Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Problemet var inte om de inte kunde leva utan sina barn.
Problemet var att de inte kunde dö utan sina barn.
Eller leva med dem.

Tvärtemot en Romeo och Julia-saga.
Fullkomligt oromantiskt när det gäller de stackars barnen.
Det här fallets otäckhet och totala brist på logik handlar inte om en eller två föräldrar som valde sin död. Det otäcka och obegripliga och så långt ifrån någon romatisk saga vi kan komma är varför två flickor på 11 och 14 år med hela livet framför sig mördades. Det är det verkligt tragiska - inte primärt deras mördares död.

Absolut ingen romantisk saga - kvävnings och strypmord på barn ska inte romantiseras.

Ja, du har även rätt att anse att polisens samlade undersökningsresurser är mer kvasivetenskapliga än färgologer och grafologer som endast har tillgång till en skärva av utredningsmaterialet. Du får tom spå i kaffesump om du vill.

Två modeller:

Om det handlar om laserskrivare utsätts bläcket för värme (=före) eller inte (=efter).

När det gäller bläckstråleskrivare blir det litet svårare, men då kan man analysera papperets kompression vid drivalsarna och bedöma om namnteckningen skrivits före eller efter genomloppet i skrivaren, eftersom papperet komprimeras en smula vid transporten genom skrivaren.

Jag tror inte att forensikerna kommer att redogöra för sin metod i detta, men är man säker på i vilken ordning utskrift och namnteckning gjorts (det är inte på något sätt den enda tänkbara indikationen på ett gemensamt beslut) så nöjer man sig, om detta inte står i motsats till andra observationer.

Ja polisen har ju hela utredningsmaterialet i omaskat originalskick.

Jag hur man daterar är högst personligt, O gör det uppenbarligen inte med avslutande punkt. Det var en bra observation.

Jag tror mer det rör sig om nåt som är likt äldre par vid Su-pakt, de är trots allt inte purunga, relationen är inte ny och det är snarare organiserat än impulsivt drama.
Däremot nån bindning som garanterat är skev med tanke på resultat - för det stannar som sagt inte vid bara pakt.

Det fetat. Så är det säkert. Jag tror inte att polisen missat något, däremot tror jag att, med tanke på att polisen var/är överbelastad så har de haft det ganska lätt för sig med allt bevismaterial som O och H alt. endast O (mest troligt enligt mig) lämnat i silverfat åt dem. Jag tror inte att utredningen tog lång tid för att de kallade in experter m.m. som många påstår här i tråden utan att egentligen veta. Jag tror att det tog lång tid för att de prioriterat andra brott.
Alla är döda. Varför ska man sätta in extra resurser när ”bevisen” är ”solklara”? då behöver man inte heller bevisa att det fanns bara EN gärningsman, nej! i förklaringsbrevet stod det att båda var med på det, check! Förstår du? Det är iaf det jag TROR och har såklart inga bevis på (bäst att förtydliga)
Och det där med att H fick ”hjälp” (!!!) av O att dö kommer jag aldrig att köpa.

Jag tror att de inte kunde leva med att ha dödat sina barn.

Kruxet är att de tycks ta sitt eget kära svårmod som förevändning för att ta barnen med sig. De borde omvänt ha konstaterat att eftersom vi i konsekvens vill döda barnen så måste det vara vårt svårmod som är problemet.

Nu vet vi inte allt, men de tycks ha värdesatt förblivandet i sitt eget lidande högre än döttrarnas liv.

Man kan ju lätt föreställa sig att det kan trassla till sig och kan framstå som outhärdligt. Men likafulllt.

Att de tänkte skevt är ju självklart men likförbannat så blir det döttrarna som avgör saken om du förstår hur jag menar, de mådde dåligt för att döttrarna mådde dåligt och skräcken för att döttrarna skulle bli ännu sämre drev dem att fatta sitt galna beslut.

Helt skruvat är det ju men jag undrar fortfarande hur de bemöttes av vården.

Det låter som att du fått hela fallet om bakfoten! - Eller också kan du inte tillgodogöra dig olika inlägg kronologiskt. Se där! - Då har du väl vid det här laget också hunnit läsa den lilla momsskriften; daterad mycket tidig höst 2017..? Här svamlas varken punkter eller något annat bort. - Vad talar för att H skrev avskedsbrevet:

1. Inte mycket
2. O:s namn artigt först i ordningen

Vad talar för att O skrev avskedsbrevet - och testamentstexten:

1. Malplacerad punkt - i likhet med många malplacerade tecken i momsskriften: Bl.a. gör han fel när han avslutar meningar med ellipsligatur.
2. O:s namn först - för att lättare kunna få H:s namnteckning (lägga vänsterarmen på vä sida av brevet medan hon skrev sitt namn ungefär mitt på sidan).
3. Vokabulären; meningsbyggnaden - och då är bara bråkdelen synlig.
4. Mailen till Missan; såväl H:s som O:s (i ett vänder O på bokstäver i ord). - Svaghet: Finns inget jämförelsematerial i övrigt direkt från H:s hand.
5. Likheter mellan momsskriften och testamentet: Förbiseenden, slarv, glömska (jmfr årtalet i testamentet, utelämnande av personnr, felaktigt personnr, dubbelskrivning av ord mm. - Talar för febrig brådska; tankesplittring.- Talar också för övertäckt testamente.

Vi vet inte om forensikerna på NFC har analyserat brevet men det spelar ingen roll för de har ingen metod som klarar av kulspets mer än om det förlupit flera år emellan. Polisen har både utelämnat vem som har analyserat brevet och hur det är gjort. Som jag stämdigtmåterkommer till; eftersom det enda unika i det här fallet är ”gemensam planering” så borde polisen visat på mera runt den bevisningen.

Processgången är intressant för den blir verkligen skev.

1. Det startar med en djup oro för sjuka barn, medkänsla (altruism, empati), rätt normalt föräldraskap med andra ord. Nu ska det botas och lindras.
2. Det uteblir och leder till kris, hårt ansatta. Tecken på utbrändhet, utmattning. Bevikelse. Känsla av misslyckande, självförtroendet dalar.
3. Detta kan ha utvecklat sig till depression som successivt fördjupas över tid.
4. Helt plötsligt så börjar omsorgen bli skev. Pseudoaltruism. Farhågor om barn och framtid. Uppförstoringar. Förvanskningar.
5. Mitt i alltihop vill de dö varav döden är lösningen mot lidande. Ångest och oro tar ut sin rätt.
6. ...och tänker ta med sig barnen. Här har de väl pratat sig själva till måtta och gjort sig oumbärliga, tror de är goda päron som tar dem med sig in i döden (skydd mot sorg och framtida lidande).

Punkt 6 innehar en sorts självbedrägeri. Från att ha känt sig misslyckade i sin föräldrarroll (punkt 2) är de återigen "goda" Guardians. Plikten kallar.

Givetvis inte är bäst att tillägga, det är vanföreställningar och pseudo.