Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nej, det är så enkelt att räkna ut om man inte ens satt sig in i fallet; om man inte ens är involverad i katastrofmedicin eller på polisiär nivå att det är rent pinsamt att åberopa detta argument gällande nedlagd förundersökning där gärningsperson/er är döda.

Det visar snarare hur desperat man är av att få läsa FUP förutom extremt märkliga reflektionsbanor i skallen och påföljande skitargumentation relaterat till Bjärred.

Men om en handfull individer vill något jättejättejättemycke då? Kan inte denna starka önskan beskrivas som ett stort stort allmänintresse då, även om de inte är så många och även om det mest handlar om hyenementalitet och försök att dämpa sin prestigeförlust?

Så tror jag också. Inte bara för ME. Du och Vidar17 m fl kan läsa på om hur kropp och psyke hänger ihop.

Psykoneuroimmunologi är ett snabbt växande forskningsområde som blottlägger sambandet mellan psykologisk funktion, hjärna och immunförsvar. Den biologiska grunden för växelspelet är att immunförsvarets aktivitet delvis dirigeras av hjärnan via dess kontroll av hormoninsöndring och det autonoma nervsystemet.

Cytokiner utsöndras till exempel vid en inflammation. Då aktiveras delar av immunsystemet samtidigt som signaler skickas till hjärnan. Det gör att individen blir febrig, känner sig trött, tappar aptiten och förlorar intresse för omvärlden. Dessutom kan ökad smärtkänslighet, sänkt sinnesstämning och nedsatt förmåga till vissa typer av lärande konstateras. Allt detta är viktiga led i den omställning som sker i kroppens försvar mot en infektion.

https://www.svd.se/hjarnan-pa-krigsstigen-nar-kroppen-blir-sjuk

Ja, i hög grad. - Kanske bättre om man tacklat det hela som en bristsjukdom:

Biomarkör till svartsynen funnen:
https://www.facebook.com/DressForMEchallenge/videos/375891639632049/

…och det rör sig om Big – (very big) - momsbefriad – business:

Nope. Allmänintresset väger alltid mindre än allmänhetens säkerhet och att skydda anhöriga som kan lida men. Mycket märkligt att de i Trollhättan till och med offentliggjorde uppgifter om GM:s sjukvårdskontakter.

Tack, men forskningen om samspelet mellan immunförsvar, hjärna och psykisk status har hunnit betydligt längre sedan den artikeln skrevs.

Vad vill du ha sagt? Är det investinME du angriper eller är det vissa personer? Jag antar att arrangemang och insamlingar beror på att få igång forskningen kring sjukdomen ME.
Eller misstror du engagemanget; att det är en lukrativ marknad då du använder ordet momsbefriat och samtidigt ironiserar över Oskar.

Du lägger även in en video på en person - vad vill du med det?

Jag tror nog att det är sådana som ständigt mal om en ME-lobby som ställer till det riktigt mycket för dessa sjuka människor - en del beter sig som rabiessmittade fladdermöss i sin propaganda och verkar snarare ha stora problem själva då det är hätskt och hatiskt.
Det gynnar ingen - det vore väldigt bra att diskussioner inte polariserar och är på bas av emotioner.
Andra låtsas coola och mystiska; talar gärna i gåtor och är drypande ironiska. Smygful med andra ord.

Varsågod. ME-forskningen däremot har inte kommit långt. Visst är det ändå märkligt? Nästan så man undrar om det är en risk eller chans att hitta svaret på gåtan om ME.

Det är misstron som talar. Kryddat med avsky, en hätskhet. Grova generaliseringar. Antaganden om den sjuke på bas av noll insyn.
Det där ser man mycket av gällande långtidssjukskrivna rent generellt.
Om det så är FK eller omgivningen. En mycket svår faktor att behöva tackla utöver ofrivilligt valt sjukdomstillstånd, dvs bli misstrodd, ironiserad.
Jag kallar det vuxenmobbing.

Det blir riktigt illa när det kommer till diskussioner kring barn. ME-sjuka Nathalie 14 år beskrev detta väldigt väl. Hon tyckte det var jobbigt att ses som lat.

