Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, det är den delen som det inte finns en chans att få till. Obligatorisk+terapi.
Det lär vara på frivillig bas eller kallas typ friskvård, då brukar det anses främjande.
Jag begriper vad du menar och håller med i sak, det vore en fot in via arbetsgivaren. Ta upp stress och annat som blir belastande, krisbearbetning. Jag tror dock paret var en särart tyvärr. Och tack och lov.
match made in hell när det kom till problemlösning..

Ja verkligen stackars tjejerna.



Nu citerade jag kanske lite hejvilt men det jag tänkte svara på var egentligen diskussionen kring huruvida man måste vara närmast katatonisk av depression.

Jag tror att många (inte du alltså men generellt) har en felaktig eller åtminstone väldigt snäv bild av vad depression och ångestsjukdomar kan innebära och hur olika det kan uttrycka sig utåt sett.

Oskar och Hanna verkar ha haft någon typ av vanföreställningar kring barnens sjukdom. Vad jag skulle gissa är att Hanna hade ångestdrivna vanföreställningar, någon form av "hypokondri by proxy" och extremt starka katastroftankar kring detta. Exakt varför Oskar inte lyckades balansera detta eller behålla sitt fotfäste i verkligheten har jag väl en del funderingar kring... Jag tycker ju att han verkar ha varit rätt knepig.

De bestämde sig för morden - enligt egen uppgift - tidig höst vilket torde vara strax efter sommarlov och semestrar och de genomförde det hela efter jullovet. Hemmasituationen verkar ha varit outhärdlig för dem.

På arbetet var de omvittnat duktiga och oerhört uppskattade. Hemma däremot tror jag att de kände sig otillräckliga och misslyckade.

Jag undrar som sagt om de själva ens upplevde sig som deprimerade. Över tid har de glidit in i det utan att riktigt fatta vad som höll på att hända tror jag. Det kan vara jättesvårt att förstå att man inte mår bra i själen och att mörkret inte är normalt.

Man misstänker det sista, ja.
Dock kan jag tycka att det ligger på arbetsgivaren som bäst känner individen att engagera sig. Hellre terapi än postuma hedersseminarier om man säger så.

Sen har ju initiativ eller obligatorium från soc varit uppe, men där kan man ju misstänka att somliga värjer sig. Men men.

Så är det förstås. Men likväl: skulle du upprätta en checklista för generella markörer för att vara i riskzon för smygande depression så skulle de nog ligga högst upp på den.

Jag menade att det var avsett för att lugna, men inte att döda. Kan inte förklara mig det annars.

Jag tror inte de hade egen sjukinsikt och självinsikt. Det lömska med depression är just att man får en annan syn på sig själv och verkligheten. Har man inte kunskap om och erfarenhet av psykisk ohälsa kan det gå flera år innan man söker hjälp.

Intetsägande reportage, minst sagt, om Bjärred i Veckans brott. Dock tycker jag svt ska ha en stor eloge för att de inte tog upp att flickorna var sjuka utan hade allt fokus på mördarföräldrarna och deras depressiva svartsyn.

Arbetsgivare har ett långtgående ansvar för arbetstagares hälsa/ohälsa. Rehabiliteringsansvar vid sjukskrivning är ett exempel, liksom preventiva åtgärder för att undvika sjukskrivning. Dock så är många arbetsgivare flata och vill inte ta varken diskussionen eller kostnaden. Jag skulle våga påstå att den möjligheten redan finns.

Jämför med ansvar vid alkohol/drogproblem.

I fall där det finns barn med svåra diagnoser ser jag en möjlighet att införa dels att sjukvården är skyldig att erbjuda stöd till föräldrar, vilket jag tror är vanligt att det redan fungerar så, dels att föräldrar är skyldiga att ta obligatoriska stödsamtal annars ska sjukvården orosanmäla.

Det kan skrikas om integritetskränkande, men det är faktiskt samhällets skyldighet att bortse från föräldrarnas bästa. Vi talar om att skydda barn, så i mitt tycke kan föräldrar få vrida sig som ålar hur mycket de vill.
Som tur är dödar inte föräldrar sina barn normalt sett, men barn kan ju faktiskt fara illa av att föräldrar inte kan hantera svårt sjuka barn på ett bra sätt utan att för den skull döda dem.

Just så, tack. Tack för att du redde ut och återförde till resonemang som redan förts men som min hjärna inte förmådde associera till. Arb-givaren har redan långt gånget ansvar, och integriteten är sekundär eller åsidosättbar med barn med i bilden.

Jag kan tycka och tro att Arb-givaren felat eller underpresterat i detta fall, inte minst som statlig myndighet. Akademien är sen heller inte vilken arbetsplats som helst.

Jag tycker dessa mordfall är så förbryllande , tycker ingenting stämmer.

De har ev. planerat sen i höstas? Hur kan det då se ut som det skedde utan någon planering.Det enda som finns är brev och testamente.

Hur många har inte blivit lurade att underteckna papper i världen.


Hanna var ju inte med hos Hanssons , för då skulle de veta att hon levde den 3 jan. Kommer inte ihåg fru Hanssons namn, men hon ville absolut inte säga ett ord till journalisterna.

Jag tror fortfarande att det var en persons verk, ändrar mig först när det kommer fram mer bevis att båda föräldrarna gjorde detta tillsammans.

Tänker ofta hur flickorna hade innanför väggarna. Det går inte att lura barn som vissa tror, barn känner av känslor även om man försöker dölja känslorna. Bättre att lära sig prata om känslor tidigt med barnen. Stackars barn. <3

Jag tror också det är nåt annat som hänt.

Så du menar att hela utredningen och slutsatserna som de kom fram till är en "cover up" för något annat, förslagsvis O som gått bärsärkagång och dräpt dem alla, hur har du kommit fram till det när inget talar för att det är så?

Vad är dina teorier om varför polis och utredare döljer sanningen?