Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

När jag började medicinera med SSRI var jag för sjuk att terapi skulle vara meningsfull alls. Tog mig knappt ur sängen på månader och var ej möjlig att föra samtal med. Terapi kom långt senare med i bilden.

Eftersom jag varit aktiv i nationella grupper av utmattade och lett lokala grupper vet jag att många delar min erfarenhet.

Jag delar alltså inte din uppfattning att SSRI är värdelöst utan terapi. Terapi, rehabilitering av allehanda slag är viktigt men när i tiden det sätts in är individuellt.

Dessa två föräldrar arbetade både heltid och visade inga uppenbara tecken av att vara mer än slitna och överansträngda, men inget direkt oroande.

Den du svarar skrev nåt märkligt igår om att föräldrarna fått sista ordet som martyrer i ME-lobbyns tjänst.
Sen att man kan läsa mellan raderna att det är barmhärtighetsmord.

För det första verkar det vara otroligt bristande läsförståelse om subtypen mercy killer, altruistic eller barmhärtighetsmord då det går på repeat som om vissa tror att det ska tolkas som om de var barmhärtiga när de mördade barn.

För det andra verkar man inte öht begripa att det är mer information släppt än vad polis öht är skyldig till vid nedlagd Fu. De facto kunde vi sitta med noll information och på sin höjd ett kort pressmeddelande när Fu är nedlagd. På sin höjd.

Det blir inte mer informativt än vad polis släpper och skaver det så får man hänge sig åt juridik och lagändring.
Det lönar med andra ord inte att gnälla på bristande insyn, skylla på anhöriga, mörkläggning eller vad man nu patetiskt ägnar sig åt.

För det tredje så verkar man inte begripa att det inte är en högläsning ur FUP utan snarare en sammanfattning.

Om man tar sig tid och läser polisens pressmeddelande så framgår det mer än övertydligt att det inte är en citerad mening deras slutsatser baseras på.
Detta brev är riktat till anhöriga och inga andra och dess helhet har vi ingen aning om mer än i stora drag.
Polisens slutsatser i en förundersökning är givetvis en sammantagen bild baserat på ALL fakta som samlats in.

Pressmeddelande från polisens hemsida 19 januari:

Planeringen vet vi - men "inte en impulshandling"? I så fall är det t.o.m värre än vad jag trodde innan.

Vad du efterlyser är ju en helt ny utredning av polisen, det kommer troligen aldrig att hända, det skulle vara djävligt underligt om något nytt skulle dyka upp efter en massiv utredning likt den som har gjorts i det här ärendet.

Men du får så gärna drömma på.

Kreativitet är bra men själv föredrar jag fakta. Att vara för kreativ i en krimtråd kanske blir lite för mycket fiction för min smak. Men alla är vi olika.

Ja, om det är brister i bevisningen så måste polisen naturligtvis göra en ny bedömning och inte en ny utredning.

Och hur skulle det kunna vara brister i bevisningen?

Hur skulle du kunna påvisa det genom att läsa den FUP som inte har släppts än?

Rena konspirationsteorier har polisen redan avfärdat så vad menar du skulle förändra spelplanen?

Jag lär mig också mycket av andra människor. Det som har varit tydligt i den här tråden är att akademisk utbildning absolut inte är en garant för att man ska kunna begripa vad som har hänt. Jag känner tom till en rörläggare som jag har lärt mig alldeles kolossalt mycket av kring detta fallet och livet i övrigt.
Kan du tänka dig, EN SIMPEL RÖRLÄGGARE!!! Å andra sidan besitter han en inlevelseförmåga som få och har en fantastisk förmåga att skapa relationer vilket i denna tråd i början innebar att man fick mycket info via PM. PM som senare i stort bekräftades av polisens pressträff. Jag tror även att hans medfödda ledaregenskaper hjälpt honom på traven och kanske även hans humor, självinsikt och robusta självkänsla ökade upp kunskapen om Bjärredsfallet.

Vid sidan av allt detta skulle jag säga att han säkert hade kunnat vara din patient med tanke på att du jobbar inom psykiatrin. I alla fall om du arbetar på Sveriges baksida. Och om du arbetar med de allra sjukaste.

Min poäng med detta inlägg är att det krävs många egenskaper för att kunna hamna rätt i ett sådant här fall - titlar, yrkeserfarenhet och eventuella genomgångna kurser är helt ointressanta. Fallet har alldeles för hög komplexitet och för många bottnar för att banala CV som vissa kastar sig med ska ha någon annan påverkan än för individens egna självkänsla.

Inlevelseförmåga, förnuft, förstånd att inse att att man inte förstår allt som händer, mod att orka se sånt man inte tycker om och en stor portion humor skulle jag vilja påstå är de viktigaste förmågorna.

Vad trodde du innan?

Håller med det tror jag också. Den gemensamma planeringen är så unik att man sannolikt vill veta mer specifikt varför polisen uppger att det är så. Dessutom står den i bjärt kontrast mot uppgivna mordmetoder, att Hanna själv är mördad och att endast en förälder ensam dödat bägge barnen.

Förstår inte hur dessa tragiska mord på barn kan bli till en tävling för vissa. Att man tror att några av
oss skulle bli gladare av om O ensam är skyldig och andra skulle glädjas över om H var drivande och skyldig.

Det är inte så - det är faktiskt lika obehagligt hur upplägget än varit - barnen är mördade av någon som borde älskat och skyddat dem. Oavsett vem som gjorde det - bara en eller bägge - så har i vart fall inte någon förälder larmat, flytt eller sökt stöd och skyddat barnen innan det hände. Och det är förfärligt sorgligt.

De av oss som är intresserade av kriminologi har naturligtvis också läst och studerat statistiken för familcid - bakomliggande orsaker, socioekonomska svårigheter, typ av förövare mm.
Bjärredtragedin sticker ut enormt från allt som "normalt" brukar gälla vid den här typen av tragiska händelser. Inget stämmer.

Innan man med hull och hår sväljer att polisen har hittat snömannen Yeti eller accepterar att polisen hittat tullipanarosodlingar, vill nog många av oss helt enkelt få mer info att det verkligen är sant.
Det är svårt att tro på den osannolika snömannen Yeti och tullipanarosorna annars.

Men det är klart - har man ingen kunskap om kriminologi, hur det historiskt brukar se ut och inget intresse att få veta och lära sig mer om något ovanligt fall, kan man ju bara acceptera och svälja allt man får serverat rakt av.
Vet man inget om blommor blir man inte förvånad om någon säger sig hittat tullipanarosor.
Frågan är varför man blir så upprörd för att vissa av oss vill veta mer?

Gällande kunskap om psykisk ohälsa finns fortfarande skrämmande stora kunskapsluckor både bland allmänheten och inom vården. Rutinkontroller av olika slag, och mer pengar till forskning vore önskvärt. Plus mer "livskunskap"/känslohantering i skolan kanske. Den psykiska ohälsan skördar många offer i vårt samhälle, och även om dessa föräldrar inte tycks ha haft någon psykisk sjukdom (ej dokumenterad av vården) så var de i alla fall rejält utmattade och upplevt ensamma i sin förtvivlan. Sen gällande döttrarna befarar jag att de också hade det jobbigt med nedstämdhet och oro och kanske ångest.

Att läsa deras inlägg är riktiga fullträffar.