Substans och dos: 45mg DMT
Kön: Tjej
Ålder: 22
Längd: 171cm
Vikt: 62kg
Tidigare droger: Cannabis, kokain, amfetamin, tramadol, LSD, MDMA/ecstasy, diverse RC-droger
Det hela började med att jag satt hemma med mina kompisar och tittade på en dokumentär om ayahuasca. Har sedan en period tillbaka känt att mina tankar fastnat utan att jag kommer vidare i dem och skulle därför behöva en mental skjuts, inser att det är något liknande jag ser i dokumentären som jag skulle behöva, det vill säga komma iväg ifrån denna "verklighet" en aning.
Dagen efter befinner jag mig på en hemmafest där min klasskompis börjar berätta för mig att han håller på mycket med psykedeliska droger och säger att han har DMT hemma. Han erbjuder sig att vägleda mig om jag vill testa, och jag tackar självklart ja. Känner dock att jag behöver förbereda mig mentalt inför trippen då jag inte vet vad som väntar, så vi bestämmer att vi ska ses hemma hos honom om tre dagar. Under dessa dagar förbereder jag mig genom att gå igenom vad jag vill få ut av trippen samt vad det bästa/värsta som skulle kunna hända är.
Dagen är kommen, och jag är inte ett dugg nervös. Jag sätter mig på hans säng medan han tänder ljus, rökelser och sätter på odefinerbar musik med märkliga ljud. Säg till när du känner dig redo säger han och jag svarar att jag är redo nu på direkten, vill inte hinna tänka för mycket och bli nervös.
Han håller i pipan och tänder på medan jag tar de två första blossen, andas in djupare säger han medan jag tar ett tredje och hela hans ansikte blir till flera dimensioner av färger, han frågar om jag klarar ett till och jag tar ett fjärde samtidigt som jag brister ut i skratt. Världen har vid det här laget förändrats till något helt oigenkännligt. Hela rummet blev till en enda stor ihålig fyrkant som rörde sig runt runt. Sedan föll jag bakåt i sängen. Stäng dina ögon sa han, och jag slöt dem. Framför mig såg jag flera tecknade serie-gubbar som klättrade på trästegar från den lilla fyrkanten och ut till en större. Insåg där och då hur lite av världen jag ser och uppfattar. Världen är så mycket mer än vad mina sinnen kan ta in.
En känsla av obehag sköljde över mig, kände ett tryck över bröstet och blev för en sekund rädd att jag skulle vara fast i det känslotillståndet för evigt, sedan insåg jag att känslor bara är något vi själv skapar, dem finns inte på riktigt. Var en så otrolig lättnad att inse att vi själva kan påverka vårt mående. Började le och följde vidare i de stora trädens dans till musiken som visade sig framför mig.
Här någonstans så upplever jag någon form av sjätte sinne. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag känner/smakar/hör något fast ändå inte, det är något nytt jag upplever.
Tankarna försvinner vidare. Det här är jag, mitt medvetande, mina tankar och min själ är det som är jaget. Kroppen är bara ett skal som jaget styr. Själen skickar tankar till hjärnan som sedan formuleras till ord. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt med ord för att förklara allt jaget vet.
Sedan blir jag medveten om att jag har en kropp. Tänker på hur min själ hela tiden måste jobba för att hålla den vid liv, för att inte dö, det räcker med att bara glömma andas, och poff, vi är döda.
Blir medveten om att det är en till i rummet, tänker att det är min själ som pratar med hans själ när vi konverserar. Känns plötsligt konstigt att vi sitter i samma rum men befinner oss i helt olika verkligheter. För det är ju så, var och en har ju sin egna verklighet. Funderar på om jag kommer komma tillbaka till den "riktiga" världen om jag öppnar ögonen, ser rök över hela rummet och ett starkt lila ljus. Så jag bestämmer mig för att blunda igen om följa med i alla visuella mönster som rör sig till musiken som fått en totalt ny betydelse. Det är som att jag hör alla ljud på ett helt annorlunda sätt. Här slår det mig att tanken på döden inte skrämmer ett dugg, för jag vet ju att det bara är kroppen som dör och inte jag.
Denna tripp varade allt som allt i 40 minuter, från att jag rökte första blosset till att jag kände mig helt normal och kunde prata om min upplevelse. Detta hände för ungefär en och en halv timme sedan, så jag tänker att jag kommer förstå min tripp mer efter att jag fått lite perspektiv på det hela. Helt klart en upplevelse som inte liknar något annat jag varit med om tidigare. Skulle rekommendera alla att testa det!
