Lite offtopic så känns det för mig som varit med ett tag lite som Hitler-hetsen toppade kring millennieskiftet, med Göran Perssons införsel av "levande historia", minnesdag för Förintelsen, skarpare tillämpning av HMF-lag med, krav på judeguld från schweiziska banker mm.
Under sena 90-talet så växlade historieskrivningen från att förintelsen var en otrevlig den av andra världskriget så blev andra världskriget på något vis en del av förintelsen. Nazism blev omöjligt att skämta om (något som gjorts tidigare, exempelvis Monty Python-sketchen
https://www.youtube.com/watch?v=kX2ZK_a9RJY ). Det är märkligt, jag kan tycka att det hela borde varit som känsligast årtiondena närmast efter kriget.
Det känns iallafall nu som vi passerat puckeln i historiehetsen, kanske p g a att det gått en generation till och väldigt få föreläsande "överlevare" är kvar i livet och än färre, om ens några, som haft någon form av beslutsfattande position i tredje riket.