Citat:
Ursprungligen postat av
MeggieCleary
Ja inget konstigt med det såsom situationen såg ut. Vem vill finnas kvar i detta då planen var att alla fyra skulle följas åt. Jag tror inte heller att hon eller O ville leva vidare utan barnen som dom hade dödat.
Det blir väldigt konstigt här med dina vinklingar. Föräldrarna ville inte leva med sina barn. Därför mördade de dem. De visste att det var fel att göra så och därför tog de livet av sig själva också. De trodde knappast på något paradis på andra sidan och att "ta med sig" barnen var inte aktuellt, tänker jag. Jag förstår att du tror på paradiset, men väldigt få svenskar gör det numera.
Om de velat leva tillsammans med sina barn, i med- och motgångar, hade de inte mördat dem. De hade inte behövt göra det. De hatade sina barn, hade förbjudna tankar, ville inte släppa barnen fria, stod inte ut med att se deras svagheter.
För en narcissist är åsynen av svaghet något som orsakar vrede, så stark att man tar avstånd från den som framkallar avgrundskänslorna. För de värsta narcissisterna, om man lever i samma familj, återstår då bara mord. De var på den yttre skalan av allt. Så extremt. Det förklarar även att barnen blev "sjuka". Enligt min tes.
Läkaren som satte diagnosen ME på Moa borde ha skickat familjen på social utredning i stället. Gravt tjänstefel!
Barn som mår dåligt speglar ofta föräldrarnas innersta. En hel del kan inte kanaliseras på annat sätt. Barn suger åt sig stämningar och känslor i familjer, ordlöst. Jag är rätt övertygad om att stämningen i familjen det sista halvåret var helt kontraproduktiv för barnen. Att ha en far med död i ögonen måste ha varit plågsamt, särskilt som de själva var dödens fågelungar.
Ingen såg barnen. Alla tittade bort. Till och med ME-läkaren. Nu begraver polisen de sista resterna av de osynliga barnen, skamlöst. Inga lärdomar dras, allt mörkas.