Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Lika tydlig är polisen OM det finns en gärningsman att åtala för händelsen.

Det finns inte här.

I brevet framkommer att båda vill dö.

"The expression of suicidal ideation is not limited to words alone, and may be conveyed through a medium other than speech. "They may also express themselves indirectly, making statements such as “Life has no meaning”

Den som uppvisar tecken på oro kring hemsituationen är O. enligt hans kollegor samt chef.
Detta ter sig likt den process som en självmordsbenägen går igenom - speciellt med tanke på att det pågått sen i höstas:

"Pöldinger classified the process leading to suicide into three stages:
a) thinking, b) ambivalence, and c) decision making."

Nånstans efter vägen så allierar de sig och ledigheten är kritisk, det ger fritt flöde att älta planerna. Vore det bestämt redan på hösten hade de varit döda för länge sen. Det är snarare efter storhelgerna som allt ordnas pappersmässigt, bara nån dag innan de dör.

Man kan undra om anhöriga eller vänner såg en slags sinnesförändring efter långt ältande?

Vid självmordspakter kan parterna antingen vara äldre som levt så länge tillsammans att de snudd på blivit ett. Ett lugnare tillstånd emotionellt sett. Tröttare, mer genomtänkt.
Ynger tonåringar hamnar snarare i en illusionär soppa av emotioner; drama och vild förälskelse; impulsivt och passionerat.
Det är oavsett nåt exklusivt dem emellan, tight bindning eller beroende, för att komma till dessa beslut.

Tittar man på Extended Self, att självmordet utvidgas - så är det onekligen besläktat med självmordspakt (unionen) men bortom samtycket.

Mamman kan inte särskilja var hon slutar och barnet tar vid. Hon tolkar således barnet genom sig själv och överdriver farhågorna. Relationen blir symbiotisk; anknytningen är för stark, bindningen blir abnorm; altruismen skev.

Barnen upplevs som en del av henne snarare än en självständig individ och tillståndet präglas av förvanskningar.
Hon kan inte leva utan barnet. Hon anser att barnet är så beroende av henne och kan komma att fara illa så att hon tror sig skydda barnet/förhindra framtida lidande om hon tar med sig barnet in i döden.
[Patient kan bytas ut mot person i texten, det är skrivet ur professionell vinkel]

Den ena ansåg sig kanske inte kunna leva utan den andra.
Den kvarlevande ser väl framtiden sju resor värre utan den andres "stöd".
Att det är de själva som förgiftar tillvaron och framtiden inser de inte överhuvudtaget.

Jag har inte tänkt på det exakt så förut (såvitt jag minns), men i en mening klamrar de sig (synbarligen) vid ”formalia” — som också representerar lagen (och inte bara (meningslös) ”ordning”) — för att inte / som alternativ till att ”gå bärsärk” — dvs bryta mot alla lagar.

Det beror lite på hur ”ansatta” man uppfattar att de är.

Det där lät säkert lite kryptiskt.

De flätar i så måtto sina rep för att hålla fingrarna sysselsatta och inte slå nånting sönder och samman, eller bryta samman totalt.

”Formen” är riktig (legal) men ”innehållet” är det omvända (illegal).

Ja, de håller sig till formalia. På en pressträff om Fu kan de knappast leverera spekulationer kring psykisk ohälsa om den inte finns dokumenterad i journal.
Däremot framkommer som sagt "hårt ansatta", vilket väl blir snarlikt rektorns "Djup kris".
Med tanke på att vilja dö och döda barnen så lär de väl inte ha mått så gott - oavsett om det-inte-står-i-journalen.

Men herregud! Undrar vilka det är som tillrättavisar i denna tråd om inte O falangens! Ser man inte det är man blind. Förstår verkligen inte varför några här tror blint på vad som står i avskedsbrevet, inklusive polisen som det verkar, eller så återger polisen endast fakta vad som står i brevet? Varför tror man ordagrant på vad mördaren/mördarnas nedskrivna orsak? Är de mer pålitliga för sin fina status och höga utbildningar? Ja det verkar tydligen flera tycka? Vidrigt hur vissa ser upp till Oskar här! Nej vi människor har inte lika värde, hur kan man annars tro på en mördares skrivna motiv och se den som den totala sanningen?

