Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Var det eller var det inte bekräftat med tre strypningar i Bjärred?

Detta vet ingen. Det kan ju också tänkas att H hittat en annan mekanism för att genomföra barnamorden.

Nej det var två fall av död genom strypning eventuellt i kombination med kvävning och ett fall av kvävningsdöd i Bjärred. Samtliga offer ansågs bragda om livet dvs dödade av någon annan.

Alla läkare som obducerar och som rapporterar in fall av att någon ”bragts om livet” medels strypning och kvävning vet att detta statistiskt registreras som ”fall av dödligt våld” i Socialstryrelsens register.

Dessa register ligger till grund för den sammanställning från BRÅ som du länkade - 24 fall av dödligt våld i Region Syd under 2018. Innefattande även skjutningar och dödande av närstående och minderårig.

Tror du verkligen att någon som ”bragts om livet medels strypning/ kvävning” enligt obduktionsprotokoll inte dött genom dödligt våld utövat av någon annan.....?
Och att man skulle underlåta att rapportera in detta för att verderbörande var sjuk/elak/gammal eller förtjänade att dö?

Utan O inga stryp- och kvävningsmord utan istället levande barn idag.

Visst och alla kunde dött av blixtnedslag dagen efter.Det är dock inte så vi brukar resonera king mördares gärningar. Vi presumterar att offret utan mordet hade varit vid liv idag.

Visst och alla kunde dött av blixtnedslag dagen efter.Det är dock inte så vi brukar resonera king mördares gärningar. Vi presumerar att offret utan mordet hade varit vid liv idag.

Visst och alla kunde dött av blixtnedslag dagen efter.Det är dock inte så vi brukar resonera king mördares gärningar. Vi presumerar att offret utan mordet hade varit vid liv idag.

Förstår ärligt sagt inte vad du menar.
Hur vet vi något om Os existerande eller icke existerande ”våldsbenägna aggressivitet”?
Såvitt jag vet var både O och H ostraffade.
Några officiella uppgifter om tidigare förekommet våld har jag då inte sett.

Däremot har en kvinna blivit strypt till döds i villan - det är ett fall av utövat våld med dödlig utgång, begånget av O.

Att det finns rätt stark misstanke att denne strypmördare också varit kapabel att på likartat sätt medels strypning/kvävning döda två andra närstående är ju rätt rimligt. Om han fick idén till dessa tre mord av H, från högre ort, av ME-företrädare eller genom att höra röster i sitt huvud vet vi inte.

Visst de kunde alla träffats av blixten dagen efter och avlidit allihop. Men med mycket stor sannolikhet hade de tre som bragts om livet genom dödligt våld varit vid liv idag om inte O begått sina hemska handgripliga handlingar. Om H nu verkligen också låg bakom detta är det inte så troligt att hon kunnat genomföra allt själv eller lyckats övertala någon annan.
Utan O inga stryp- och kvävningsmord utan istället levande barn idag.

Visst och alla kunde dött av blixtnedslag dagen efter.Det är dock inte så vi brukar resonera king mördares gärningar. Vi presumerar att offret utan mordet hade varit vid liv idag.

Ditt resonerande bortser, rätt så tendensiöst, från möjligheten (eller troligheten) att Hanna varit pådrivande för det som hänt. Det kan mycket väl tänkas, givet vad vi vet, att Hanna då hittat en annan mekanis för sina önskemål än att driva sin make att mörda barnen , henne och slutligen sig själv.

Det är ju svårt att sy ihop uppgifterna om "samförstånd" och "planering" med att alla är offer, utom Oskar. Att barnen är offer är självklart, men att frikoppla Hanna förefaller vara vågat, givet vad utredningen framfört.

Tror inte han behövde använda så mycket våld eftersom H var med på det hela. Att hon inte med sina egna händer dödade barnen gör henne inte oskyldig. Hon lät det ske, hon var med och beslutade om det. Hade H varit emot detta så hade barnen levt idag. Han hade inte kunnat genomföra det överhuvudtaget.

I tråden framkommer att hon pratade vitt och brett om barnen. Tjoa-Moa brukar upprepas i tråden.

Artyfarty:
"Jag har arbetat i samma organisation som Hanna i ett par år. De senaste veckorna har jag varit fullständigt chockad över de fruktansvärda nyheterna, det är som nån slags fruktansvärd, ond dröm.

Den Hanna jag hade som arbetskamrat var klok, flitig, social, omtänksam och hade lätt för att skratta. Hanna var omtyckt, och hade ofta ett glatt ord att säga till sina medarbetare.

Speciellt jobbigt är det att läsa om det som har hänt när man har hört henne berätta med värme och stolthet om saker som Agnes och Moa ("tjoa-Moa" brukade hon skämtsamt kalla henne) gjort och sagt. Sådana där små detaljer från deras barns liv som tusentals småbarnsföräldrar delar med sig av på fikaraster runt om i Sverige gissar jag. Efter vad jag kommer ihåg så tyckte både Hanna och Oscar att det var viktigt att göra saker med sina barn, det vill säga inte lämna dem framför tv-apparaten och tv-spel. Intrycket var att de snarare spelade spel (bordsspel), pysslade, läste böcker, lagade mat och musicerade tillsammans än att de fastnade framför tv:n. De var också noga med att familjen skulle äta nyttigt och "eko"."

Hon sägs ha sympatiserat med en cancersjuk kollega och hon ger stöd och råd åt övriga kollegor.
Didsat som säger sig arbetat med Hanna:
"har fått det berättat för mig att hon stöttade en annan kollega som också fått cancer nu på senare år."

När det kommer till de egna sjuka barnen talar hon dock inte värst mycket:

Om man jämför utsagorna när det kommer till arbetsplatsen så beskrivs en bild av friska/pigga barn men sjuka omtalas inte. Det beskrivs en kvinna som gärna hjälper andra om de så har cancer eller när det kommer till råd och stöd gällande arbetsuppgifter.
Ett i mitt tycke ovanligt beteende för en mor - oro för sjuka barn är då nåt som kvinnor berättar för kollegor.
Indikation på rollspel? Förnekar/förtränger deras sjukdomsbild - men lever sig in i cancersjukdom via sin egen upplevelse? Då förmår hon iaf ge stöd och råd.

Jag är lite som Hanna där. När barnen gör bra ifrån sig, när jag är stolt över dom, så berättar jag vid fikabordet. Annars inte. Det handlar inte om förträngning utan mer att jag inte vill lämna ut dem. Sjukdom, dåliga resultat i skola el jobb, depression eller vad som helst - det är inget jag delger mina arbetskamrater alls. Det är inget konstigt kan jag tycka. Självklart ställer jag också upp och ger råd om någon frågar efter det. Man försöker ju självklart stötta.

Jag tycker Hanna låter som en fullt normal mamma/kvinna. Vad som fick henne att ta det här steget begriper jag bara inte. Inte heller förstår jag Oskar. Hellre sjuka barn än inga barn alls anser jag. Dessa barn hade stora chanser att bli friska om jag förstått ME rätt. Det är på vuxna det oftast blir kroniskt. Eller? Men föräldrarna kanske målade fan på väggen och trodde att det skulle bli värre och värre. Men varför inte ge det en chans? Jag kommer nog aldrig begripa.