Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, det är väl så det blir. Det kan finnas skiftningar i en grundmotivation (från mer självisk kalkyl till mer ”barmhärtig) men det kan inte spela ngn roll (så sett i alla fall) för vad kan inte röra sig i huvet..., men lagbrottet är sannolikt indikativt om depressionens inverkan och feltänkets faktum. De ”förtär” sina barn för att inte ”förtäras” av sina barn, och det är alla dagar fel beslut.

I alla fall ett avseende där borde man kunna tala om att de anser utplåningen av familjen som en (genial, och alltså sund) lösning som står ”utanför lagen”. Men det finns bara ett slags utanför lagen.

Skattmasen hittar dem...

Du kan skriva vad du vill och argumentera hur du vill om fallet i Bjärred. Du har snöat in på att skriva om allt annat och alla andra som inte delar din åsikt.

Det fanns två vuxna i huset varav en, mamman, var mördad. Hon låg med ansiktet vänt mot dörren för att pappan lämnat henne så efter han strypt henne. Du har rätt i att detaljerna, testamentet och brevet, var mycket noga planerade. Dödandet av barn och mamma visar på affekt.

Polisen vill inte berätta om hur de kommit fram till sin slutsats. Jag frågar mig varför. Polisens slutsats är ogrundad. Det är inte dör att skudda anhöriga som de t.ex inte berättar hur mycket sömnmedel föräldrarna hade i kroppen eller hur de kommit fram till att förklaringsbrevet var äkta. Polisen visste efter en vecka att mamman var strypt. De visste hur alla hade dött. Ändå ville de hålla inne med det i nästan ett år. Jag håller med om att SS såg beklämd it på pressträffen. Pratade om ”lugnande” istället för sömnmedel och ändå läste han från ett manus.

Jag undrar om vi har fått hela sanningen ändå. Osannolikt i min värld att två personer/föräldrar i samförstånd kan landa i något sånt här.

Och om det ändå vore så, vad kan den andre ha känt när den ene talar om att ge upp. Inte utan att man får kalla kårar.

Hur mår Bjärred och invånarna nu när det har passerat en bra tid?

Jag försökte luska lite bland mina vänner på LU förra våren och det jag hörde var att det funnits en oro för Oskar. Dock från "väns vän" snarare än direkt från någon som kände/arbetade med honom.

Vad jag fick höra från flera var att det hade funnits oro och från en person mer detaljerat att det hade funnits vad hen kallade "märkligt beteende". Jag ställde inte frågan rakt ut utan sade mer "och tydligen har ingen sett några varningssignaler" och då liksom knorrade min vän och sade något i stil med "mmm jo det fanns det nog" och så det där med "märkligt" eller "annorlunda" beteende.

Hen påstod att det kom från en kollegas partner som tydligen arbetade med Oskar.

Mitt intryck var att ingen någonsin kunnat tro att något sådant här skulle hända men att det fanns en viss oro för Oskars egen mentala hälsa (jag antar att man var oroliga för en utbrändhet eller en depression, även om det på min vän lät snarare som om man var oroliga för ett psykosgenombrott men jag tar det senare med en nypa salt, skvaller är ju skvaller).

Att föräldrarna inte mådde riktigt bra tror jag att omgivningen hade märkt av, bara inte omfattningen av det.

Ja, det vittnar ju även kollegorna om (sorg, smärta) - men det ska till att begripa djupet/vidden av det också och familicide finns ju inte på kartan att misstänka.
Speciellt inte när det är en välfungerande människa annars, inga riskfaktorer, välutbildad. Det är väl det som gör det vanskligt ihop med fasader; att fixa skivan ändå.
Det fanns garanterat tecken, märkligt beteende och varningssignaler. Han är tydligen mer öppen inför kollegor/chef till skillnad från Hanna.
Det säger mig att hon har starkare integritet, spelar rollspel och mer undandragen behöver man väl inte betvivla så tyst som det är kring henne. Positivt?
Inte ett dugg, jag tror att hon är mer illa däran - för som mor är hon garanterat emotionellt engagerad, djupt orolig och ångestfylld [i kris, hårt ansatta, allt fokus på barns sjukdom]
Precis som du säger är det svårt att tolka - utbränd? Överarbetad? Utmattningssyndrom?
Finns som sagt även fysisk sjukdom (endokrin) som beter sig likadant obehandlad.
Som jag skrev häromdan - arbetsplatsen kan vara det sist fungerande och nåt en människa med depression förmår gå till. Kanske rent av väljer med tanke på rutiner - det går av sig själv s.a.s.
Men det kommer balla ur där också och sippa fram (kognitiv svikt, emotioner) - dvs "olikt sig".
Då är det nog redan rätt illa redan.

