Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Tes: Det gäller att vänta ut ett bevis på gud.
Argument 1: Tiden går långsamt, en dag i taget.
Argument 2: Människan är otålig och svartsjuk.
------
Såg en innehållsrik oneliner nyligen: -Gud, ge mig tålamod. Nu!
------
Önskemål: Uppfinn något nytt, för de som väntar. Håll ditt huvud högt, för de som tvivlar. Omväxlande.
------
Jag är nog inte den som är den, men jag tror på fred i första hand i andra hand bevis. Fler händer än så har inte människan att hoppas på.

Humor. Varför finns det?

Möjligt gudsbevis?

Att det skulle vara evolutionärt fördelaktigt vette fan alltså.
För överlevnad är nog den stoiska hållningen överlägen en komikers.

Men komikern är definitivt älskvärd och talar sitt hjärtas sanning.

Det är omöjligt att bevisa Guds existens, och det är lika omöjligt att bevisa att Gud inte finns.

Pax et Bonum

Nej humor är snarare en bekräftelse på att människan klarar sig alldeles utmäkt utan Guds existens och försyn, men ändå sörjer den lite mellan raderna och kanske tvekar.

Är det möjligt att det båda är omöjligt ens? Osäker. Finns det grader av omöjlighet som du antyder med ordet 'lika'?

Det finns väl stoiska komiker? Det är i folkmun de original på stan man ser t.ex. De kanske lever i evighet?

Jag tror det iallafall.


Kunde lika gärna bara skrivit "är också omöjligt". Stressad när jag skrev.

Absolut! Dessa är livets sanna komiker. Levnadskonstnärer. Men det är en helt annan sak.

Det vi som inte är original kallar humor, alltså som vi använder för att lätta upp vardagen, eller förväntar oss underhållas av när vi ser en komiker, kan snarare liknas vid ett barn som står och förnöjsamt äter sin torra pinnglass. Dock någonstans ändå lite besvärat medveten om att visst fanns det väl saftigare strutar på affischen?

Ja vem kan veta detta vore mer intressant i mitt tycke. Ja stress gör det omöjliga möjligt.

Men vad är gud då? Vad skall denne ut(in)göra/ut(in)föra / skall ha ut(in)gjort/skall ha ut(in)fört?

Att vi klarar oss utan tanken på ”honom” och fokuserar på vårt liv håller jag med om.
Och som du insinuerar så verkar ofta komiker genom att påtala brister i samhället.
Det är givetvis däri det evolutionärt fördelaktiga ligger!
Men att livet innehåller humor tycker jag ändå är större än själva överlevandet i sig.
Livet har så mycket högre värden än fortplantning och överlevnad.
Vissa verkar dock så fokuserade på dessa två att de förglömmer resten?
Att försöka härleda ”Gud” är inget en överlevnads fokuserad sysslar med direkt.

Ptja, du kan väl se livet som en rad nivåer av olika sorters lycka. Dels världens lycka, till exempel rikedomar och framgång eller förmånen att leva med någon man älskar och ha en stor familj.

Dels den mer genomgripande och inkontingenta extas, som ett andligt liv kan leda till, och inte minst dess utfall: skapandet av ord och sammanhang som förenar människor mellan länder och generationer, stora konstverk.

Och så har vi alla nivåer mittemellan. Humor är en sådan mellannivå. Vi tvivlar lite på världen, men har ännu inte sett eller fullbordat möjligheten till något annat än så, och väljer då att se det absurda i situationen, istället för att låta oss förbittras.

Hade vi inte humor att angripa vår bitterhet med, skulle vi istället utveckla hat, som Hitler gjorde. Och det vill ju ingen?

Men allra helst vill vi kanske inte ha någon bitterhet alls. Vi vill att den försvinner på ett eller annat sätt. Antingen för att vi glömmer den för att vi får framgång och kärlek i världen. Sådana saker är visserligen kontingenta och tillfälliga och kan ryckas bort - men ska heller aldrig underskattas.

Eller att bitterhetens bottensats jäser ut, till skapande och ande.

Eller, varför inte både och? Vem har sagt att man inte kan få världen och anden på samma gång?