Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Ser att du gör det. Samtidigt så kan man inte jämföra bajs med oxfilé, hur mycket man än skrattar.

Tycker du själv att det ska bli en fällande dom?

Problemet för den gamle mannen var att han visserligen hotades och angreps, men att han sköt sina antagonister ute på farstutrappen, innan de varit en tillräckligt stor fara.

Jag tycker att poliserna ska fällas om de har begått brott, är det en kontroversiell åsikt?

Och beroende på hur E hanterade sin leksak gör domstolen en bedömning om hur stor fara E utgjorde mot poliserna, typ.

Vad är olikheten i de båda fallen, finns det inte en principiell likhet och frågeställning för domstolen om det går till åtal?

Den stora olikheten är att det här förekom ett skjutvapen som enligt uppgift riktades direkt mot poliserna. Det är nödvärn så det sjunger om det.

Misstankarna rör helt klart inte att dom skjutit verkanseld, att en utav poliserna inte längre är misstänkt trots att hon avfyrat sitt vapen antyder det rätt starkt.

Det var så domstolen resonerade ja, men inte alla håller med.
Vad är för övrigt en tillräckligt stor fara?
Hur stor var den upolevda faran i detta fallet?

Förstår man vad ordet konflikthantering betyder så inser man att det knappast betyder någon skyldighet att ta en kula för att man inte vet om ett vapen är äkta.

Tyvärr, men skall du försöka lura folk på forum att du har ens en tillstymmelse till kunskap om självskydddsituationer som involverar vapen, då får du allt låtsas bättre än såhär

Tough luck

Jag håller heller inte med (trodde att den gamle skulle slippa undan), men vad som framkommit i rätten kan ändra på sådant. Kanske fick skyttens händelseförklaring inte stöd av brottsplatsundersökningen, kanske var det uppenbart att det varit enkelt och ofarligt att avvakta och dröja med skotten.

I det här fallet finns det förmodligen stora frågetecken runt vad som hände, hur det hänt och vem som beordrat vad, för vem. Då går det inte att tycka så mycket innan FU presenteras. Framförallt är det intressant att se hur tjänstefelet argumenteras och visas.

En likhet är ju möjligen att den/de som skjutits har uppfattats som totalt och akut livsfarliga, annars är det stor skillnad.

Polisen har laga befogenhet för att använda våld, "vi" har nödvärnsrätt. Polisen är skyldig att ingripa, "vi" kan avstå eller fly utan att riskera klander.

En annan likhet (på tinget) är ju, litet förenklat, ifall det även här bedöms om det fanns något sätt att lösa det här utan att skjuta.

Instämmer, FU kommer förklara en hel del och ge många svar.
Dock återstår värderingsbiten.
När anses en fara befogad?

Det spelar ingen roll om du inte håller med domstolen. Domstolen avgör vad som är en tillräckligt stor fara oavsett hur poliserna upplevde faran, eller, domstolen bestämmer om den upplevda faran motiverade verkanseld.

Utredningen bringar klarhet i vad som hände, domstolen avgör om nödvärnsrätt med verkanseld var lagligt.

Det går inte att se på fallet i svart eller vitt, frågan är sannolikt komplex, många faktorer som ligger till grund för åklagarens och därefter domstolens bedömning.

Hur uppfattade poliserna situationen, hur hanterade E sin leksak, hur svarade E på omgivningen, ljusförhållanden, kommunikation mellan poliser, ingångsvärden etc.

Att någon uppfattar en situation som hotfull innebär inte att den var det till den grad att skjutvapen fick användas. Vilken situation som rådde där och då är utredarens sak att visa, domstolen avgör om verkanseld var lagligt.

Frågan är om någon kommer att dömas för brott, vad enskild person tycker är en helt annan sak.

Ja precis, det är många bedömningar som domstolen gör för att sedan koka ner det till en friande eller fällande dom.

Det är att göra det för enkelt för sig när man kategoriskt hänvisar till nödvärnsrätten. Många glömmer våldstrappan, proportionalitet och alternativa lösningar, liksom det faktum att det är domstolen som avgör om det förelåg nödvärnsrätt med brukande av skjutvapen, inte allmänhetens tyckande.