A..men polisen har ju sagt att det inte fanns några sjukdomar hos dom vuxna. Bara hos barnen. Detsamma menade också den ynklige O - som därför skyllde allt på barnen - polisen läste, refererade vad O skrivit i efterlämnade dokument, media som man kom in i. Å visst såg namnteckningarna äkta ut - nästan för bra. Jorå.

Nej - det finns ingen dokumenterad psykisk sjukdom via journaler, men;

Återger han båda hårt ansatta [framkommer via förhör] så lär det betyda att folk upplevt dem betyngda [allt fokus på barns sjukdom]. Det har pågått länge med tanke på A.
Så ja - man ser föräldrar med tecken på kris. Likt rektorn sa.

Men nej - man tror givetvis inte att de ska mörda barn med tanke på att trötta, utslitna föräldrar med sjuka barn normalt inte överväger att döda sina barn.
.... Vilket de övervägt sen i höstas.

Så att O skyller på barnen, det har du inget belägg för. Snarare beskriver han att det är tufft; att han oroas. Det är normalt. Resten de sen beslutar - tillsammans - är bortom all normalitet.
För att båda vill dö och sjukt nog inkluderar de barnen till allt elände.

Jag har fetat några exempel på hur du lägger in dina egna värderingar och fördomar i fallet. Det finns inget som visar på affekt i valet av dödssätt, det är din föreställning att det gör det. Det spelar ingen roll att jag har bevisat på flera olika sätt att det går att göra en människa medvetslös inom några sekunder med ett stypgrepp, du ser ändå framför dig hur offret kippar efter luft i flera minuter. Du väljer att se det du vill se.
Polisen har berättat hur man har kommit fram till sin slutsats, man har både hållit presskonferens och publicerat det som styrker vad man sade på presskonferensen, men du väljer att inte se det för du vill så gärna att det ska vara på ett annat sätt.

Hur ska jag kunna argumentera mot dina känslomässiga argument som bara bygger på vad du vill tro och hur du känner utan att du tar det personligt? Om du baserar hela din teori på känslor och tyckanden så får du också leva med att dina känslor och tyckanden blir ifrågasatta. För du är immun mot fakta och verklighet.

Jag är en fyrkantig person men jobbar på känslorna på gamla dar. Strypning görs i raseri eller affekt har jag lärt mig. Jag ser inte något speciellt framför mig. Polisens redogörelse haltar. De har inte berättat ”hur” de kommit fram till att avskedsbrevet är äkta. De har analyserat dess namnunderskrifter men säger inte ens hur. Hade jag fått en sån här rapport, där hypotesen och slutsatsen är mer än 95% är maskerade, så hade jag sänt tillbaka den till utredaren. Jag kan inte basera något på tro och gissningar.

Då har du lärt dig väldigt fel. Det du kan dra som slutsats gällande strypning är att det är en effektiv metod och inte likställd affektiv när det kommer till raseri.
Anledningen till att den klassas som våldsam gällande terminologin beror på liten överlevnadschans.
Den säger ingenting i sig om förövarens tillstånd.
Det finns stollar som till och med njuter, än värre återupplivar offren.
Det finns även de som agerar i affekt av desperation.

I normalfallet vid en nedlagd Fu hade du endast fått de sammanfattande slutsatserna och att händelsen anses polisiärt utredd och utredningen nu är nedlagd.

Nu gjorde polisen ett sällsynt undantag och meddelade lite mer i syfte att försöka besvara vissa frågor som förekommit t.ex. här.

Med tanke på reaktionen tvivlar jag starkt att det låter sig återupprepas en nästa gång.