Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det var något jag läste för nån månad sen eller två här i tråden. Om jag minns rätt var det jonathanmw, som jag förstår hade väldigt stor insyn i ärendet.
Det som en läkemedelskunnig säger att de hade vissa doser lugnande i kroppen, men absolut inte dödande, är ju en sak. Men att en lekman tror att man behöver betydligt mindre är något helt annat. Och agera? H agerade ju inte någonting. Enligt dig så var det O som stod för dödandet i familjen. Jag vet heller inte var det stod att deras läkemedel motsvarade en flaska vin, men jag har försökt läsa väldigt noggrant i vad media skrivit - men inte hittat något sådant. Så vad stödjer du den uppgiften på? Har du källa?

Varför skulle någon krama sönder ett tunt glas? Någon som inte vill ta sina tabletter så glaset går sönder?

Jag tänker att O precis dödat barnen, skulle dricka vatten och var så upprörd att han råkade krama sönder glaset? Bara en ren hypotes, som jag hoppas man får komma med i tråden. Eller att han eller H råkade tappa glaset, men brydde sig lika lite om att sopa upp det som att stoppa in disken i diskmaskinen.

Det tror inte jag heller.
Med tanke på hur poliserna beskriver det hela så verkar de ju tro att de bara avslutat en middag, sen bortresta. Inte nåt rörigt som de reagerar på.

- "I ficklampans sken såg han tallrikar staplade på diskbänken, som om familjen precis ätit middag och låtit disken stå."

- "Hoppas hustrun och barnen är bortresta. Hoppas de är hos mormor och morfar."

- "Fortfarande var patrullen övertygad om att barnen inte kunde vara hemma, visst måste föräldrarna ha lämnat bort dem till någon släkting!?"

Kaotiskt och rörigt hade väl fått dem att tro att en förövare kunde ha befunnit sig där - vilket de inte verkar ha i åtanke:

- "Rädslan började komma krypande, trots att de var övertygade om att ingen gömde sig någonstans och siktade på dem."
Tack! Ja, det där familicidefallet fick mig intresserad. Döttrarna är inte ens sjuka men troligen hade föräldrarna depression (tidigare förlust barn) som reaktiverades i krisen som verkar vara av ekonomisk art. Fundrar på om det finns komponenter som att känna sig misslyckad som förälder. Får en känsla av fasader här också, inbillade krav/förväntningar om den lyckliga familjen.
Inte av illvilja men snarare skev syn på tillvaron, som om familjelivet har en slags mall som ska uppfyllas?

Det är intressant att försöka hitta teoretiker som verkar veta vad de talar om. Den här forskaren jag skrev om (Joiner) förlorade även sin pappa som tonåring i självmord så han lär väl vara obehagligt insatt på alla de vis.

Vin flaskan var min liknelse om dosen lugnande inte är större än att man är kapabel att agerara.
Då ligger antagligen mängden i paritet med promillehalten efter intag av någon flaska vin, kanske två för någon som är man, stor eller tål alkohol bra. Men knappast mer.

Att O stod för dödandet av H är utrett och klarlagd. Vem som ensam mördade barnen har inte officiellt klargjorts.

Vi vet ju faktiskt inte heller om den förälder som ströp/kvävde barnen var helt odrogad när det skedde och först tog sitt lugnande efteråt. Eller om H överhuvudtaget var vid liv när barnen dödades?

Varför skulle det vara osannolikt att det blev en kamp om livets sista sekunder...
Först för mamman, sedan barnen.

Kanske timmar av gråt, tandagnisslan - vånda och ångest. Det är väl det mest troliga. Inga brutala familjemord är väl så fina - som i fantasin - som om familjen sjöng "Stilla Natt" tillsammans mot slutet....

Stackars barn

Jag fick också ett starkt av artikleln att det var ganska prydligt i huset. De gjorde som de skulle, smög omkring som poliser gör för säkerhets skull - men inte för att det skulle vara folk där som inte skulle vara där. Och de förväntade sig bara O, som de sett från fönstret. Och det gjorde dom ända tills de hittade H.

Klippa vet jag inte men nog finns det ett sansat gäng här inne som det är behagligt att diskutera med. Att kunna skriva ett inlägg utan att automatiskt ducka för slaget - det är väl vad de flesta av oss vill? Jag tycker uppriktigt sagt att det är jobbigt - på allvar - när det periodvis är så mycket osämja, hat, och mobbing i tråden. Jag blir illa berörd och vacklar mellan att vilja försvara och att gå undan.

Bra idé - som du skrev - att vi nu ska koncentrera oss på fallet!

Jag blev glad när Elli nyss skrev att flickorna, även om de var sjuka, var glada ibland och att livet gick upp och ner för dem som för så många andra. Själv har jag nog haft en väldigt mörk bild på livet i villan den sista tiden. Jag har tänkt att det måste ha varit enbart elände och mörker, för annars skulle föräldrarna inte tyckt att det fanns anledning att låta barnen dö.

Även rektorn uttryckte väl någonting om att det var "söta och glada flickor" (var det så hon sa?). Det blir onekligen konstigt att barn som faktiskt är glada mellan varven, skulle ha ett sådant eländigt liv att det finns anledning att döda dem...?

Och jag kan inte låta bli att tänka: med ett annat upplägg av tillvaron, med mer fokus på just det meningsfulla och roliga i livet - skulle det då ha kunnat finnas ännu mer glädje hos flickorna? Och om flickorna visat mer glädje så skulle föräldrarna blivit mer hoppfulla...

Det har skrivits om att skolundervisningen skulle gå före allt annat och att vi har skolplikt osv. Men jag kan inte tänka mig att någon, varken rektor eller läkare, skulle förorda att den som har brist på krafter ska använda all energi till skolundervisning. Man brukar ju ha en helhetssyn på människors mående och livskvalitet.

Det är inte ovanligt att självmordsförsök görs med hjälp av Sobril och liknande preparat. De är ogiftiga även i stora mängder. Tror inte föräldrarna var experter på varken lugnande eller andra medel.

Jag vet att det är oerhört svårt att döda någon oblodigt, smärtfritt och ångestfritt utan tillgång till receptbelagda specialmedel. Att administrera dessa är inte lätt för en lekman. Man fick nog nöja sig med det man hade till hands.

Du som kanske fördjupat dig och tror på en möjlig anknytning till SC.
Är alkohol förbjudet för SC medlemmar?

Det där är så sjukt. Att å ena sidan hävda att livet saknar mening och att i månader planera mord men samtidigt framhålla hur viktigt det är att fokusera på skolarbetet. Varför då om nu livet är meningslöst?