Övervikt av 90-talister på psykakuten

Inget konstigt. Många psykiska problem visar sig i 20-årsåldern.
Det är hårt och dom bör få hjälp så klart.

Det förvånar mig inte alls faktiskt. Många äldre påstår att ''vi'' 90-talister är söndercurlade ungar som fått allt serverat, visst finns det såna (som i alla årskullar) men i min umgängeskrets är de väldigt få, om ens någon. Bostadsbristen har aldrig varit större i Sverige, vilket resulterar i en jävla press när man fyllt 18-19 och vill flytta hemifrån. Själv har jag jobbat sen jag var 14 men har aldrig haft en fast heltidstjänst, extratimmar här och där gör det omöjligt med ett bostadslån. Ska du ha fast jobb idag är det nästintill ett krav att studera vidare, och ska du ha råd att bo någonstans när du pluggar måste du jobba samtidigt. Det säger sig självt att stressen blir ganska hög, vissa kan hantera det - andra inte. Det är faktiskt ganska tröttsamt när medelsålders klagar över ''ungdomen'', skillnaden från förr var att man fick fast heltidtjänst efter gymnasiet och kunde välja och vraka bland bostäderna...

Och JA, jag vet att man kan gå yrkesprogram och lyckas få fast jobb efter gymnasiet även idag, men det är fan inte lätt i alla städer.

Håller helt med. Är 80-talist men tvingades tillbaka tillbaka till mamma när förhållandet sprack. Inte alla som har 300 000 i handpenning liksom.

Alla migranter från MENA som kom 2015 och framåt, och låtsades vara 17 år, födda 1997, 1998, 1999.... Snart är det nollnolltalisterna som kommer överta psykakuten.

Det sägs att det kom så många "födda“ 1999-01-01 att systemet kraschade och de fick byta till 1999-01-02.
De här människorna firar inte ens sina födelsedagar.

En kass arbetsmarknad för de okvalificerade arbetena, dåligt betalt, dåliga arbetstider och ingen kontinuitet. Eller studera vidare, skuldsätt dig och genomgå något som de flesta finner väldigt stressande (alla är inte ämnade för högre studier, men det blir mer ett krav i dag) i hopp om att få en fast anställning. Bemanningsföretag som behandlar sina anställda som djur i vetskap att de inte har någon annanstans att gå. Lägg därtill en fruktansvärt kass bostadsmarknad med absurda bostadspriser (de flesta kan ju inte ens ta lån p.g.a. att fasta anställningar är unika idag) hyresrätter finns knappt, enbart på svarta marknaden kan du få tag i en egen bostad genom andrahandskontrakt där du får betala sinnessjuka priser för något tillfälligt.

De flesta av er som kommenterar i tråden verkar helt och hållet bortse från vikten av stabilitet i ens vardag för att vidhålla en god psykisk hälsa. Något som blir allt svårare att uppnå. 50- till 70-talet och
delvis 80 benämns ofta som guldåren i västvärlden. Den negativa trenden började på 90-talet och fortsätter i sagd riktning. Det är rätt löjligt att höra medelålders folk sitta och uttala sig om dagens "ungdom".

De inser att de kommer få det betydligt sämre än tidigare generationer... klart de mår dåligt.

Varför är du så avundsjuk av dig? Jag har svårt att tro att så många 90-talister är så känsliga och avundsjuka att de får psykiska problem för att någon annan visar att dom gör roliga saker.

Ja det är ett JÄVLA TJAT om muslimer på P1 hela tiden, de ytterst få gånger jag sätter på radion i någon minut på jobbet mellan musiken så verkar det tamejfan alltid pratas om någon blatte från ett muslimskt land, som det givetvis också alltid är jättesynd om.

Gör någons föräldrar det menar du?

Någon annan som tror det? Menar jag...

Ok.
Beror förmodlig på att allt ska vara 'Insta'.
Insta gram. Insta dopamine kick. Insta jobb.
Insta lycka. Insta upplevelse. Insta utdelning.
Allt där inget hårt förarbete, planering, anletes svett ligger som grund till belöning.

Går det inte att krita *insta whatever* direkt med på Klarna 12 mån räntefri, utan det måste planeras kanske i månader el år innan = 90 talisten hamnar på Insta BUP.

Alltså, tidiga 90-talister är nästan trettio (30) år. De håller inte på och löjlar sig med insta-grejer och hamnar definitivt inte på BUP.