vad innebär det att ha atypisk autism

Detta är en äldre trådstart men jag behöver nog få skriva av mig i den för upplysningens skull.

Jag blev också diagnostiserad 2012 av AF efter att jag hade gått långtidsarbetslös i hopplöshet.


Autistisk-spektrum störning betyder att man har haft problem med att lära sig basala saker ända ifrån barndomen.
Detta inkluderar att lära sig klockan och knyta skosnören som jag också kommer ihåg att jag hade monumentala problem med. En urkass balans har jag alltid haft, tex har jag aldrig vågat mig på att åka skridskor och tvärvägrade detta under skolans gympatimme.

Innan jag började med att ta hallucinogena droger som har defragmenterat min hjärna, hade jag stora problem med närminnet och kunde tappa bort saker.

Jag har också en släng av ADD i bakgrunden som gör att det tar längre tid för mig att lära mig nya saker i jämförelse med andra vanliga individer. Oftast så behöver jag ta och skriva ner saker för att detaljer lättare ska fastna i skallen på sikt.

TS hur har det gått för dig själv efter att du fick ASD? Har du haft uppföljande möten med psykiatriker och psykologer?

Har du fortsatt svårt att få som att behålla anställningar?


Jag har själv inte haft någon kontakt med psykiatrin sedan efter Arbetsförmedlingen hade tvingat på mig diagnosen. Alltihop handlade för att AF lättare skulle få in i mig i ett lönebidragsjobb och till Samhall och de jobben blev olika skäl ändå inte långvariga.


Brukar du re-kreationella droger som tex LSD som jag gör?

Gammal ts, men finner ämnet intressant eftersom jag arbetat med autistiska barn och några av dessa var diagnosticerade med just atypisk autism.

Atypisk autism är precis som det låter - autism som presenterar sig på ett icke-typiskt vis. Ett av barnen med diagnosen hade till exempel väldigt svårt med det sociala samspelet och starka specialintressen (som är vanligt vid autism), men hade det inte alls svårt med avsaknad av eller förändrade rutiner. Medan ett barn med typisk autism förmodligen reagerat med ångest/ilska/härdsmälta över en plötslig förändring i schemat, accepterade detta barn förändringen direkt och utan större reaktion (om någonting roligt blev inställt till förmån för någonting tråkigt kunde hen förstås bli lite ledsen och besviken en stund, precis som vilken unge som helst hade blivit). En annan hade, om än inte så stora, problem med det sociala samspelet och var relativt rutinbunden, men fick aldrig utbrott såsom andra autistiska barn brukar få och hade inga extra starka eller ovanliga intressen, utan var ganska lika intresserad av och intresserad av samma saker som hens jämnåriga utan diagnoser.

Sedan är det klart att det med största förmodan presenterar sig annorlunda hos vuxna individer med normal intelligensnivå, precis som vilken neuropsykiatrisk störning som helst. En vuxen med ADHD beter sig oftast inte som ett barn med ADHD, liksom.

Men Slemkuken... vad har du själv sett förbättras för de specifikt atypiska fallen? Har de blivit mer sociala av sig av din gemenskap? Har du fritidsledarutbildning eller liknande så att du kunnat lära ut de sociala koderna?

Förr i tiden såg jag mig alltid som någorlunda "normal" även om jag hängde runt mest med knepiga personer och hade ett begränsat socialt umgänge. Jag åkte utomlands som internationell volontär i när jag var i 20-åldern till Israel och Estland och blev till viss del både missförstådd som irriterad på andra "normala".

Oftast så ville jag efter ett tag dra mig tillbaka och vara för mig själv för att istället grubbla i ensamhet.
Det är samma sak idag för mig som vuxen ASD att jag inte tål för mycket oljud och spring i bakgrunden.

Att ta hallucinogener hjälper men man behöver ta dessa under väldigt lång tid för att öppna upp sinnena.

"Atypisk autism är en neuropsykiatrisk diagnos som räknas till autismspektrumstörningarna. Atypisk autism innebär att personen har många men inte alla kännetecken från någon av de andra diagnoserna inom autismspektrumet."

Numera kallar ju psykiatrin allt för autism, de med aspergers brukar få diagnosen atypisk autism.

Ja, jag förstår vad du menar för jag satt och läste ur den här tråden igår;

(FB) Hur gör man skillnaden på Autism och Autism - Nu när Asperger syndrom är borttaget?


En gammal kompis till mig har odiagnostiserad Aspberger och vi är inte likadana som personer då han har specialintressen som jag inte har. Han har inte arbetat på många, herrans år, blir försörjd hemma av sina åldrande föräldrar och brorsa och lever i sin egen värld.

Att klumpa ihop funktionsnedsättningar på det här viset tycker jag är väldigt olyckligt eftersom psykiatrin går ut på att mäta och pröva mänskliga beteenden.


Jag har personligen provat på en massa olika saker men det är inte alltid som jag har lyckats få ut ett bra resultat genom mina ansträngningar. Ibland så har det känts som att jag går på autopilot utan att ha någon riktig kontroll över livet så det har oftast känts surt.