Jag har en lägenhet i Malmö och jag har en lägenhet i Eskilstuna. Jag jobbar i Eskilstuna.
Problemet är att den lägenheten jag har i Eskilstuna är kall och har dålig ventilation. Den har även en tvättstuga där det tar 6 timmar att tvätta och torka kläderna (i Malmö tog det max 2 timmar).
Jag har varit runt och pratat med kollegor och folk på stan, alla möjliga. I Eskilstuna är det tydligen väldigt svårt att få tag på lägenhet. Samtidigt har jag uppsägning på den befintliga jag har. Jag har hört av mig till min hyresvärd och kollat om han kan tänka sig att korta ner uppsägningstiden ifall jag hittar annat boende. Bara att hitta ett nytt boende i Eskilstuna är svårt, men det är inte allt.
Jag vill inte släppa mitt vita kontrakt som jag hade i Malmö. Jag var tvungen att hoppa runt på flera svartkontrakt innan jag lyckades köa mig till den. Livet var ett litet helvete. Jag vet inte heller om jag kommer få allt annat att funka i Eskilstuna (bostad, jobb, hitta någon kvinna att dela mitt liv med).
Så troligen kommer jag att få jaga någon som kan hyra min lägenhet i Malmö vitt under en bara några månader. Att hitta folk som vill hyra i Malmö är i och för sig lätt, men den som hyr korttidskontrakt är också själv ute efter att hitta något mer långsiktigt, så troligen kan jag behöva jaga hyresgäster i omgångar. Dessutom måste allt vara godkänt av kommunens allmännyttiga bostadsbolag MKB vilket är en viss byråkrati som fördröjer och tar tid (tid som jag inte har eftersom jag jobbar mer än 100 %).
Samtidigt riskerar jag att behöva betala dubbla eller trippla hyror under tiden jag byter mellan ett boende till ett annat i Eskilstuna. Som om det här inte tröttade ut mig tillräckligt, så blir jag fysiskt trött av att leva i nuvarande boendet. Jag vaknar ibland av att jag fryser eller att det är dålig luft. Jag försöker idrotta så att jag ska bli tröttare men jag vaknar ändå på småtimmarna av kylan.
Jag har fått ett erbjudande om att jobba i en grannkommun till Malmö om jag lär mig polska, och detta löfte låter allt mer lockande. Tanken på att flytta tillbaka till en varm lägenhet där jag kan sova gott i sig är en lyx. Att jag sen får bo i en storstad är ett plus. Dessutom jobbar det här företaget med att bygga bostäder vilket är något jag brinner ännu mer för nu när jag åter är inne i karusellen med att leta boenden.
Jag känner att jag orkar inte med mer hoppande på olika tillfälliga boenden, jag orkar inte med mer svartkontrakt. Jämfört med att ge sig in i den karusellen känns det som en småsak att lära sig polska.
Om ni var mig hade ni agerat annorlunda då? Min chef på jobbet i Eskilstuna är bra, jag har bra kollegor och det är helt ok. Men man ska ha ett liv runt omkring jobbet också.
Jag känner just nu att jag bara vill säga upp mig, sitta och plugga polska och sen börja jobba på en polsk byggfirma som bygger bostäder. Att jag har fått det här erbjudandet är för mig en räddning och jag känner att jag ska ta vara på den.
Att säga upp sig i protest mot bostadsbristen känns också som en rimlig åtgärd. Någonstans får man sätta ner foten och bara säga att nu räcker det.
Problemet är att den lägenheten jag har i Eskilstuna är kall och har dålig ventilation. Den har även en tvättstuga där det tar 6 timmar att tvätta och torka kläderna (i Malmö tog det max 2 timmar).
Jag har varit runt och pratat med kollegor och folk på stan, alla möjliga. I Eskilstuna är det tydligen väldigt svårt att få tag på lägenhet. Samtidigt har jag uppsägning på den befintliga jag har. Jag har hört av mig till min hyresvärd och kollat om han kan tänka sig att korta ner uppsägningstiden ifall jag hittar annat boende. Bara att hitta ett nytt boende i Eskilstuna är svårt, men det är inte allt.
Jag vill inte släppa mitt vita kontrakt som jag hade i Malmö. Jag var tvungen att hoppa runt på flera svartkontrakt innan jag lyckades köa mig till den. Livet var ett litet helvete. Jag vet inte heller om jag kommer få allt annat att funka i Eskilstuna (bostad, jobb, hitta någon kvinna att dela mitt liv med).
Så troligen kommer jag att få jaga någon som kan hyra min lägenhet i Malmö vitt under en bara några månader. Att hitta folk som vill hyra i Malmö är i och för sig lätt, men den som hyr korttidskontrakt är också själv ute efter att hitta något mer långsiktigt, så troligen kan jag behöva jaga hyresgäster i omgångar. Dessutom måste allt vara godkänt av kommunens allmännyttiga bostadsbolag MKB vilket är en viss byråkrati som fördröjer och tar tid (tid som jag inte har eftersom jag jobbar mer än 100 %).
Samtidigt riskerar jag att behöva betala dubbla eller trippla hyror under tiden jag byter mellan ett boende till ett annat i Eskilstuna. Som om det här inte tröttade ut mig tillräckligt, så blir jag fysiskt trött av att leva i nuvarande boendet. Jag vaknar ibland av att jag fryser eller att det är dålig luft. Jag försöker idrotta så att jag ska bli tröttare men jag vaknar ändå på småtimmarna av kylan.
Jag har fått ett erbjudande om att jobba i en grannkommun till Malmö om jag lär mig polska, och detta löfte låter allt mer lockande. Tanken på att flytta tillbaka till en varm lägenhet där jag kan sova gott i sig är en lyx. Att jag sen får bo i en storstad är ett plus. Dessutom jobbar det här företaget med att bygga bostäder vilket är något jag brinner ännu mer för nu när jag åter är inne i karusellen med att leta boenden.
Jag känner att jag orkar inte med mer hoppande på olika tillfälliga boenden, jag orkar inte med mer svartkontrakt. Jämfört med att ge sig in i den karusellen känns det som en småsak att lära sig polska.
Om ni var mig hade ni agerat annorlunda då? Min chef på jobbet i Eskilstuna är bra, jag har bra kollegor och det är helt ok. Men man ska ha ett liv runt omkring jobbet också.
Jag känner just nu att jag bara vill säga upp mig, sitta och plugga polska och sen börja jobba på en polsk byggfirma som bygger bostäder. Att jag har fått det här erbjudandet är för mig en räddning och jag känner att jag ska ta vara på den.
Att säga upp sig i protest mot bostadsbristen känns också som en rimlig åtgärd. Någonstans får man sätta ner foten och bara säga att nu räcker det.
