Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jo, det är så, är nog så.

Delvis måste man kanske tänka som en jurist, i den mån det går. Men jag är själv långt från fullt skickad där. Ansvar, skuld, uppsåt o.a.

Men någon ”ren” bevekelsegrund når man kanske ändå inte fram till. Realistiskt.

Men om inte en förälder är ganska rejält mycket mer under isen eller drivande så ser det väl ut som att motivationen kan anses ligga i att ”bespara” samtliga ett liv som inte upplevs meningsfullt. Givet då de förutsättningar de såg och bedömde. Det är inte utvidgat självmord (en eller tvås) utan missriktad barmhärtighet.

Man skulle också kunna uttrycka det som att bakom det pseudoaltruistiska mordet, vilket jag skulle säga att dessa mord bör definieras som, finns de sannolikt utöver föreställningen av barmhärtighet, även en rätt stor portion av projicerad introaggression, som i sin tur innehåller lika delar självömkan, aggressivitet, förtvivlan, skam och förakt.

Om det nu gör saken mer lättfattlig.

Men för helvete. Prata med bönder på bönders språk! Översätt!
Eller skicka in systersonen - han snackar så man begriper

Självömkan verkar, i mina ögon, vara en av de största anledningarna till morden. Men det är svårt att förstå hur TVÅ personer kan ha samma tankar och att ingen av dem ville bryta sig ur den oheliga alliansen. Om det nu var så.

Din sista fråga - precis det undrar jag också. Och det är inte vem som helst som kan det. Att tänka är en sak, att man tycker att allt är outhärdlig, att man inte vill leva mer, allt det är förstålig; att man begår självmord är för mig svårt att förstå, men det har man lärt sig genom livet att det tyvärr för några är den sista utvägen. Men att döda sina barn??? Och därför att de är sjuka???

Ja. Aggressivitet behövs och på något sätt går jag utifrån att man är förtvivlad när man vill dö. Självömkan kan jo vara fallet här, man lyckades inte mer att sätta saker i sitt perspektiv. Skam och förakt - då är jo frågan VAD man skämdes för och VAD man föraktade. Angående - barmhjärtighet - det har vi jo redan diskuterad i längden - för mig har barmhjärtighet och dödande bara ytterst sällan med varandra att göra - och i det här fallet ser jag det inte.

Det är så lätt att glömma att vid familicide är det gm som vill dö, men ta av någon anledning de andra familjemedlemar med sig i döden. Det har inget med offren att göra. Harperlee har rätt, ändå vore jag intresserat i att veta hur sjuka/friska barnen var. Var det samförstånd så måste båda föräldrarna hade varit suicidal - och det antagligen en stund. Så därför undrar jag egentligen mest hur relationen mellan O och H var.

Jag har inga egna teorier om det, så du får kolla efter ev. verifierad info. på området.

Ja vi har ju draggat de där kärren. Du låter plötsligt skolad på området och just projicerad introaggression har väl inte varit uppe till namnet, men man må nog förstå det i alla fall delvis som en immanent dynamik med kanske flera uppsättningar varandra förstärkande, konträra ytterlighetspoler, och sedan överföringar eller transformationer från ett till ett annat, både mellan och längs kontinua, så att svaret är inte det ena eller det andra utan båda tillsammans, eller helheten. Alltså, vi är alla snarlikt funtade, så funkar bearbetningen antar jag, eller ”filtret” (beroende på hur man ser det), men bindningarna ser olika ut, är olika starkt formulerade, och utgörs av olika uppsättningar motsatser. Och reagerar följaktligen över tid också olika på olika svårigheter. Och vid en typ av kris (som är ”kris” för att det är svårt att bearbeta), där ett definitivt och egentligen omöjligt svar förefaller påkallat så kommer det finnas kraftigt polariserande tendenser, kast, idealiseringar och bristande klarsyn (där ”lagen” bör uppfattas som en herde).

Nåt har ”hjälpt dem över vägen” här själva. Kanske alla ”odiskade tallrikarna” inombords. Eller något annat som exv underkände så fint folk i deras egna ögon. Men egentligen var det ju för att flickorna skulle slippa oredan... etc etc.

Tror du att in/-formella eller mer konsultativa utredningar som polis/ skola eller soc. ev. gjort (eller psykLUS kommer göra...) kan ge ett rätt bra närmevärde kring hur de tänkte, utifrån tillgängliga fakta? (Nånstans måste ju detta ändå ha hamnat på ett psykiatrikerbord.) Jag skulle nog tro det, men det blir ju inte offentliggjort förstås.

Vad fan... ska du också börja? Är det nån jäkla masters i psykologtermer här?

Jag skulle beskriva projicerad introaggression som ett självhat som i försvar mot den egna personen vänds mot ett yttre objekt (äldsta dottern). Användning av denna primitiva försvarmekanism kan leda till våldsamma skuld och skamkänslor som ökar föraktet mot självet som i sin tur ökar intensiteten i och behovet av projektion av yttre objekt (även den yngre dottern). Gå igenom denna cykel några gånger, blandat med befogad självömkan och förtvivlan så kan nog tidigare intellektualiserande kring barmhärtighetmord till slut både kännas som en sund och konstruktiv möjlighet som en befriare.


Efter några månaders kretslopp av "självdestruktion-objektdestruktion-självdestruktion" uppblandat med självömkan och förtvivlan och med dess lockande lösning i barmhärtighet, kan nog faktiskt en hög odiskade tallrikar/rädsla för indrag av hemundervisning/flunsa hos föräldrarna/oro för jobbet vara det som fungerar som både droppe och tuva.


Ja, nog kommer olika discipliner att göra sina mer eller mindre kvalificerade gissningar på föräldrarnas inre psykiska dynamik. Jag tror dock att vi aldrig kommer komma närmare än en kvalificerad gissning. Om inte annat vittnar tidigare studier på barnamord om detta och är väl orsaken till att vi är så många som fortfarande sitter och diskuterar detta ett år och tre månader efter familjeförintelsen.

Just hat, självförakt och aggression är det som jag tänker måste till för att kunna mörda sina barn, så den cykel du beskriver tror jag stämmer. Sen har väl själva processen kanske sett lite olika ut för föräldrarna. Stereotypt tänker jag att modern känt större självhat medan pappans aggression gått ut över döttrarna via fruns dåliga mående: Han blev hatisk av att flickorna gjorde så att H blev deprimerad. Eventuellt. Men de tycks pga uppgivenhet slutits närmare varandra i opposition mot de egna barnen. Horribelt.

Jag har så svårt att se något hatiskt hos de här två föräldrarna. Däremot tror jag uppgivenheten var total. Att se sin framtid upplösas till intet, allt de planerat för raserades totalt. Problemet jag ser det är att barnen mycket väl kunde bli friska. Men detta såg man inte. Man såg två kroniskt sjuka barn som aldrig skulle bli bättre. Varför gav de upp så jävla lätt? Hur fan är man funtad när man ger upp på sina sjuka barn?