Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Du utgår från att O och H hamnade i detta utan egen förskyllan, men det är fel.
Att de hade sjuka barn är absolut inte deras fel, men hur de ”löste” problemet var deras val.
Det var inget de behövde göra eller var tvungna att göra.
Inte ens om de nått vägs ände, kände all världens förtvivlan och bara ville dö - de behövde inte döda barnen också.
Se inte detta som ett stort familjesuicid för det var det inte. Det var inte fyra familjemedlemmar som tog livet av sig. Det var tre personer som mördades och bara en som suiciderade.
Två barn var absolut inte med i någon planering. Två barn blev aldrig tillfrågade, fick aldrig välja utan överrumplades och utraderades.
Det var synd om alla för att barnen var sjuka, men mest synd var det om barnen.
Det är dock inte synd om O och H idag, tvärt om. ( om båda är skyldiga)
Man kan inte bortse från att en person har mördat flera andra när man beskriver den personens liv och gärningar. Det är liksom det ”största” och mest omvälvande den personen gjort om han tagit livet av flera andra. Det överskuggar allt annat.
Det får den personen bära med sig om han fortsätter leva och det får finnas kvar i andras minne om han dör. De mördade barnen fick ju aldrig fortsätta överhuvudtaget.
Det finns många olika brott man kan begå. I de flesta fall kan man betala tillbaka, sona sitt straff, be om ursäkt, betala skadestånd och ett offers sår läker ofta med tiden och offret kan få hjälp och behandling.
Men inte vid mord, det är oåterkalleligt. Därför sticker mord ut. En person som tagit någon annans liv kan omöjligt betala tillbaka eller be denne om förlåtelse. Därför straffas numera mord ofta med livstid.
Men livstid är inte ett bra straff ut motivationshänseende. En fånge som aldrig har något att se fram emot blir väldigt svårhanterlig, därför är ansökan om tidsbestämt straff en bra motivering.
Det är faktiskt också bra att folk kan få en ny chans även om de gjort något mycket dumt och suttit av ett långt straff. Men denne person kommer för alltid i anhöriga och närstående till brottsoffrens ögon bära skulden för deras förlust.
Men att redan från början gå ut och hylla en mördare för att det ’också var synd om honom” för han var ”tvungen” att mörda sina sjuka barn är heltokigt.
Os presentationssida är ingen hyllningssida, se det som administration i stället. Man kan kontakta någon om man händelsevis undrar något. Kanske släktingarna vill komma i kontakt med folk och få berätta vad som hänt, eller inte, det vet man inget om.
En människa, även mördare, är fortfarande bror, morbror, farbror, son, kollega, studiekompis, kusin, klasskamrat, avlägsen släkting, ja, även författare med mera. Ingen kan ta ifrån någon annan något, om man inte vill att världen ska vara som en mörk dystopi. Att tvinga folk att hata kan man inte göra. Jag tror att de mår tillräckligt dåligt som det är, kan man inte låta det där spåret vila nu?
Bestraffningar, hot, hån, allt det, är en tankefälla. Det kommer aldrig något bra ur det.
Sen är inte krimvård inne på att skapa medgörliga fångar utan individer som kan klara av ett fortsatt liv efter straffet, då vi inte har dödsstraff. Att frysa ut, ta avstånd från, allt det, kan man inte göra från någon som är anhörig. Om man inte är knäpp. Paret HB tog avstånd från sina barn, mentalt. Annars hade de inte kunnat göra vad de gjorde, tror jag. Varför ska du vara en sämre människa än så? Ställ dig över begären att straffa. Hur agerar du irl? Hur hårda straff delar du ut och varför då? Vem ska lida, för din skull? För andras skull?
Jag inser exakt vad paret gjort. Jag avskyr allt runt det, äcklas. Men jag behöver inte fortsätta i djävulens spår. Du ser ju själv vad som händer om man börjar jaga andra. Ingen trivs med det, vare sig man begått ett brott, eller tänker på ett annat sätt.
Klappjakter ska alltid undvikas. Låt katten komma till dig så att säga.
Edit: Mina teorier är faktiskt slut här kring vad som hände, orkar inte vrida runt i det mer. Däremot vill jag gärna se att polisen jobbar med transparens kring detta, så att inte någon av de 40 000 (!) ME-drabbade sitter deprimerade och riskerar gå samma öde till mötes. Vi har nu 5 mord och självmord på bara ett år i spåren av ME, eller vad som uppges vara det. Såväl den som tog livet av sig AO, samt kanske även denna familj, använde ME som en förevändning, för AÖ hade andra sjukdomar och denna familj hade, ja, vad? Därom tvistar tråden.
Edit 2: Det förekommer förstås fall där en mördare är hämndlysten och en fara för omvärlden. De sitter oftast inlåsta just på grund av det. Klart att man inte vill ha kontakt med någon som slagit ihjäl barnen, så jag backar lite här, detta fall är speciellt. Båda mördarna är döda. Om någon överlevt hade allt varit annorlunda, men varje annan situation är ju inget man behöver diskutera. Nu är nu och jag tycker att man kan låta en del saker vara som de är.
Blir ett långt Edit märker jag, för en sak till måste jag tillägga: Att hata tar oerhört mycket kraft och energi. Det har man inte råd med när man sörjer. Man brukar säga att det är ett sorgearbete, just för att det tar så mycket energi och kraft. På tal om det, så måste både H och O ha varit i ett sådant stadium om de jagat en diagnos och fått den för sina båda barn. De kanske trodde att diagnosen skulle bli deras räddning, men det blev precis tvärtom? De hade kanske inte kunnat föreställa sig hur de skulle reagera? Trodde att det bara var business as usual, men de blev helt förstörda... (om de inte var det redan tidigare, utan att förstå vilken inverkan det hade på barnen, som blev trötta... katten på repet osv.)