Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Det är samma prioriteringar som alla människor gör, en del studerar, andra spelar fotboll och några startar ett band. Hur man värderar andras val bygger på ens egna preferencer och är alltid fel eftersom man inte kan eller ska leva andras liv.
Det var en del av grunden till haveriet, det föräldrarna såg som ett liv i egentlig mening motsvarades förmodligen inte av familjemedlemmarnas förmågor. Den skillnaden mellan förväntningar och förmågor var nog inte den enda utlösande faktorn men det var den föräldrarna inte klarade av att hantera. Sen kan det ha funnits fler faktorer, det finns smärtproblematik i ME/Cfs. Man kan bara föreställa sig vad åratal av smärta i leder och huvudvärk hos ens barn kan innebära för den mentala hälsan hos föräldrarna. Det var den omständigheten som fick Solkattens släkting dekorerad. Han sköt sin vapenkamrat för att befria denne från sina plågor. Man kan fundera på hur många dagar och nätter av smärta hos ens eget barn som kan få en sån tanke att slå rot och växa.
Men allt detta kräver en hel del mentalisering och en resa in i sitt eget inre, man måste öppna dörrar och se in i dom mörkaste vrårna av sig själv. Man måste kanske rent av våga se sina egna rädslor och fasor för att få en känsla av vad som rörde sig i föräldrarnas inre.
Jag har dock kommit fram till den peronliga slutsatsen att trådens hätska stämning till stor del beror på att några mentaliserar föräldrarnas känslor och då antingen mannens eller kvinnans eller så mentaliserar man barnens känslor. Det är ganska naturligt att man har lättast att sätta sig in i känslorna hos någon som man kan relatera till. Sen finns det några som mentaliserar in egna trauman och livskriser in i denna händelse. Man tror sig se det man känner igen. En deprimerad människa ser depressionen medan en person som har erfarenhet av våld i nära relationer läser in bevis för detta i händelsen. Någon som slunkit ur klorna på en narcissist ser såna lura i vrårna.
Vi ser det vi förmår att se och förstår händelsen utifrån våra erfarenheter och våra förväntningar. Det är ingen idé att kriga för att tvinga någon annan att se händelsen på samma sätt. Vi skulle inte ens kunna enas om glaset var halvfullt eller halvtomt eller om en skymnings- eller gryningsrodnad är vackrast.
Det är som det är och vi kommer aldrig att se detta på samma sätt oavsett hur mycket eller lite den förbannade förundersöningen är maskad. För det vi läser står mellan meningarna i alla fall.
Det är lika bra att låta tråden tystna och kanske bli ett forskningsprojekt över människans tillkortakommanden och brister.
Så du tror att doktorer och psykologer bara kan förstå och bota de sjukdomar de själva haft?

Du är så ute och cyklar Armklen. Även om livserfarenhet och egna erfarenheter är en fördel att ha, så kan just de egna vanföreställningarna lägga krokben om man tror att de är viktigare än förmågan att lyssna och vara empatisk. Det är noll empati bakom att acceptera mord och gå vidare, utan vidare förståelse för vad som hände och hur det kunde ske. Polisen har nu gjort sig känd som en organisation utan känsla för empati, då de inte kan förklara på ett rimligt sätt varför nästan hela förundersökningen är maskad.
Med tanke på att det finns 40.000 förmodat ME-sjuka i Sverige är det ett direkt hån mot denna grupp att inte klarlägga allt som skedde. Allmänheten drar så klart slutsatsen att morden begicks av en sjuk dåre och att det inte har någon koppling alls till sjukdomen och att sjukdomen kan vara påhittad eller inte. Man lär sig inget. Lärande, är viktigt. Att dela med sig.
Du mobbar och står i, i tron att du är lite bättre än andra. Det kommer aldrig att ändras. Du har dina gelikar i tråden.