Citat:
Ursprungligen postat av
lacrima
Vissa är tröga och naiva. Folk har ändå sedan tidningsannonser funnits influerats av reklam. Nu köper knappt någon tidningar längre. FÖRETAGEN betalar ofta numera enskilda personer att visa sina produkter istället för att betala en liten tidningsannons som lätt bläddras förbi. Istället för att folk kan reta sig på urusel tv-reklam eller trista tidningsannonser så kan ni nu spy galla över enskilda personer och allra roligast är tydligen att dumförklara och håna utseende. Så kallade influensers skrattar hela vägen till banken åt er som hatar dem.
Man kan väl avsky utvecklingen samhället tagit utan att hata enskilda personer? Visst tror jag att de alla "skrattar hela vägen till banken" åt de som tycker att konceptet influencers är ett vidrigt symtom på ett samhälle i själsligt förfall. Själv skrattar jag sällan åt influencers, snarare är jag väldigt illa berörd av hur invävda vi är i en kapitalistisk värld, hur normaliserad reklamen har blivit när vi tillåter oss att utgöra den. Det var illa redan på tiden då det bara var viktigt att bära rätt märke, det som har blivit av oss nu är på sci-fi-nivå och i grunden väldigt skrämmande.
I somras träffade jag ett barn på en historisk park som berättade typ allt han visste om getter för mig (vilket var sjukt mycket). Jag frågade om han skulle bli bonde när han blir stor, eller kanske veterinär, varpå han skrattade som om jag föreslagit att han skulle bli ett sagoväsen, och sa "nä, jag ska bli youtuber". Världskändisskap och vandrande reklampelare är alltså ungdomars drömmar, i en kapitalistisk värld där konsumtion är någonting väldigt nytt och, i min mening, själsligt skadligt. Jag tycker det är sorgligt.
De har säkerligen mer pengar än jag men jag tror att influencer-grejen skapar bekräftelsesökande, tomma människor utan verkliga erfarenheter av livet. Människor som dör utan att någonsin ha riktigt levt. Det är tragiskt. Inte hatar jag dem, men att världen blivit sådan att det finns ett utrymme för och behov av dem, det hatar jag.
