Citat:
zorigo|67127419]Jag har inget förslag på vilka bevis som jag skulle godta. Det kan jag först avgöra när jag ser bevisen och kan ta ställning till dess innehåll. Ungefär som människor för 1000 år sedan inte kunde säga vilka bevis de skulle kräva för att godta att Andromeda-galaxen finns.
Om du inte vet i förväg vad du skulle godta för bevis kan du inte heller kräva bevis. Det måste du ändå förstå. Skulle du se en ängel, skulle du kunna säga att det är trolleri, att du är förhäxad eller ser i synen. Du har ingen mandat att se Gud. Den höga tanken om sig själv kan människan ha men det blir inte mer än en hög tanke om sig själv.
Citat:
Här menar jag att du har fel på flera punkter. Människans psyke kan vi visst förstå med vetenskap. Det är ganska lätt, vi har en hjärna som med hjälp av kemiska substanser och elektriska impulser formerar tankar och känslor. Hjärnan tar hjälp av sinnena (ögon, öron, lukt, o.s.v.) som uppfattar omvärlden och formulerar känslor och tankar baserat på det. Det är inte mer än rejält avancerad kemi.
Då är du inte så hemmastadd inom psykologi och psykologi handlar ingalunda om kemin i hjärnan. Det du beskriver är psykiatri, vilket är en blandning av psykologi och medicin. Psykologi är inte mediciniskt. Det går absolut inte att forska i psykologi eller psyket. Vi vet att vi har känslor och tankar men vi vet inte om, och i så fall vilken form, färg, storlek, konstantens, intensitet varje känsla eller tanke har. Vi vet inte heller var de tar vägen när vi tankarna har uppstått och konkretiserats. När du tänker boll, finns tanken fortfarande kvar även efter att du tänkt färdigt eller försvinner den? var försvinner den? Det verkar som att du inte är hemmastadd i ämnet. Depression, nedstämdhet, negativa tankar osv kan vetenskapen inte förklara hur de uppstår eller vad de är. Ja människan förstår sig själv lika mycket som hon förstår universum, empiriskt. Teoretiskt har vi metoder för psyket men de går varken testa eller bevisa empiriskt.
Citat:
Sen har jag svårt för argument som bygger på "sunt förnuft" eller "reflektion" som du kallar det. Det är inte bevis på någonting. Det behövs inte alls någon högre makt för att förklara vår omvärld. Det räcker gott med matte och fysik.
Jo, det är precis det det gör faktiskt. Allt i naturen tyder på det även utan religion. Allt är så ordnat, balanserat, förutbestämt, allt annat än en skapare med insikt låter helt befängt.
Citat:
Jag är fullt medveten om att jag inte är fullärd inom varken religion, fysik eller engelska. Eller någonting för den delen. Det innebär inte att jag inte kan uttala mig om det som jag ändå vet om ämnena. Jag var tydlig med vilken bild jag hade av religionernas skapelseberättelser och den bilden rimmar dåligt med de vetenskapliga teorierna. Som jag skrev, rätta mig gärna om jag hade fattat fel kring skapelseberättelserna och förklara i så fall vad skapelseberättelserna verkligen säger, så att jag i så fall kan uppdatera min ståndpunkt kring det.
Vi behöver inte gå på detaljnivå gällande skapelseberättelser. Det går att tolka de på olika sätt. Det väsentliga frågan är: Allt som finns i universum, och på jorden, människan själv medvetande, liv osv, har skapats av en entitet som har insikt eller har alltet skapats av nåt som saknar insikt. Svaret borde vara enkelt: en entitet som har insikt eftersom det finns insikt i universum åtminstone på jorden, människan.