Gällande barnen i Bjärred finns det ingenting annat än att de var duktiga och ambitiösa och båda barnen ville till skolan - men sjukdomen begränsade dem och via Agnes kan man med all tydlighet se att hon fick successivt dra ner på roliga aktiviteter, sen skoltid för att slutligen behöva vara hemma.
Det är mer än tragiskt men samtidigt beskrevs hon bära sin sjukdom med heder, att hon förmådde fortsatt vara en fin person och var en fin vän - rent av så nära att hon sågs som en syster.

Tyvärr verkar inte hennes föräldrar ha sett det. Att hon hade bättre copingförmågor och adaption än dem utan snarare tolkades utifrån deras (högst troliga) depressiva tillstånd.

Så, så mitt i prick! Tack, en synnerligen likvärd parallell. Tänk att den inte gått in hos rättsväsendet ännu.

Det är intressanta frågor genom att de speglar ett förändrat samhälle och därav förändrad lagstiftning kring individer och mänskliga rättigheter. En lagstadgad medborgare (med nuvarande eller kommande rösträtt m.m.) och individ kapabel att leda sitt eget liv har rättigheter (och skyldigheter) som likställer dem med alla andra, oavsett inflytande och inkomster etc. Man anar även förändringar i materiella villkor, strukturella förändringar (folkskola m.m., kvinnors egenförsörjning utanför hemmet), utredningsmöjligheter, vårdmöjligheter o.a. snarare än att rättvisan plötsligt börjat bestraffa nya brott.

En av svårigheterna här lär ju vara att majoriteten skaffar barn för att de vill barnen och sig själva väl och att den stora vitsen med barn är att inte bara inte skada dem utan inte förlora deras tillit och förtroende, under resterande delen av föräldrarnas liv, oavsett barnens eget medborgarskap eller bevisligen organiska existens. Trots lagstiftningen kring mänskliga rättigheter är få föräldrar benägna att sätta barnen på gatan eller i särskilda hem när de inte ammar längre, eller när de uppnått rösträttsålder. Så det verkar finnas nåt där som undandrar sig grundläggande lagstiftning kring mänskliga rättigheter, som är en minimilagstiftning.

För den som behöver belysande exempel så skulle jag jämföra mord på egna barn och mord på andra barn — för dem som nu nödvändigtvis ska döda barn — kvalitativt (för förövaren) som kanske skillnaden mellan att döda en utrotningshotad fågel och att döda rymdfarkosterna i ett tv-spel (även om liknelsen haltar betänkligt). Det finns ingen kunskap att hämta i att likställa mord på egna barn och mord på andras för man dödar för det första inte någon alls, och är man så illa ute att man dödar sina egna tillsammans med sig själv, så är det liksom inte aktuellt att döda någon annans barn. Det är lite som att komparativt undersöka indianen i Village People med hur andra indianer lever, eller att följa efter folk i ett särskilt kvarter från dörren en morgon för att studera vart de går och sen dra slutsatser om hela mänsklighetens arbetsvanor, eller tocket.

Det finns ingen koppling mellan att döda barn och att döda sina egna barn, annat än möjligen kanske den att den som mördar barn inte har några egna (och är avundsjuk) eller att den som mördar barn lämnades för kollektiv uppfostran på barnhem en aning för tidigt, eller, för all del, lämnades för sent.

Skulle det händelsevis gå att hitta någon som dödar andras barn likaväl som sina egna (som då riskerar ta slut) så befinner man sig långt i ett gungfly där barn helst inte borde finnas alls, och en sån person, det kan var och en förstå som försökt få somliga afrikanska akvariefiskar att lägga ägg och bilda familj, är direkt farlig för sin omgivning och bör sitta finkad.

En del av det knepiga i bjärred är att familjen hade alla lagliga rättigheter att vara tillsammans som de själva ville, och att föräldrarna inte formellt hade brustit i sitt föräldraskap och att de inget berättade i förväg.

Du menar om brottet begåtts av ngn som brottsoffret samtyckt att samleva med och känner och litar på (och ev. är materiellt, ekonomiskt eller ”andligen” mer eller mindre beroende av) eller en total främling som bryter sig in mitt i natten?

Ja ja.