Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Jag har svårt att se mönstret brytas.
Med människan har det alltid varit de med minst medvetande (de mest skräckslagna) som fortplantat sig mest.
Det ser faktiskt bara ut att bli värre och värre på den punkten.

Kanske blir det till slut ett ytterst fåtal kompetenta,
Och en Enorm majoritet av idioter som får stå i något som kan liknas vid dagens fårhagar.
Kanske får de upplysta bli fåraherdar som förr i tiden?

Jag tror på Kaos. Att Sanningen är kaos
Om utvecklingen är evig eller ej har jag svårt att gissa, men jag skulle anta så nära evigt man kan komma i verkligheten.

Jag tror vissa platser och människor, som nämns i bibeln, funnits (eller finns).
Jag anser även vissa moraliska bitar vara bra, alltså sann.

Är det ungefär samma sanningar du hittat i Harry Potter?

Får jag fråga hur mycket bibel du har läst? Vad tror du om Jesus?

Vad är Sant med moral? Varför?
Vad betyder "bra"?

Jag har läst hela bibeln en gång, för länge sedan.

Moral som beskrivs i text och som jag anser är god är även sann (för mig). Men det finns nog fler omoraliska saker i bibeln än moraliska. Återigen; enligt mig.

Okej. Har du fotografiskt minne?

Moral? Förklara Vad det är och Varför det finns? Har du några bevis på att det existerar något sådant?
Vad är "omoraliskt" i bibeln?

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du skriver.

Och sanningen ändras väl inte efter ditt tycke?

"bra" och "god" och "moral".. du låter som troende om du frågar mig..

Alltså ursäkta om jag klampar in i diskussionen här, men tonen har blivit så aggressiv och hätsk i den här tråden och det gör mig lite ont i hjärtat när jag läser inläggen här.

Måste man intellektualisera gudstro så mycket? Kan man inte bara få låta vara en tro, som inte behöver så mycket resonemang och bevis, utan mer uttrycker sig indirekt, genom myter, allegorier, poesi och annat?

Jag tänker så här: vissa människor kanske inte behöver en Gud i sitt liv. Antingen för att dom är okänsliga för denna livsdimension, eller bara ointresserade. Och då kan detta vara helt i sin ordning? De kanske omvärderar sin uppfattning senare i livet, eller i ett senare liv, om eller när de behöver?

Medan andra kanske har behov av en Gud, och då förr eller senare hittar fram till en i sitt sökande? Och då är detta i sin ordning, och rättfärdigade att behovet uppstod?

Därför går det kanske aldrig att bevisa en Gud för någon annan, eftersom olika människor har olika behov, eller befinner sig på olika stadier av upptäckten av skapelsen.

Men kan inte det få vara okej? Att människor tycker olika i den här frågan. Att man känner olika saker i sina hjärtan.

Och att människor som hittat fram till en Gud istället uttrycker sig mer poetiskt och inte så kravfyllt eller kritiskt, mot dom som inte hittat en Gud, och tvärtom? Om man nu vill öppna ögonen på sina medmänniskor vill säga.

Ingen andlig text jag känner har ett helt igenom intellektuellt tilltal, som om man avhandlade en vetenskaplig dispyt. Nästan alla har ett mer poetiskt.

Men är det mest en subtil form av humor som pågår här, så ber jag om ursäkt att jag störde!

Om jag får kommentera så vill jag påstå att du levererar ett av de bästa inläggen jag sett i tråden!

Jag håller egentligen med till fullo. Poesi i sig är ett kanske ett gudsbevis?
Men jag är nyfiken och dum har en dålig ovana att falla ned till samma nivå som mina kritiker.

Jag blev inklippt i den klassiska "bevisa gud" diskussionen av moderator för att jag kom med eventuell argumentation.
Mitt inlägg började med att det nog aldrig går att bevisa...
Men det har ändå varit underhållande att föra diskussion med förnekare.
Om Sanningen skall fram så kan man väl bara försöka vara människa.

Ja puhhhh... tack gode Gud att det fanns lite humor och hjärtlig självdistans iblandat i denna diskussion. Trodde först att hela världen höll på att bli galen.

Om jag ska säga vad jag själv tror i frågan:

Rena erfarenheter av Gud, kan bara uttryckas indirekt, på ett poetiskt språk. Och aldrig som övertalning, utan bara som en lockande inbjudan.

Det enda intellektet kan hjälpa till med i frågan (filosofer) är den mer kritiska uppgiften att ifrågasätta vetenskapens eller teknikens eller ekonomins eller vardagsmänniskans anspråk på världsherravälde och tolkningsföreträde i frågor som har med helheten att göra. Och detta är ju den tråkigare uppgiften i sammanhanget, och passar kanske bättre att ta i andra trådar än sådana här evighetstrådar om gudsbeviset.

Men well done allihop, det är en enastående dissonant och även glimtvis skön symfoni av alla röster här inne.

Det är angenämt att se kaos som alltings urmoder snarare än granne till Gud. Om nu all oordning är den enda sanningen innebär det även att det enda som existerar är nuet. Tiden som vi känner den finns inte och man kan inte skilja på om imorgon kommer före eller efter igår. Det är bara olika kaostillstånd oberoende av varandra men båda beroende av nuets kaostillstånd. Det är det jag menar med evigt kaos, att verkligheten saknar tidpil i sann oordning. Att vi kallar 9:e mars för dagen innan 10:e mars varje år är liksom ett påhitt, det är inte dagar som går det är oordnad materia som rör sig oordnat. Det händer olika mycket varje 9:e mars. En kolatom är inte utbytbar mot vilken annan kolatom som helst utan att det får någon konsekvens någon annanstans. Vi kanske ska vara tacksam för att nuet är det enda som existerar annars skulle vi inte finnas till ens. Totala energin i universum kanske är konstant bara omfördelande. För att återgå till bevisbördan om Guds existens är det svårt att bevisa att något icke-levande som existerande för en levande varelse som jag även om jag haft den ambitionen tidigare (jag tyckte det var kul att någon tyckte ett hallon räcker som gudsbevis, men ett hallon är även den en levande organism). Som bevis på att jag ännu lever tänker jag avsluta detta inlägg helt abr

Trådens sannaste och mest filosofiskt komprimerade inlägg. Tråden kan låsas.

Galnare än världen redan är menar du?

Angående filosofins uppgift så är denna "tråkigare" uppgift den jag älskar mest här i livet.
Efter den att leva ett "gott" liv och nyttja plågan efter bästa förmåga givetvis.
Jag gillar att utvecklas, jag är ofta dum och nyfiken.
Livets börda är fantastisk om man värderar Livet självt, Det är min erfarenhet.

Är Gud poet snarare än vetenskapsman? Jag tror det och tag tror också att Gud har mer humor än alla människor med några ambitioner i den här tråden. Bara det att en så ful fisk som havskatten kan smaka så gott är oerhört raffinerat. Lite läskig är Gud också då det finns världskrig, terror, korruption, läggmatcher, fusk och vithajar. Men det är väl inte så stort problem det där teodicéproblemet, eller? "Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå, men det kan vara svårt att tro när man inte ser den"