Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Om det inte är intressant så surfa vidare. Jag skriver på den nivå som jag är övertygad att vederbörande begriper:
Dvs den jag diskuterar med och inte dig.

Vad är problemet? Melankoli, predisponerad? En viss personlighetstyp som jag nämnde tenderar att enklare glida in i djup depression.

Kan inte båda ha varit deprimerade?

Depression ligger nära tillhands på båda.
.. vilket även flertal källor påtalar i tråden, men följande är mest signifikant:

Drar man sig undan, inte ber om hjälp, uppfattas befinna sig i djup kris, allierar sig likt en självmordspakt med sin man och slutligen begår mord på sina döttrar så mår nog inte Hanna värst bra och inte Oskar heller.

När blev det ett friskhetstecken att inte yppa något om sina umbäranden för omgivningen? När började man må bättre av att hålla allt inom sig själv?

Dessutom, hade makarna hjälpts åt med att signalera sin belägenhet, hade sannolikheten ökat för att hjälp skulle kunna sättas in. Att vara anonym och gå under radarn ger inga utslag på skärmen och ökar då risken för frontalkrock. Och vilken jävla krock det blev!

Uppgifter om Hanna i tråden från före detta kollegor gör gällande att hon pratade om barnen med glädje, kallade Moa för "Tjoa-Moa" och sådär. Jag vet dock inte när i tid detta skall ha varit.

Man kan prata om sina barn på olika sätt. Talande är väl att Oskar hösten 2017 plötsligt finner det nödvändigt att publicera en fem år gammal momssaga om sina "vetgiriga" döttrar där de är fullt friska. Friska barn förtjänar sagor och kärleksförklaringar, sjuka barn är ett bleck om foten.

Jag vet dock inte om vi kommer så mycket längre i just den här diskussionen då det förstås är individuellt hur man tolkar olika saker.

Hanna är skyldig också och jag har ofta stort utbyte av dina tankar kring henne. Jag avhåller mig bara själv från att ha en helt bestämd uppfattning om henne i avsaknad av mer information.

Att båda föräldrarna var djupt tyngda av sina omständigheter tror jag i alla fall vi kan enas kring.

Tillägg: jag håller med om att professorns uttalande var konstigt formulerat, jag hoppas det var en miss från hennes sida och inte symtomatiskt för den miljö Oskar verkade i.

Att hon valde att förinta sig själv och sin familj?

Hannas chef sade ju faktiskt att han inte ville uttala sig om några eventuella varningssignaler så hon kan ju ha beklagat sig till och med flera resor värre än Oskar... Att barnen var sjuka verkar i alla fall inte ha varit en hemlighet.

Visst borde båda ha sökt hjälp det tror jag vi alla kan enas om. Men att berätta för kollegorna tror jag mer beror på personen och kollegorna, jag tror inte att det i sig förhindrar dåligt psykiskt mående eller självmord.

Vet du vilka två områden eller adresser i Göteborg?

Kan det som hände i As skola ligga till grund för hennes mående? Något föräldrarna varit måna om att dölja, tänker psykisk ohälsa. Hade de påbörjad BUP kontakt redan i Göteborg kanske?

Kontakt med socialtjänsten, kanske pga någon orosanmälan? Flyttat ifrån något...?

Jag tror säkert hon pratade om barnen i kärleksfulla termer - eftersom jag tror att de var välmående och fungerande innan krisen utvecklar sig och innan depressioner.

Den där momssagan som han uppdaterar säger inte ett dugg annat än att han gör klart nåt han påbörjade 2012 och renskriver på sommaren.

Det säger fortsättningsvis inte ett dugg om han sen läste sagor vid andra tillfällen, brydde sig om sina döttrar. Att han var en engagerad far visar bl.a kopplingen till fotboll tillbaka i tiden.

Jag diskuterar Hanna eftersom hon är en del av familjen, en del av djup kris - en del av att vilja dö, samt enas med sin man om att makabert mörda sina barn.
Hon lär vara lika deprimerad som sin man annars vore det nåt rejält skevt med henne om hon tog det med ett leende och en klackspark.

Oavsett om hon ter sig som en skuggfigur finns det ingen anledning att överfokusera på Oskar för att han antingen är mer extrovert, har ett jobb som gör honom mer synlig alternativt att han får ta ett mer praktiskt ansvar kring barnen utåt sett.
Det är inte ovanligt att fäder får skjutsa, är engagerade i sport eller vad det än må vara.
Gällande skolan är de delaktiga båda två oavsett om O befinner sig på fler möten med A och fortsättningsvis är de är två föräldrar som jagar bot med ljus och lykta.
Återigen - om man nu anser annat - så lär Hanna vara det dummaste och mesigaste i ett par skor om hon ända sen Agnes fick symtom (2012?) och inte gör ett jävla dugg åt saken. Skrivande av testamente, förutom gemensamt avskedsbrev, pekar inte i nån annan riktning än att hon är medspelare.

Absolut kan båda varit deprimerade. Det är nog i sig inte så upplyftande att leva med någon som är deprimerad om ens eget liv också är tungt ex av sjuka barn. Lätt att depresionen till slut drabbar båda.

Men introvert respektive extrovert personlighet talar varken för eller mot en underliggande depression.
Hanna verkar varit mer privat, mer introvert och Oskar verkar ha varit tvärtom.

Det är därför jag tycker det saknas bevis och verifierade fakta för trådslutsatsen att H var deprimerad.
I alla fall före själva familjekatastrofen, om den nu var bägges vilja och verk.

Bevis?
Det som hänt är väl mer än tillräckligt.

Djup kris. Check.
Allt fokus har gått till sjuka barn i många år. Check.
Hårt ansatta. Check.
Vill uppenbart stendö enligt avskedsbrev, styrkt av annan media. Check.
Allierar sig med sin make för att hela familjen ska utrotas. Check.

Behöver man mer information för att dra slutsatsen att båda var deprimerade?

Ja, men att i 10 år varit ensam med två små barn alla vardagar sliter på en. Om hon därutöver också hade cancer en period, borde hon ha haft det tungt. När döttrarna sen behövde vara hemma pga me kanske H tyckte det var "hans tur" att ta huvudansvar.

Jag undrar hur föräldrarnas relation var... Var de tighta och gjorde allt tillsammans? Innan barnen kanske? Att bo på heltid med någon, efter flytten till Bjärred, du bara träffat på deltid i 10 år kan vara en svår omställning.

Men stämmer det att O veckopendlade från 2002-2012?