Jag tycker att Lönnrots "klamra sig fast" ... vid varandra och sina tankegångar
är det betecknande sjuka. Var tog den sunda tvekan, ifrågasättandet .... vägen?

Jag skulle ha knutit ihop säcken med just det resonemanget...

PT:s formulering räcker för att man ska förstå en depressiv drivkrafts inverkan på deras tänkesätt och vägval.

(Som parentes skulle en tidigare, religiös (kristen) förmanare eller domare beskrivit det som synd (man erkände väl melankoli, men höll den i schack med varning om och självinsikt kring synd: fåfänga eller högmod eller lättja).)

Sen kan man ju alltid leka med tanken att PT uttrycker sig så för att det låter behagligare att de handlat under svår press, men det finns ju å andra sidan gott om antydningar i övrigt att de knappast hade det lätt ifråga om mental belastning.

Närmare än så kommer vi väl inte. Av allt att döma hindrar depressionen dem från att märka att de gör en korrupt slutledning, för att skenbart bibehålla kontrollen över sina öden, och tvinga en sista mening ur meningens upphörande. Eller så har de något mer ”förnuftigt” kalkylerat sig fram till att de inte vill leva. Men fan vet hur man skiljer på det där...

Vi har inte alla ”fakta” som de kan ha ansett sig ha. Men man måste lämpa sina beslut efter rådande samhälle, inte låtsas att man kan fritt välja sitt eget, som tar kål på en. När fler är involverade i alla fall.

De om några borde fårstått att man aldrig kommer undan skattmasen, hur man än vänder på saker.

Du kan leka klart med den tanken. Han får inte delge en diagnos om den inte är ställd av läkare.
Han får däremot ge en sammantagen bild av vad som framkommit kring föräldrarna via förhör:
Hårt ansatta, fokus på barns sjukdom. Pressad situation i flera år, eller typ djup kris.

... sen får man resonera kring resten, om vad kris kan leda till (depression) och likaså kring vad som föregår självmordstankar (depression) - för att inte tala om beslut som att döda sjuka barn. Då är det garanterat inte sunt mentalt om man inbillar sig att döden är lösningen för att eliminera lidande.
Jag sätter depression på det skeva tänket också.

Det är som om de är beroende av varandra. Codependency both ways.
Jag kan inte leva utan barnen. Jag kan inte leva utan dig.

Det var två välutbildade karriärister som skrev under på både motiv och beslut. Här i tråden finns det bara en skribent som försöker underbygga sina fantasier med en påhittad titel, det är uppenbart att många faller för detta. Så, nu har jag besvarat din tillrättavisning.

På vilket sätt skulle min gissning att han har ont i ryggen vara mer hånfullt än att påstå att SS ser plågad ut eftersom han vet att utredningen han är ansvarig för är dålig. Min förklaring till varför SS möjligen ser plågad ut är fullständigt hånfri och ett svar på Xilverekos hånfulla inlägg.

Du verkar faktiskt ha lite svårt att hänga med i diskussionen. Du lägger kanske ner lite för mycket fokus på att sortera in människor i olika fack i stället för att försöka förstå vad som faktiskt skrivs?

Det är lite tragiskt när du går i försvar för Adjins inlägg som i sin tur gick i försvar för Silverekots inlägg, samtidigt som ni påstår att det finns en gruppering som bevakar er. Det är inte oförskämt att ha andra åsikter än dom som ni anser acceptabla.

Man måste faktiskt få argumentera för den officiella och fastslagna slutsatsen att det fanns två gärningsmän i denna tragiska händelse utan att för den skull bli sorterad in i något lag eller bli beskylld för att försvara någon.

Det fanns två gärningspersoner i huset, förstår du, det betyder inte att O var mindre skyldig. Det betyder att två stycken var lika skyldiga. En mamma och en pappa som planerade och genomförde det man kallade ett avslut på sina och sina barns liv. Planeringen var så detaljerad att man till och med skrev ett gemensamt testamente som gällde med utgångspunkt från att barnen inte längre var i livet.

Det är väl nog tragiskt utan en massa ogrundade teorier om att det måste vara fel eftersom polisens förundersökningsledare såg lidande ut när han berättade om denna slutsats. Han hade säkert inga svårigheter med att hålla sig för skratt eftersom han vet allt om denna familjetragedi.