Kön: Tjej
Ålder: 22
Längd: 171cm
Vikt: 62kg
Tidigare droger: Cannabis, kokain, amfetamin, tramadol, LSD, MDMA/ecstasy, diverse RC-droger
Det hela började med att jag satt hemma med mina kompisar och tittade på en dokumentär om ayahuasca. Har sedan en period tillbaka känt att mina tankar fastnat utan att jag kommer vidare i dem och skulle därför behöva en mental skjuts, inser att det är något liknande jag ser i dokumentären som jag skulle behöva, det vill säga komma iväg ifrån denna "verklighet" en aning.
Dagen efter befinner jag mig på en hemmafest där min klasskompis börjar berätta för mig att han håller på mycket med psykedeliska droger och säger att han har DMT hemma. Han erbjuder sig att vägleda mig om jag vill testa, och jag tackar självklart ja. Känner dock att jag behöver förbereda mig mentalt inför trippen då jag inte vet vad som väntar, så vi bestämmer att vi ska ses hemma hos honom om tre dagar. Under dessa dagar förbereder jag mig genom att gå igenom vad jag vill få ut av trippen samt vad det bästa/värsta som skulle kunna hända är.
Dagen är kommen, och jag är inte ett dugg nervös. Jag sätter mig på hans säng medan han tänder ljus, rökelser och sätter på odefinerbar musik med märkliga ljud. Säg till när du känner dig redo säger han och jag svarar att jag är redo nu på direkten, vill inte hinna tänka för mycket och bli nervös.
Han håller i pipan och tänder på medan jag tar de två första blossen, andas in djupare säger han medan jag tar ett tredje och hela hans ansikte blir till flera dimensioner av färger, han frågar om jag klarar ett till och jag tar ett fjärde samtidigt som jag brister ut i skratt. Världen har vid det här laget förändrats till något helt oigenkännligt. Hela rummet blev till en enda stor ihålig fyrkant som rörde sig runt runt. Sedan föll jag bakåt i sängen. Stäng dina ögon sa han, och jag slöt dem. Framför mig såg jag flera tecknade serie-gubbar som klättrade på trästegar från den lilla fyrkanten och ut till en större. Insåg där och då hur lite av världen jag ser och uppfattar. Världen är så mycket mer än vad mina sinnen kan ta in.
En känsla av obehag sköljde över mig, kände ett tryck över bröstet och blev för en sekund rädd att jag skulle vara fast i det känslotillståndet för evigt, sedan insåg jag att känslor bara är något vi själv skapar, dem finns inte på riktigt. Var en så otrolig lättnad att inse att vi själva kan påverka vårt mående. Började le och följde vidare i de stora trädens dans till musiken som visade sig framför mig.
Här någonstans så upplever jag någon form av sjätte sinne. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag känner/smakar/hör något fast ändå inte, det är något nytt jag upplever.
Tankarna försvinner vidare. Det här är jag, mitt medvetande, mina tankar och min själ är det som är jaget. Kroppen är bara ett skal som jaget styr. Själen skickar tankar till hjärnan som sedan formuleras till ord. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt med ord för att förklara allt jaget vet.
Sedan blir jag medveten om att jag har en kropp. Tänker på hur min själ hela tiden måste jobba för att hålla den vid liv, för att inte dö, det räcker med att bara glömma andas, och poff, vi är döda.
Blir medveten om att det är en till i rummet, tänker att det är min själ som pratar med hans själ när vi konverserar. Känns plötsligt konstigt att vi sitter i samma rum men befinner oss i helt olika verkligheter. För det är ju så, var och en har ju sin egna verklighet. Funderar på om jag kommer komma tillbaka till den "riktiga" världen om jag öppnar ögonen, ser rök över hela rummet och ett starkt lila ljus. Så jag bestämmer mig för att blunda igen om följa med i alla visuella mönster som rör sig till musiken som fått en totalt ny betydelse. Det är som att jag hör alla ljud på ett helt annorlunda sätt. Här slår det mig att tanken på döden inte skrämmer ett dugg, för jag vet ju att det bara är kroppen som dör och inte jag.
Denna tripp varade allt som allt i 40 minuter, från att jag rökte första blosset till att jag kände mig helt normal och kunde prata om min upplevelse. Detta hände för ungefär en och en halv timme sedan, så jag tänker att jag kommer förstå min tripp mer efter att jag fått lite perspektiv på det hela. Helt klart en upplevelse som inte liknar något annat jag varit med om tidigare. Skulle rekommendera alla att testa det!
