Citat:
Ursprungligen postat av
rappytt
Att försöka kapa vidriga brott för att göra sig en egen saga är inte ok. Många har tramsat väldigt länge i tråden. Vart har tramsiga benämningar som "Bjärresstryparen" lett oss? Ingenstans!
Här finns folk som inte har annat för sig än att sitta och häckla såväl offer som mordoffer, men man försöker framställa det som att man bryr sig. Inget kunde vara mer fel. När denna tråd är "nästan klar" så flaxar man vidare för att hata andra mördare och offer. Det är hat som är gemensamma nämnaren. Att dessutom kalla sig för läkare när man maler sönder tråden med inbillad omtanke, det är magstarkt.
Tråden lämnar en bitter smak. Många vill verkligen veta, men andra vill bara få utlopp för generellt hat. Då börjar man hitta på öknamn och sen försöker man skydda sig genom att gråta krokodiltårar om andras "elakhet". Gå inte på det.
Rappytt, du har skrivit spaltmetrar om dina teorier än hit än dit. Narcissism mm
Det är helt ok, du får gärna hållas. Det är ibland intressant, ofta roande och du har en flyende penna.
Men när du börjar angripa personliga förhållanden hos andra postare går du för långt.
Anklagelser att det bara handlar om hat...?
Dina hatfyllda inlägg mot alla möjliga företeelser har om möjligt drypt av ilska och upprördhet - men man
får faktiskt skriva av sig om man behöver lufta sin inre tryckkokare.
Men att här ge luft år frustration och upprördhet är faktiskt något vi alla har rätt att göra - inte bara du.
Två unga flickor är mördade och vi alla undrar varför - eller i vart fall de flesta av oss.
Det handlar om en djup känsla av att något varit väldigt fel och att det begåtts en enorm orättvisa mot dessa barn. Två barn utan ansikte, utan röst idag.
Vi har ofta bilder av barn som råkat ut för djup orättvisa genom dödligt våld - Helen, Engla, Yara, Max och Saga, Johan, Erich, Bobby, Ebba, nyligen utlagda foton på pojkarna som faderns sköt i Sala osv.
När vi hör vart och ett av dessa namn på barnen ser de flesta av oss en fotografi av barnet.
Just för att deras anhöriga ofta vill att det ska finnas offentliga bilder på offren - som minne, för att inte glömmas bort. Barnen fick ju aldrig bli vuxna och sätta egna spår i samhället.
Att ha en offentlig bild gör att det finns kvar något avtryck i samhället efter dessa barn. Det enda minne ”samhället” har av barnet. Och det fungerar ju - nästan alla har en bild förknippad med de här barnen som blivit offer och vad vi vet hände dem.
Det är faktiskt genom historien viktigt för oss människor att bl ihågkomna. Statyer, uppkallade torg, tavlor av stora män, kända kvinnor mm.
Vi gör det som en hedersbetygelse, det var ju därför som O fick ett seminarium dedikerat till sig - för att
hedra honom.
Vill styrande diktaturer hämnas på någon suddas allt efter denne ut.
Men samtidigt blir ju varje gång bilden på barnen synns, också en tyst anklagelse mot deras mördare. Vill man skydda mördarens eftermäle och glömma brotten, vill man nog gärna helst att offren inte omnämns eller avbildas alls offentligt.
Men är det rätt?
Ska samhället och vi inte stå upp för As och Ms minne även om ingen annan gör det?
Även om någon vill tysta ner det hela för att inte behöva minnas vad mördaren/na gjorde?
Inte lämna ut vad som egentligen hände? Bakomliggande orsaker? Varför?
Nej - jag tycker att Agnes och Moa faktiskt är värda ett annat och bättre postumt öde.
De och deras liv ska inte tystas ner för att gömma något skamfyllt. De har ju inte gjort något skamligt.
Det ger mig en djup känsla av obehag att se att deras mördare fick ett dedikerat seminarium med ett väggstort leende fotografi och omnämnande som ”ängeln”, ”de bästa går först”.
Du kan mala på om att det är synd om mördarens närstående och omgivning och att de därför ska få sörja hur de vill. Vilket de naturligtvis får göra - privat.
Men någonstans bör man nog förmedla hur olämpligt offentliga hyllningar och dedikationer till mördare är med tanke på deras offer. Även om mördaren är död.
Du kallar det hat - jag kallar det mänsklig etik. Och mitt engagemang i barnens öde är alldeles äkta och jag har faktiskt en personlig koppling till det här. Rätt hårt att du då går ut och benämner mitt intresse som ”hat”.
Jag tycker istället det är väldigt obehagligt hur hatfyllt du skriver om mig.
Ibland undrar jag om du ens minns dina tidigare inlägg?