Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Inte alls min erfarenhet, snarast tvärtom. Intresserad av din källa. Tack.

Ja, om egot själv får berätta. Andra gör en annan bedömning.

Det är ett skrivfel man knappast gör om man har vanan inne - vilket han hade via sitt yrkesliv.

Det kan falla på en punkt ibland. Tack vare att Glittret var uppmärksam på det ovanliga och sa typ:
- Men vem sätter en punkt bakom årtal som följer underskrift?


Hanna?

Läste detta inlägg igen med den citerade texten ur Sydsvenskans artikel.
Det är verkligen obehagligt hur man totalt hoppar över att 14-åriga A var egen individ med egen uppfattning om det hela.

Man kunde lika gärna diskuterat utbildningen och prestationen hos en dressyrhäst....

Ja, för hästen Agnes kunde inte förmedla sig menar du?
Hon är 14 år.

Skolan sket i henne helt? Överkörd av alla. Genomskinlig och stum.

Problemet är inte att det inte är intressant att fundera över varför den där punkten hamnat där och möjligen av vem.
Problemet är din absurda slutsats att det måste vara en viss person - som ingen sett något skrivet av med en sådan punkt - för att du hittat text utan punkt från den andre personen.

Det här ska föreställa ett avskedsbrev, den sista tangenten man trycker in någonsin i sitt liv. Det kan ju hända att det passar bra att sätta en punkt då..... Även fast man aldrig gjort så tidigare.

Klart det är intressant skrivsätt.

Saken är den att du givetvis inte vill se den där punkten jämförd med olika dokument från Oskar - då det är hög risk att det är Hanna.
Han skriver inte så vid en kontroll.

Det allra roligaste är att det är just du som pekat på den ovanliga punkten. Dvs funderat över den.

Du kanske satte punkt på din egen framfart som omhuldare av mördaren Hanna och liksom bet dig själv i guldfiskstjärten?

Tvärtom. Bra mående hos en student avspeglas väl i bra betyg, liksom motsatsen enligt mig. Dessutom bekräftades det också av den lärare som spenderade tiden hemma hos Agnes. Nästan dagligen, dessutom.

Jag har även arbetat med studenter och dåliga studieresultat var en indikator att följa upp en student extra noga för ev särskilda samtal. Då det antyder att det möjligen finns en bakomliggande orsak till det, vilket oftast är fallet.

Oerhört obehagligt. Samt, om hon lyckas prestera mycket väl i skolarbetet så borde man ju som skolledare kunna ta upp till diskussion om det inte var så att A faktiskt skulle kunna gå i skolan åtminstone två dagar per vecka eller dylikt. Om A inte förmått prestera mer än knappt godkänt i ämnena hon läste så skulle ju narrativet med att hon var så sjuk att hon krävde total hemundervisning stämma helt. Men någon som lyckas prestera "mycket väl" i sina hemstudier KAN omöjligt vara såpass sjuk att hon knappt lyckas ta sig ur sängen eller yttra en full mening. En ungdom som är såpass väl däran att hen kan prestera MYCKET väl i allt skolarbete borde verkligen kunna vara i skolan åtminstone en-tre dagar i veckan. Då är tonåringen i fråga uppenbarligen inte så totalt ur spel att hen är helt oförmögen att överhuvudtaget dyka upp i skolan några dagar per vecka. Hellre att en tonåring med sviktande hälsa kämpar sig till skolan två dagar per vecka och presterar "okej" i skolarbetet, än att denna ALDRIG sätter sin fot i skolbyggnaden men presterar "mycket väl" i skolarbetet. Skolan bör granska sin roll i detta mer noggrant, inget tyder på att de förde talan för barnets bästa här (vilket naturligtvis för en 14-åring är att ha ett socialt sammanhang med jämnåriga i vardagen)

Det är väl där det går snett för föräldrarna, barnen är duktiga på alla sätt och vis men drabbas av en sjukdom som slår ut dom fysiskt, inte mentalt. Pacing handlar inte om att vara ”väl däran” det handlar om att ransonera den begränsade energi man har. Hemundervisningen var ett sätt att ransonera den till skolarbetet. Det blir ett helvridet resonemang att hävda att ransoneringen som gav bra skolresultat är ett bevis för att ransoneringen var onödig eftersom skolresultaten var bra. Men för att förstå detta så måste man kunna tänka i flera steg och lite längre än näsan räcker.

Man måste även kunna frigöra sig från sina felaktiga förutfattade meningar om barn, sjukdomar, kvinnors förmåga att begå förfärliga handlingar och människan i allmänhet. Det är således ett kluster av egenskaper som krävs för att hamna rätt i den här historien. Inte konstigt att så många hamnade snett redan timmarna efter att familjen hittades. Märkligare är att några fortfarande inte rätat på sig efter att bevisen från polisen kommit till vår kännedom och gav somliga rätt, men jag antar att de stelnat i sina villfarelser.

Ptja, deras förlust och ingen annans. Det spelar liksom inte någon roll hur mycket en handfull människor ålar sig och kramar en av barnens mördare på ett socialt forum, faktum kvarstår att det här var ett dåd som två föräldrar beslutade sig för att begå och det är därför båda misstänkta för mord hos polisen.

Tack!

Har även du mognat och tagit till dig att det här rör sig om medgärningsskap?

Det där med hemundervisningen, för två barn, har jag alltid sett som ett resultat av tvångstankar. Typ schizofren, maniskt kontrollbehov? Han sökte väl egentligen inte ”hjälp” för sina döttrar annat än med att hålla dem från skolan. Fick för sig att Agnes led av något som kunde botas i Tyskland. Lite varningsflagg redan där tycker jag. Inte heller sökte han hjälp för sin fru trots att han sista tiden verkat ha varit desperat ut. Det var alla andra som behövde ”hjälp” utom han själv.

Ja, kanske till sist psykotisk. Läste om en kille som haft förföljesemani och tvångstankar som dök upp periodvis men blev värre för varje gång. Hans anhöriga hade fått honom tvångsintagen eftersom han inte blev ”kontaktbar”. Han var bipolär och hade en katatonisk depression och blev hjälpt med elchocksterapi. Själv tror han nu att hans personlighet, ”duktiga killen”, triggade sjukdomen. När jag läste om honom tänkte jag på hur Oskar beskrivits.