Bouppteckningen avslöjade också mycket i fråga om tillgångar osv. Tror t.o.m att de hade en skuld på en hundralapp till H&M... De var högavlönade, till skillnad mot många andra fall av familicid. Dessutom gick Os företag mycket bra. Så fanns det några ekonomiska förehavanden som måste döljas i FUP? Det kan väl knappast handla om leasingbilar, amorteringar på villan och konsumtion.

Jag tror att hon kände det hon beskriver när hon hade kontakt med familjen.
Jag tror att nu när det värsta har hänt så tänker hon mkt på vad hon kunde ha gjort.
Man skuldbelägger sig.
Det är hemskt och sorgligt.
Nu med facit i hand att det fanns grund för det hon kände så kommer en vrede.
Över hela situationen.
Att det blev som det blev.
Jag skuldbelägger bara föräldern/föräldrarna.
Jag önskar att rektorn hade orosanmält men jag förstår att hon tyckte det var svårt.
När det gäller dom anhöriga så tror jag att kontakten var bristfällig så vad kunde dom göra?
Om dom hade haft närmre kontakt så hade dom åkt dit och trängt sig in. Sett igenom fasaden.
Detta är vad jag tror. Därför är deras sorg så tung att bära.

I detta inlägg, ja.

Ja, den personliga integriteten är starkt skyddad i Sverige.

Jag har tolkat PT som att man bemödat sig att ge svar på de mest frekventa frågorna i bl.a. detta forum, varav diagnos legat högt upp.

Som sagt normalsvaret vid nedlagd Fu är: Ärendet nedlagt.

Nej Devli - du har fel i inlägget nedan. Det handlar inte om olika grader av oro hos rektorn. Rektorns tankar om att dra sig för en orosanmälan kan gälla för de flesta - för gemene man. Men det gäller inte för rektorn. Det finns vissa yrkesgrupper där det är tvingande plikt att anmäla vid minsta tanke på att det kan föreligga skäl till oro, en sådan skyldighet har bl a lärare och rektor.
Så fort läpparna hos någon med anmälningsplikt formar orden ”kris inne i familjen” ska blanketten för orosanmälan fyllas i.

Självklart uppstår alltid en oro över hur barn i en familj i kris har det. Det ligger i själva ordet ”kris” att familjemedlemmarna har det jobbigt och mår dåligt i olika utsträckning. Barn far lätt illa.
En yrkesutövare inom ett orosanmälningspliktigt yrke ska helt enkelt alltid anmäla oro när man får kännedom om att en barnfamilj under längre tid befinner sig i kris. Det handlar om att i god tid erbjuda hjälp, stödsamtal, avlastning - inte i första vändan omhändertagande.

Känd kris inne i familjen hos barnfamilj under kanske 2-3 månader = direkt orosanmälan

Exakt remark. Därför är det konstigt att du ex. sagt att diagnoserna ställts av specialister,du har uttalat dig tvärsäkert om sådant vi inte vet något om.