Tidligere avdelingsleder i Antidoping Norge, Mads Drange, har sett blodverdier fra norske toppidrettsutøvere, som han mener tyder på omfattende dopingbruk.
Citat:
«Flere ganger måtte jeg dobbel- og trippelsjekke om det jeg så stemte, for etter å ha prøvd alle mulige forklaringer klarte jeg ikke å finne annet svar på disse resultatene enn bloddoping», skriver Drange i boken sin.
Han mener å ha funnet spor av både det forbudte turbostoffet EPO, og blodoverføring av eget blod, i blodprofilene til norske utøvere. Da de snodige variasjonene også stemte opp mot viktige konkurranser, bestemte han seg for å ta saken videre.
Citat:
Senere, i 2008, sendte han informasjonen anonymisert til en internasjonal ekspert på blodverdier. Svaret var ikke til å misforstå: Prøvene tydet på bruk av blodoverføring eller EPO.
Mads Drange nevner ikke navn på utøverne i boken sin. Han avslører heller ikke idrettsgren. Men ifølge den tidligere dopingjegeren, var det snakk utøvere som både er aktive nå [2014], og tidligere på 2000-tallet.
Citat:
Det var lite Antidoping Norge selv kunne gjøre, foruten å intensivere testingen av de aktuelle utøverne. Resultatet var imidlertid negativt hver gang.
«Urinprøvene kom tilbake negative hver gang, trolig fordi de brukte testosteron det ikke finnes analyse for, og blodoverføringer det var vanskelig å bevise».
Citat:
I 2009 ble det mulig å opprette disiplinærsaker ved funn av unormale blodverdier. Da så Mads Drange umiddelbart endring i blodprofilene til de aktuelle utøverne.
«Noen sluttet å dope seg, mens andre nå stort sett alltid lå under den variasjonen som skulle til for å kjøre en sak, selv om profilen viste tegn på manipulasjon», skriver Drange.
Litt senere i boken kommer han følgene påstand:
«... jeg vet også at det finnes norske toppidrettsutøvere fra flere idretter som har dopet seg, og som fortsatt doper seg, selv i et land der man i mange år har hatt et av de ledende testprogrammene i verden».
https://www.vg.no/sport/i/2rkXr/mener-han-fant-dopingspor-hos-norske-utoevere
Dopningsjägaren kritisk mot svenska systemet: ”Är skrämmande”
Citat:
– Jag använder ju svensk antidopning som ett exempel på ett land som många nog förväntar sig att man har ett bra testsystem och att man gör ett bra jobb, säger han.
– Nu ska jag inte slakta hela det svenska antidopningsarbetet, men jag tycker att det är påtagligt när man ser teststatistiken, när man ser att det bara var 24 epo-tester under hela fjolåret (2012, reds anm), i hela den svenska idrotten. Det tycker jag är skrämmande. Eftersom då säger det sig självt att chansen att bli tagen om man använder epo finns i princip inte.
Citat:
– Det faktum att man har tagit så många år på sig för att ta fram ett blodprofilprogram – som är en förutsättning för att avslöja bloddopning – tycker jag också är skrämmande, för man har resurser i Sverige, säger han.
– Sedan tycker jag också att det är ett strukturellt problem att antidopningsarbetet i Sverige ligger under Riksidrottsförbundet som då i praktiken kontrollerar sig självt. Det tycker jag är illa.
Han tar upp Nederländerna och Storbritannien som andra länder med mycket få tester.
– Det är inte det att Sverige nödvändigtvis är så mycket värre än många andra länder, men det är ett exempel på att man ofta pratar om att det är dåligt antidopningsarbete på Jamaica eller i Ryssland eller andra platser, men det finns många länder i Europa som inte bedriver ett tillräckligt bra arbete med de resurser man har.
https://malenajobb.wordpress.com/2014/02/14/dopningsjagaren-kritisk-mot-svenska-systemet-ar-skrammande/
Lyssna på intervjun här (frågor om Sverige vid 09:50):
https://soundcloud.com/mjohansson-1/mads-drange-20150210
